Anarkafeminism

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Anarkafeminismen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Anarkafeminismens fana.
Om den politiska ideologin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkosyndikalism
Individualanarkism
Social anarkism
Anarkafeminism
Kommunalism
Kristen anarkism
Grön anarkism
Anarkokapitalism
Syndikalism
Plattformism
Insurrektionell anarkism
Mutualism
Anarkister
Buenaventura Durruti
Errico Malatesta
Pjotr Kropotkin
Albert Jensen
Max Stirner
Michail Bakunin
Emma Goldman
Pierre-Joseph Proudhon
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
INFOrm
Storm
Yelah
Grupper
SAC Syndikalisterna
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Metoder
Kontraekonomi
Direkt aktion
Civilt motstånd
Civil olydnad
Husockupation
Anarkistisk ekonomi
Generalstrejk
Arbetarråd

Anarkafeminismen är en politisk rörelse som kombinerar anarkism med feminism. Anarkafeminismen uppstod på 1960-talet. Den vill göra sig av med både staten och patriarkatet och alla former av dominans och förtryck. Två centrala principer är

  1. att inte försöka överta eller på andra sätt omfördela makten, utan sträva efter att avskaffa den helt, och
  2. att det är människorna själva (inte de politiska partierna, fackförbunden eller dylikt) som ska genomföra de nödvändiga förändringarna. "Makten till ingen och till alla. Till var och en makten över sitt eget liv och inga andras." (Liliths manifest.)

I fråga om prostitutionen sammanfaller deras syn i stora drag med libertarianerna, nämligen att kvinnans kropp är hennes egen och ingen kan förbjuda henne att sälja den. Som illustration till detta används en rapport av den brittiske socialarbetaren Hilary Kinnell som under lång tid träffade ett flertal frivilligt prostituerade.[1]

Det hävdas ofta inom riktningen att den uppstod på grund av manlig dominans och elitism inom de anarkistiska rörelsen, men det finns även andra förklaringar, som att man ansåg att de liberala feministerna inte visade något intresse för den ekonomiska makten.

Anarkafeministerna nämner ofta Emma Goldmann (1869-1940) och Voltairine de Cleyre (1866-1912) som exempel på tidiga anarkafeminister.

Andra sammansatta ord som avleds från anarki börjar på anarko- (två exempel är anarkokapitalism och anarkopunk), men i termen anarkafeminism har detta förment maskulina -o- bytts mot ett femininare -a-. Detta är inte ett svenskt påfund, utan ett direkt lån från den engelskspråkiga förebilden.

Litteratur

Referenser

  1. Hilary Kinnell - WHY FEMINISTS SHOULD RETHINK ON SEX WORKERS’ RIGHTS

Externa länkar


Personliga verktyg