Från Rilpedia

Axel Ekman (i riksdagen kallad Ekman i Finspång), född 2 augusti 1869 i Risinge, död 11 december 1939 i Kilanda, var en svensk godsägare, politiker (liberal) och landshövding. Han var son till bruksägaren och riksdagsmannen Carl Edvard Ekman och svärson till greven och riksdagsmannen Philip Klingspor, genom giftermål 10 juli 1895 med Marianne, född Klingspor 1872.^[1][2]

Axel Ekman var verkställande direktör för Finspongs styckebruk 1893-1917 och var därefter landshövding i Skaraborgs län 1917-1935. Han var också kommunalt aktiv i Risinge där han bland annat var kommunalnämndens ordförande.

Ekman var riksdagsledamot i andra kammaren 1903-1917, fram till 1911 för Finspånga läns domsagas valkrets och från 1912 för Östergötlands läns norra valkrets. Som kandidat för frisinnade landsföreningen tillhörde han dess riksdagsparti liberala samlingspartiet. I riksdagen, där han bland annat var vice ordförande i statsutskottet 1912-1913 samt 1914-1917, arbetade han inte minst med finanspolitik men även skogsfrågor.

Ekman blev medlem i Götiska förbundet 1933, som hedersordförande i Afzeliuslogen.^[3]

Referenser

Noter

1. ↑ Sveriges ridderskaps och adels kalender, 1923
2. ↑ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM, version 1.02, databasdatum 2006-08-25) Sveriges Släktforskarförbund 2006
3. ↑ Götiska förbundet: porträttgalleri, utgiven av Götiska förbundet, Trollhättans Nya Tryckeri 1936 s. 11

Källor

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 61