Från Rilpedia

Thott, svenska adliga ätter, som är grenar av den gamla danska ätten Tott, av vilken en medlem, Tord Aagesen, nämns redan 1288. En medlem av ätten, danska riksrådet Axel Pedersen (Tott) till Härlöv i Skåne (död julen 1446 som hövitsman på Varbergs slott), var gift två gånger med förnäma svenska damer, först med Cathrine Krognos och sedan med Ingeborg Ivarsdotter. Han blev ryktbar i Nordens historia genom sina 9 söner: Peder Axelsson (Tott), Olof Axelsson (Tott), Åke Axelsson (Tott), Kettil Axelsson (Tott) i förra giftet, Erik Axelsson (Tott), Ivar Axelsson (Tott), Filip Axelsson (Tott), Laurens Axelsson (Tott) och Anders Axelsson (Tott) i det senare. Axelssönerna spelade en mycket betydande politisk roll i Sverige under senare hälften av 1400-talet och en blev riksföreståndare två gånger.

Deras ätt började på 1500-talet kallas Thott. De olika grenarna dog snart ut. Längst fortlevde Åke Axelsson (Tott)s linje. Från hans son Erik härstammade ätten Thott af Skebo, som 1669 utgick på svärdssidan, och från hans son Klas, den ätt till vilken hörde den välbekante fältherren Åke Henriksson Tott vars son Clas Åkesson Tott d.y. 1652 erhöll grevlig värdighet men utslocknade med densamme 1674.

Till en annan gren av danska ätten Thott hörde 1600-talets största jorddrottar i Skåne riksråden Tage Thott (född 1580, död 1658), "skånska kungen", och hans son Otto Thott (född 1607, död 1656). Dennes söner, halvbröderna Knut Thott (född 1639, död som gehejmeråd 1702) och Tage Thott (f. 1648, död som gehejmeråd 1707) blev vid Skånes införlivande med Sverige (1658) svenska undersåtar, och Knut Thott introducerades 1664 på Riddarhuset.

Bägge bröderna fördes efter krigsutbrottet 1677 av danskarna till Danmark och dömdes i Sverige till döden. Tages sonsons son, ryttmästaren Otto Thott (död 1758), introducerades emellertid 1756 på Knuts n:r på Riddarhuset, och hans son Tage Thott upphöjdes 1778 i friherrligt och 1807 i grevligt stånd; grevevärdigheten åtföljer endast äldste sonen, son efter son.

I Danmark dog ätten Thott ut 1785.

Litteratur

• Raneke: Svenska medeltidsvapen.
• A. Skoglund, "De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441-1487" 1903.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).