Från Rilpedia

Axel Hamberg född den 17 januari 1863 i Stockholm, död den 28 juni 1933 i Djursholm, var en svensk geograf, mineralog, geolog, hydrograf, meteorolog och fysiker, professor i geografi vid Uppsala universitet 1907-28. Han var son till Nils Peter Hamberg (1815-1902) och Emma Augusta Christina Härnström (1833-1914).

Hamberg blev student i Uppsala 1881, filosofie kandidat 1888, filosofie licentiat 1893, docent i mineralogi och kristallografi samma år vid Stockholms högskola, där han föreläste i dessa ämnen till 1901, då han förordnades att föreläsa i fysisk geografi och historisk geologi. Sistnämnda år blev han på avhandlingen Geologiska och fysiskt-geografiska undersökningar i Sarjekfjällen filosofie doktor i Uppsala och utnämndes 1907 till e.o. professor i geografi där.

Han deltog 1883 som hydrograf i Adolf Erik Nordenskiölds expedition till Grönland samt företog sedermera flera resor i vetenskapligt syfte, bland annat åtföljde han 1898 som hydrograf, biträdande geolog, fotogrammetriker och fysiker Alfred Gabriel Nathorsts expedition till Svalbard och Kong Karls land. År 1895 började Hamberg en viktig och omfattande naturvetenskaplig undersökning av Kvikkjokksfjällen, ett förut så gott som outforskat område, varvid han efterhand skaffade sig biträde av 14 andra forskare. Själv sysselsatte sig Hamberg med kartläggningen och de geologiska, hydrografiska och meteorologiska förhållandena samt särskilt med snön och glaciärerna i detta område. Resultaten utgavs med statsunderstöd i arbetet Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebietes in Schwedisch-Lappland. I sex avhandlingar (1884-86) bearbetade han de under Nordenskiölds expedition utförda hydrografiska arbetena, varvid hans rön om den östgrönländska polarströmmen samt hans bestämningar av havsvattnets kvävgashalt vid olika temperatur och salthalt särskilt kan nämnas. Av stort intresse är hans iakttagelser över temperaturen på djupet i Mälaren och Saltsjön, hans undersökning av älven Rapaätno i Kvikkjokksfjällen samt Hydrographische Arbeiten der von A.G. Nathorst geleiteten Polarexpedition, 1898.

Som mineralog publicerade han en mängd avhandlingar med beskrivning av fyra nya mineral, naturliga kristaller av gediget bly, morfologisk framställning om rhodonit från Tagsberg samt studier över kristallers etsning och upplösning. Som geolog behandlade han särskilt behandlat kvartärtiden och de med istiden sammanhängande företeelserna, bland annat i ovannämnda gradualavhandling. Av stor betydelse i meteorologiskt, geologiskt och fysisk-geografiskt avseende är Die Eigenschaften der Schneedecke in den lappländischen Gebirgen (1907, utgörande band I, avd. III, "Gletscherkunde", av ovannämnda Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebietes.) Som geodet och jordmagnetiker utförde han vackra arbeten, publicerade i "Astronomische, photogrammetrische und erdmagnetische Arbeiten der von A.G. Nathorst geleiteten schwedischen Polarexpedition 1898".

Han konstruerade flera apparater, såsom en apparat för bestämning och analys av i vatten absorberade gaser, vattenhämtare, vattenstånds- och snöackumulationsmätare, flera fotogrammetrikameror och självregistrerande meteorologiska apparater. Hans flesta arbeten är publicerade i Vetenskapsakademiens skrifter, Geologiska föreningens förhandlingar och "Ymer".

Hamberg blev korresponderande ledamot av Internationella glaciärkommissionen 1897, blev Sveriges representant i denna 1910 och var dess president 1914-16. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1905 och av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1916. Vid Stockholmsutställningen 1897 fick han guldmedalj för en utställning av skandinaviska mineral. Han erhöll av Svenska sällskapet för antropologi och geografi 1915 J.A. Wahlbergs minnesmedalj i guld för sina undersökningar i Sarekfjällen.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hamberg, Axel, 1904–1926 ^(Not). Supplement

Externa länkar

• Axel Hamberg Uppsala universitets sida om Hamberg