Från Rilpedia

Anders Johan Lexell, född 24 december 1740 i Åbo, död 11 december 1784 i Petersburg, vetenskapsman, astronom.

Lexell blev docent i matematik vid universitetet i Åbo 1763. Under de av vetenskapsakademin i Petersburg igångsatta förberedelserna för iakttagandet av Venuspassagen 1769 vände sig Lexell till akademin med anhållan om att få deltaga i dessa vetenskapliga arbeten. För att understödja denna sin begäran sände han en avhandling om vilken akademins berömde ledamot Euler utlät sig på det fördelaktigaste. Lexells anhållan bifölls och sedan svenska regeringen ofördröjligen gett sitt tillstånd, begav han sig till Petersburg, där han iakttog Venuspassagen. Resultatet meddelade han 1772 i en uppsats. Enligt hans beräkningar skulle solens parallax vara 8,68".

Lexell fortsatte sina astronomiska arbeten i Petersburg, ägnade sig särskilt åt studier av kometbanorna, och publicerade 1770 en avhandling om detta. Samma år upptäckte han den sedan efter honom benämnda kometen (Lexells komet), vars omloppstid han på grund av om sommaren och hösten det nämnda året gjorda iakttagelser beräknade till 5,6 år. Vid närmare undersökning visade det sig dock, att denna bana inte var äldre än från 1767, då kometen hade kommit nära Jupiter och genom denna planets inverkan fått ett ändrat lopp. 1779 ändrades banan åter genom Jupiters inverkan på sådant sätt, att den blev osynlig från jorden.

Samtidigt med Laplace visade Lexell att den 1781 av Herschel upptäckta och för komet hållna Uranus var en planet. Lexell deltog vidare i arbeten för utveckling av teorin för månens rörelse.

Lexell invaldes 1773 som utländsk ledamot nummer 84 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).