Allan Friis
Från Rilpedia
Allan Friis, född i Malmö 1931, är en svensk konstnär.
Allan Friis debuterade redan som 18-åring 1949, med en utställning i Gnesta Samrealskola under efternamnet Borggren, hans styvfars namn. Året därpå tog han sin biologiske fars namn, Friis. Samma år ställde han ut tillsammans med Max-Walter Svanberg, också denna gång i Gnesta. Att de ställde ut tillsammans var ingen tillfällighet. Friis var redan tidigt intresserad av den Malmöbaserade gruppen Imaginisterna, med vars konstideologiska program han kände starkt släktskap. Friis kom dock aldrig att formellt tillhöra gruppen, som splittrades 1957. Max-Walter Svanberg hade lämnat gruppen några år tidigare. Andra inspirationskällor för Friis var även den danskholländska gruppen COBRA, främst Henning Pedersen och internationella storheter som Max Ernst och Joan Miro. Denna fantasifyllda värld, innehållande hybridformer av djur, växter och människor, kännetecknade Friis' måleri i nästan ett decennium och resulterade i ett par utställningar i Stockholm, bl.a. på De Ungas Salong 1956 och några i Malmö, bl.a. på Galleri Modern 1960.
Att i en värld med stora ekonomiska och sociala orättvisor, politiska motsättningar och orättfärdiga krig, sitta i sin ateljé och måla s.k. konstbilder, kändes alltmer otillfredsställande för Allan Friis. Hans hittillsvarande bildspråk kändes mer och mer som ett passerat stadium och under ett par år målade han endast ett dussintal bilder under samlingsnamnet Från mina resor.
Influerad av de politiska strömningarna under början av 1960-talet inträffade 1964 en förändring i Friis bildskapande. Han menar på att hans fritt fabulerande och fantasifyllda bildspråk kändes otillräckligt för att skildra människans sociala villkor och hennes alienerade förhållande till den snabba teknisk-ekonomiska utvecklingen. Insikten att något slags uppbrott måste ske växte sig allt starkare och i mars 1964 målade han den tavla, som skulle bli den första i en lång serie av bilder med samma innehållsliga utgångspunkter fram till 1970. Hans bildvärld kom nu att belysa människans relation till teknologi och miljö och hennes litenhet och utsatthet inför en till synes ödesbestämd cybernetisk tillvaro. Allt skildras i en science-fictionbetonad arkitektonisk och teknisk värld, ofta med surrealistisk suggestion.
Den tendens till en skildring av samtiden, som fanns i Friis verk under 1960-talet, förstärktes efter hand och bilderna fick ett tydligare samhällskommenterande och kritiskt bildspråk, som tog upp viktiga sociala och existentiella frågeställningar. Bilderna ingår i två huvudteman, bland annat Vi sitter i samma båt, som ställdes ut på Göteborgs och Lunds Konsthall 1973 och 1974 samt Människor i förort (Rosengård) bl.a. på konsthalarna i Malmö, Eskilstuna och Alingsås 1977.
Mellan åren 1978-1984 inträffade det som Friis själv beskriver som "tystnadens" år vad gäller bildproduktion. Endast ett mindre antal porträtt, affischer och ett 20- tal bokillustrationer blev till. l stället uppehåller sig Friis nu huvudsakligen med universitetsstudier, bildforskning och författarskap. Nu blir bland annat hans båda uppmärksammade böcker om den svenska grundskolan till; Ingen kan tvinga mig och Vår schizofrena skola.
Under 1985-1986 gör Friis en serie sammansatta och suggestiva landskapsbilder, så kallade Semiotiska landskap i blyerts samt ett stort antal existentiella illustrationer och [[konståret 1987[1987]] inleds en period som enklast kan beskrivas som syntes och mångfald. I detta begrepp, menar han, ligger ingen motsättning, eftersom syntesen gäller förhållningssättet till konstskapandet och mångfalden, bildinnehållet. Som grund låg några teman som han kallar Testbilder, en bildlyrisk science-fiction, 1988, Meditation, en satirisk miniroman om konstmyter, 1989, grafikserien En Allegori över Tankens Frihet, 1990-1991, och Dagboksbilder 1990-1991 samt Subversiva landskap, 1991-1992.
Kommande år fortsätter Friis med sina samhällskommenterande bilder i varierande tekniker, som till exempel serierna Sociala skildringar och Konsekvenser i olja resp. linoleumsnitt i stort format, 1993-1995 samt Side-Effects 1994-1995, förutom serien Romantiska landskap i olja, 1993-1995.
Mellan 1995-98 tillkom en serie bilder i collage samt Traces och Exponering, utförda i monotypi. 1999-2003 utförde Friis en serie oljemålningar, Organisk arkitektur. 2004 påbörjade han "Nutidsskildringar", en serie oljemålningar i större format.
Friis har under åren ställt ut på ett stort antal gallerier och konsthallar samt är representerad i flera konstmuseer och kommunala samlingar i Sverige.
2004 gav Friis ut två böcker; Konungens Dagbok, som innehåller Friis' "surrealistiska" dagboksbilder med egna tolkningar samt Medea-Terroristen, som handlar om en revolutionär situation i Öresundsregionen år 2040. Båda böckerna är försedda med konstbilagor. Ett drygt halvt år efter utgivningen av Medea-Terroristen gjorde Friis en performance under namnet "Avrättningen av Medea". Avrättningen skedde den 20 april på Spillepengen i Malmö.
Förutom bildskapande och författarskap har Friis en period under 1960-talet ägnat sig åt så kallad experimentfilm, vilket resulterade i några prisbelönta kortfilmer, till exempel St. Antonius frestelser, Duellen, De Underbara kloten, Schackpartiet och Mannen med tittskåpet, den senare beställd och visad i TV 1966. Friis har också skrivit en teaterpjäs Lärare, som visades i TV 1973.
Friis har dessutom skrivit ett stort antal debattartiklar i dagspressen om konst och politik, om massmedia och om pedagogik.
