Från Rilpedia

Axel Vilhelm Ljungman, född 1 september 1841 i Ljungs socken i Göteborgs och Bohus län, död 27 oktober 1901 i Göteborg, zoolog, riksdagsman, blev student i Uppsala 1859.

Han promoverades till filosofie doktor 1872 och var 1871-84 docent i zoologi där, men åtnjöt nära nog oavbruten tjänstledighet med anledning av offentliga uppdrag till främjande av det bohuslänska sillfisket. För dess rationella skötsel och för belysningen av sillens levnadsförhållanden och sillfisket verkade han bland annat genom en mängd dels särskilt utgivna skrifter (åtskilliga översättningar i "Report of United state commission of fish and fisheries"), dels uppsatser i den av honom uppsatta och redigerade "Bohuslänsk fiskeritidskrift" (1884-95) och i "Nordisk tidskrift för fiskeri" (av vars årggr 5-7, 1879-82, han var medredaktör) m. m., varjämte han i "Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar" (arg. 21, 23, 27, 28) lämnade bidrag till kännedomen om ophiuriderna.

Åren 1880-82 och 1885-96 tillhörde han Göteborgs och Bohus läns landsting. 1881-99 var han ledamot av andra kammaren för Orust och Tjörn, gjorde sig bemärkt genom mängden av sina motioner och satt i tillfälligt utskott 1883-84, konstitutionsutskottet 1885-87 och 1891-98 (1887, 1891-98 som vice ordförande) och bankoutskottet 1888-90. I riksdagen verkade han utom i fiskerifrågor i övrigt för kommunikationsväsendet och särskilt för telefonnätets utvidgning i sin fäderneprovins. Till sina politiska åsikter var han moderat konservativ. Han var ledamot av kommittén angående havsfiskets ordnande i Göteborgs och Bohus län (1892-94), för avgivande av förslag till lag om rätt till fiske (1894) och angående kommunalbeskattningen (1897). 1900 utnämndes han till karantänsmästare å Känsö. Han utgav bland annat Några ord om den unionella frågans lösning (1895).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ljungman, 1904–1926 ^(Not).