Från Rilpedia

Ett vänskaps- och alliansavtal mellan Mongoliets regering och Tibet undertecknades 2 februari^[1] 1913 i Urga (nu Ulanbator). Det har emellertid funnits tvivel om de tibetanska undertecknadenas auktoritet att sluta ett sådant avtal, och förty om avtalets giltighet.^[2]

Den mongoliska texten av avtalet publicerades av Mongolian Academy of Sciences 1982.^[3]

Innehåll 1 Signering och giltighet 2 Efterdyningar 3 Referenser 4 Se även

Signering och giltighet

Efter Qingdynastins fall 1911 så förklarade sig både Tibet och Mongoliet självständiga under styre av lamaistiska statschefer. Dock blev de inte erkända av den kinesiska republiken. I avtalet förklarade Mongoliet och Tibet ömsesidigt erkännande för varann. Mongoliets representanter som signerade avtalet var utrikesminister Da Lama Ravdan och general Manlaibaatar Damdinsüren. Tibets representanter var Agvan Dorjiev, en rysk medborgare, Chijamts och Gendun-Galsan, en tibetansk medborgare. Det finns tveksamheter kring giltigheten i detta avtal: den 13:e Dalai Lama dementerade att han hade givit Dorjiev mandat att förhandla om ett avtal med Mongoliet. Ännu viktigare är att varken Dalai Lama eller Tibets regering har stadfäst avtalet.^[4] Den ryska regeringen hävdade att Dorjiev som rysk medborgare aldrig skulle kunna förhandla å Dalai Lamas vägnar.^[5]

Oavsett detta så erkändes varken Tibet eller Mongoliet som självständiga av de flesta länder. Däremot erkändes den kinesiska republikens suveränitet över områdena. Västvärldens, speciellt Rysslands och Storbritanniens, intressen i dessa områden garanterades genom avtal med Qingdynastin, vilka den kinesiska republiken hävdade skulle hållas. Genom att erkänna Mongoliet och Tibet skulle västvärlden kunna ha ogiltigförklarat dessa avtal. Man var i väst även orolig att ett erkännande skulle leda till instabilitet i området. Något som kunde undvikas om avtalen hölls.

Efterdyningar

Referenser

1. ↑ Udo B. Barkmann, Geschichte der Mongolei, Bonn 1999, p.119-122,380f
2. ↑ Smith, Warren, "Tibetan Nation", p186:"The validity is often questioned, mainly on grounds of the authority of Dorjiev to negotiate on behalf of Tibet...the fact that Dorjief was a Russian citizen while ethnically Tibetan somewhat compromises his role; the treaty had some advantages to Russia in that it could be interpreted as extending Russia's protectorate over Mongolia to encompass Tibet."
3. ↑ Udo B. Barkmann, Geschichte der Mongolei, Bonn 1999, sid 380f
4. ↑ Bell, Charles, Tibet Past and Present, 1924, pp 150f, 228f, 304f.
5. ↑ UK Foreign Office Archive: FO 371/1608;

Se även

• Mongoliets historia
• Tibets historia

---