Axel Höjer
Från Rilpedia
Johan Axel Höjer, född 12 augusti 1890 i Visby, död 22 april 1974 i Vällingby,[1] var en svensk läkare och generaldirektör.
Höjer började 1908 studera medicin vid Karolinska institutet och blev medicine kandidat 1911, samt medicine licentiat 1916. Han verkade i Paris 1919, där han blev bekant med sjuksköterskan Signe Dahl. De gifte sig 1920.
Vid sidan av sitt arbete och sociala engagemang inledde Höjer i början av 1920-talet forskning om C-vitamin och dess betydelse för bindvävscellernas mognad. Han disputerade i Stockholm 1924 för medicine doktorsgraden på avhandlingen Studies in scurvy och blev därefter docent i hygien på Fysiologiska institutionen vid Lunds universitet. Han utnämndes 1930 till 1:e stadsläkare i Malmö och blev 1935 generaldirektör för Medicinalstyrelsen, en tjänst som han lämnade 1952. Under Höjers tid i Medicinalstyrelsen genomfördes flera reformer när det gäller förebyggande vård, bland annat mödrakontroll, mödrahjälp och spädbarnskontroll. Dessutom infördes allmän folktandvård.
Höjer var medlem i FN´s expertkommission för näringsfrågor samt i dess bostadskommission.
Efter pensioneringen arbetade han med internationella frågor, bland annat om effekter av Vietnamkriget.
Innehåll |
Den Höjerska utredningen
Höjer ledde Medicinalstyrelsens utredning 1948 om den öppna vårdens omorganisation. Utredningen föreslog en satsning på förebyggande vård och en förstärkning av provinsialläkarväsendet. Förslaget motiverades bland annat av det faktum att andelen primärvårdsläkare inom läkarkåren hade minskat på grund av den kraftiga ökningen av sjukhusläkare. I utredningen polemiserade Medicinalstyrelsen mot Läkarförbundets uppfattning i fråga om primärvården. Utredning förordade en poliklinikform där mottagningen för öppen hälso- och sjukvård skulle vara kostnadsfri eller taxebunden och drivas av samhället.
Den Höjerska utredningen var det första mer genomgripande försöket att analysera problemen inom den öppna vården. Man föreslog att det skulle inrättas hälsocentraler av olika slag. De större centralerna skulle innehålla såväl specialister som allmänläkare och förläggas till sjukhusen. De mindre skulle ha mottagningar för två eller flera allmänläkare och förläggas till provinsialläkarnas stationsorter. Höjers utredning mötte stort motstånd från läkarkåren. Han utsattes av kolleger för hätska presskampanjer och man krävde hans avgång. Till följd av invändningarna kunde utredningens förslag inte förverkligas.
Externa länkar
Källa
- Socialsverige växer fram
- 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 och biografiskt lexikon, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 390
- ↑ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
Böcker
- Självbiografi: En läkares väg Från Visby till Vietnam 1975
Denna biografiska artikel om en svensk akademiker, forskare eller ingenjör är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
