Anna Vasa

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Prinsessan Anna av Sverige

Slottet i Golub, där Anna Vasa lät anlägga en örtagård

Anna av Sverige, född 17 maj 1568 på Eskilstuna kungsgård, död 26 februari 1625 i Brodnica i Västpreussen, var en svensk prinsessa.

Anna var dotter till kung Johan III och Katarina Jagellonica samt föddes strax efter att föräldrarna släpps ur fängelset på Gripsholms slott. Hon begravdes i Toruń i nuvarande Polen.

Avståndstagande från katolicismen

Anna uppfostrades som katolik men redan som ung, efter sin mors död 1583, konverterade hon till den lutherska läran. Det finns en anekdot om orsaken till att prinsessan inte var katolik:

När Katarina Jagellonica låg på sitt yttersta fasade hon mycket för skärseldens pina, och hennes biktfader jesuiten Warsewitz ömmade då för henne och lät henne förstå att det inte fanns någon skärseld, den var bara uppdiktad som varning för enfaldigt folk. Drottningen blev då upprörd och körde ut jesuiten. Prinsessan Anna stod bakom moderns säng och bevittnade alltsammans och från det ögonblicket, säger den lutherska berättelsen, fattade hon en livslång avsky för papisternas falskhet.

I sin ungdom bodde hon en tid vid Vadstena kloster där hon tillägnade sig kunskaper om örter och örtmedicin.

Onsdagsbröllopet

När Annas bror Sigismund 1587 valdes till Polens konung, följde hon med honom dit för att bevista hans kröning och 1589 var hon närvarande på mötet i Reval mellan Sigismund och deras far Johan III. Hon återvände sedan till Sverige, där hon 1592 fick Stegeborgs slott i förläning och 100 000 daler i underhåll av sin far. Hon lät där anlägga en örtagård och ett apotek. Under denna tid på Stegeborgs slott gjorde hon skandal genom det så kallade onsdagsbröllopet 1595, när hon lät sammanviga sin hovdam Sigrid Brahe med Johan Gyllenstierna, trots att Sigrid Brahe redan var trolovad med Erik Bielke vars familj kom att kräva ett stort skadestånd. Denna insident gav hertig Karl (Karl IX) ännu en anledning att hysa agg gentemot Anna som han kallade för Sigismunds förgiftiga syster.

Efter att Sigismund blivit kung även i Sverige hade han planer på att göra henne till ställföreträdande regent när han själv var i Polen, vilket dock ogillades av hertig Karl.

Protestantisk prinsessan i Polen

Efter Slaget vid Stångebro 1598 då hertig Karl (sedermera Karl IX) slutgiltigt besegrade sin brorson Sigismund flyttade hon tillsammans med Sigismund till Polen för gott. Samma år skulle hon gifta sig med markgreve Georg Johan av Brandenburg, men äktenskapet blev aldrig av. I Polen fungerade hon som rådgivare till sin bror Sigismund, vilket många i Sigismunds omgivning ogillade. Hon skapade en tillflyktsort för protestanter och hjälpte landsflyktiga svenskar. I polsk historia är "den svenska prinsessan" en välkänd och viktig historisk person. Hon var bildad och sades tala fem språk.

I Polen bodde hon på slotten Golub-Dobrzyń och Brodnica där hon precis som på Stegeborgs slott lät anlägga en örtagård och ett apotek. Under hela sitt liv var hon intresserad av vetenskapliga framsteg inom örtmedicinen och hon bekostade utgivningen av ett betydelsefullt herbarium i början av 1600-talet – Krakowprofessorn Simon Syrenius örtabok.

Påvens hämnd

Anna övergav aldrig sin lutherska övertygelse som kom att prägla både hennes liv i Polen och hennes död. Efter sin död i Brodnica 26 februari 1625 avslog påven hennes bror Sigismunds begäran om en högtidlig begravning på grund av hennes lutherska tro och hon kom därför inte att gravsättas i Krakow. Kistan stod kvar i Brodnica i 11 år och henns jordsättning ägde inte rum förrän 16 juli 1636, då hennes brorson kung Vladislav IV av Polen förde hennes stoft till Mariakyrkan i Thorn (Toruń). Inga Vasaättlingar närvarade vid begravningen.

Led av skolios

Den 7 april 1994 öppnade man hennes grav för att undersöka lämningarna i och med att kyrkan skulle renoveras. Graven visade sig vara plundrad, en arm var borta och skelettet låg slängt i ett hörn. Genom undersökningar av lämningarna fann man att hon lidit av skolios och hennes ryggrad var fullständigt deformerad. Hon hade själv klagat över svåra fysiska problem i brev till sin livmedikus. Hon begravdes på nytt den 15 oktober 1995 under en ekumenisk mässa och hon tilldelades ett nytt gravmonument och en ny kista.

Det sägs att Anna som "vita damen"'spökar i Golub Dobrzyńslottet.

 Denna artikel om Sveriges historia är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.