Från Rilpedia

Allströmsmotor, serielindad motor (ankarlindning och fältlindning är seriekopplade), och lämpar sig därför i princip för såväl likströms- som växelströmsdrift. Genom att strömmen vid växelströmsdrift byter riktning samtidigt i såväl ankaret (rotorn) som fältlindningarna (statorn) så kommer motorn att fortsätta att rotera i samma riktning.

Allströmsmotorn är mycket vanlig i järnvägsfordon (lok och motorvagnar), spårvagnar och tunnelbanevagnar tillverkade fram till 1980-talet. I spårvagnar och tunnelbanevagnar samt järnvägsfordon byggda efter cirka 1960 drivs den vanligen med likström, på äldre järnvägsfordon med växelström. (På nyare fordon med reglerutrustning av halvledartyp är motorerna ofta separatmagetiserade, och borde därför egentligen benämnas "shuntmotorer", men det är exakt likadana motorer om än något annorlunda lindade!)

Trots namnet är det inte alla allströmsmotorer som går att köra på växelström. Beroende på hur motorn är gjord, så uppstår kommuteringsproblem och/eller virvelströmmar som gör motorn ineffektiv.