Atlasgröngöling
Från Rilpedia
| ?Atlasgröngöling Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj: | Hackspettar Picidae |
| Underfamilj: | Egentliga hackspettar Picinae |
| Släkte: | Picus |
| Art: | Atlasgröngöling P. vaillantii |
|
|
|
| §Picus vaillantii Auktor: Malherbe, 1847 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Atlasgröngöling (Picus vaillantii) är en stor hackspett inom släktet picus. Den är en stannfågel och dess häckningsområden finns i nordvästra Afrika.
Innehåll |
Utseende, läte och fältkännetecken
Atlasgröngölingen är i samma storleksordning som gröngölingen men i genomsnitt lite mindre, med en längd på 30-33 cm och ett vingspann på 45-51 cm. Den är mycket lik gröngölingen, med mörkt mossgrön ovansida och gulaktigt grön undersida samt en klarröd nacke. Hanen har även likt gröngölingshanen en röd hjässa, medan honan, till skillnad från gröngölingshonan, helt saknar rött på hjässan där den istället är mörkt grå. Det svarta mustaschstrecket omgärdas av en ljus kant och ögat omgärdas inte av svart som hos nominatformen av gröngöling. På det hela taget är atlasgröngölingshanen mycket lik gröngölingshonan av den iberiska underarten Picus viridis sharpei. Övergumpen är ljusare och klarare gul än gröngölingens och de yttre stjärtfjädrarna är randade i grågrönt och vitt. Näbben, som är något kortare än hos gröngölingen, är ljus vid näbbroten och grå vid spetsen och fötterna är grå.
Trots sin storlek och tyngd har den en lätt och bågig flykt. Dess sång är ett ljudligt ringande skrattläte, plue, plue, plue, som håller ett snabbare tempo än gröngölingens. Den trummar oftare än gröngölingen och virvlarna varar mellan 1 och 1,5 sekund.
Utbredning och biotop
Den häckar i bergsskogar med ceder, ek, tall och poppel, gärna gammal skog upp till och med trädgränsen på en höjd av ungefär 2000 meter. De har sina bon i trädhålor och de lägger mellan 4-8 glansigt vita ägg på en bädd av träflisor.
Föda och beteende
Den livnär sig på insekter som den fångar med sin långa snabba tunga som har en kladdig saliv som insekterna fastnar i.
Namn
Sitt vetenskapliga namn har den fått efter den franske upptäcktsresanden och naturalisten François Le Vaillant.
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Picus vaillantii. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2006-05-11.
Källor
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 224-225.
- Delar av texten är översatt från engelska wikipedias artikel Levaillant's Woodpecker i maj 2007.
