Bäcken
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Bäcken (olika betydelser).
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
  |
| Kvinnligt respektive manligt bäcken, ventral vy. Illustration: Gray's Anatomy, 1918. (PD) |
Bäcken, (latin: pelvis) är, i människans skelett, den kraftiga och skålformade benring som bär ryggradens (columna vertebralis) rörliga ryggkotor (vertebrae) och vilar mot lårbenen (os femoris). Bäckenet består hos en fullvuxen människa av fyra ben: Höger och vänster höftben (os coxae) som utgör bäckenets ventrala (främre) och laterala ("åt sidorna") delar och korsbenet (os sacrum) och svansbenet (os coccygis) som utgör bäckenets dorsala (bakre) del.
Bäckenet uppdelas av ett vinklat plan som skär genom bäckenets förstärkta "midja", linea terminalis, i en övre och en undre del:
- Stora bäckenet ("falska bäckenet", pelvis major) som utgör de övre och främre delarna ovanför linea terminalis.
- Lilla bäckenet ("äkta bäckenet", pelvis minor), delarna under och bakom linea terminalis som består av bäckenhålan (cavitas eller cavum pelvis) vars övre öppning kallas bäckeningången eller övre bäckenöppningen (apertura pelvis superior) och nedre kallas bäckenutgången eller nedre bäckenöppningen (apertura pelvis inferior).
Innehåll |
Skelett
Ben
Bäckenet består hos en vuxen människa av tre ben: Höger och vänster höftben (os coxae) och korsbenet (os sacrum). Höftbenet består fram till övre tonåren av tre separata ben: Det övre tarmbenet (os ilium) samt nedtill, ett främre blygdben (os pubis) och ett bakre sittben (os ischii).
Tillsammans med korsbenet bildar dessa ben bäckengördeln (cingulum membri pelvini) som förenar axialskelettet med de nedre extremiteterna.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Leder
Mellan bäckenets ben finns tre leder: Höger och vänster höftben ledar ventralt mot varandra framtill i blygdbensfogen (symphysis pubica).
Mot korsbenet (os sacrum) i ledar höftbenen i sakroiliakaleden (art. sacroiliaca), en mycket kompakt led som är omgiven av många ligament och endast medger mycket små rörelser.
Bäckenet ledar mot lårbenet (os femoris) i höftleden (art. coxae) genom en ledpanna i höftbenets laterala sida, höftledsgropen (acetabulum), där lårbenshuvudet (caput femoris) ansluter. Denna led är mycket kraftigt utformad för att kunna överföra tyngden från överkroppen ned i benen. Även den är omgiven av många ligmamrnt och dessutom många och mycket starka muskler.[1]
Ligament
|
||||
| Lig. iliolumbale | ||||
| Lig. sacro-iliaca ventralia | ||||
| Lig. sacro-iliaca interossea | ||||
| Lig. sacro-iliaca dorsalis | ||||
| Lig. inguinale | ||||
| Lig. iliofemorale | ||||
| Lig. pectioneale | ||||
| Membrana obturatoria | ||||
| Lig. pubofemorale | ||||
| Lig. sacrotuberale | ||||
| Lig. sacrospinale | ||||
| Lig. iliofemorale | ||||
| Lig. ischiofemorale | ||||
| Zona orbicularis | ||||
De ligament som förbinder bäckenets delar med varandra kan delas upp i fyra grupper:
- De som förbinder korsbenet med höftbenet
- De som går mellan korsbenet och sittbenet
- De som förenar korsbenet och svansbenet
- De som passerar mellan blygdbenen
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
 Höger höftled framifrån. [1] |
 Höftleden bakifrån. [2] |
Muskler
| M. levator ani |
| M. pubococcygeus |
| M. iliococcygeus |
| M. coccygeus |
På tarmbenskammens (crista iliaca) fäster bukmusklerna (mm. abdominis). På kammens utsida fäster m. tensor fasciae latae, m. obliquus externus abdominis och m. latissimus dorsi. Lårmusklernas fascia, fascia lata, fäster utvändigt längs med hela kammen. Invändigt fäster fascia iliaca, m. transversus abdominis, m. quadratus lamborum, m. erector spinae och m. iliacus. Mellan de in- och utvändiga muskelfästena fäster m. obliqus internus abdominis.
Från korsbenet sträcker sig ett komplicerat muskelsystem på båda sidor om ryggraden upp till nacken (nucha). Dessa muskler styr och stabiliserar ryggraden och kallas ryggens djupa muskler. Till m. erector spinae hör m. spinalis, m. longissimus och m. iliocostalis.
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Evolution och variation
Illustration: Brehms Tierleben, 1883. (PD) |
Hos djur är bäckenets huvudsakliga uppgift att överföra bakbenens kraft och rörelser till resten av kroppen. Djur som saknar bakben, till exempel fiskar och ormar, saknar därför också bäcken.[2]
Hos fåglar är kroppen optimerad för flygning och musklernas kraftöverföring till vingarna. Eftersom fåglar vanligen inte använder benen för att förflytta sig är bäckenet därför långt och smalt. Benen i bäckenet måste vara lätta och är därför papperstunna men också förstärkta av åsar. Bäckenbenen och sista ryggkotorna är sammanvuxna till en enda enhet, synsacrum. Hos fåglar som tillbringar större delen av tiden på marken, till exempel påfåglar, kan bäckenet istället var stort och kraftigt med plats för de nödvändiga muskelfästena.[2]
Fyrfota djur har långsträckta bäcken som effektivt överför rörelserna från benen till ryggraden. Tarmbenen är hos dem riktade framåt och blygd- och sittbenen är riktade bakåt. Generellt kan man säga att fyrfotade djur som rör sig fort har smala bäcken med långa tarmben.[2]
Hos förhistoriska däggdjur var bäckenet utsträckt och anpassat till den räta vinkeln mellan ryggraden och bakbenen. Hos tvåbenta däggdjur måste tyngden från överkroppen balanserar så att stödlinjen går genom ryggraden, ned i bäckenet och vidare ned genom höfterna till benen. Hos till exempel människan är därför bäckenets form mer kompakt och rundat.[2]
Könsspecifika skillnader
 |
 |
| Lilla bäckenets diametrar hos en kvinna. Kraniell respektive kaudal vy. | |
Det manliga bäckenet är högt och smalt och därmed optimerat för uppgiften att överföra tyngden från axialskelettet till de nedre extremiteterna. Kvinnans bäcken är anpassat till uppgiften att föda barn och därför bredare och plattare.
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Referenser
- ↑ ”Henry Gray, Anatomy of the Human Body - 5i. Articulations of the Pelvis”. Bartleby.com. 1918. http://www.bartleby.com/107/80.html.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 Steve Parker (översättning Fredrik Holm): Fakta i närbild: Skelett, Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2003. ISBN 91-638-2629-1.
Se även
- Bäckengördel (cingulum membrum inferior) (?)
- Bäckenbotten (diaphragma pelvis)
- Bäckenhålan (cavitas pelvis) eller bäckenkanaln
- Bäckenringen (annulus pelvis
- Bäckengördeln (cingulum membri inferior)
- acetabulum
