Albert Sandklef

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Albert Sandklef (fram till 1929 med efternamnet Andersson), född 13 maj 1893 i Frillesås död 31 augusti 1990 i Göteborg, var en svenska folkminnesforskare och kulturhistoriker,

Han började sin bana som medarbetare i olika halländska tidningar, men blev efter att 1921 ha blivit sekreterare i Norra Hallands kulturhistoriska förening också intendent och chef för Varbergs museum, som han grundade på Varbergs fästning. Han var sekretarare i Hallands hembygdsförbund 19221955. Han blev filosofie hedersdoktor i Göteborg 1950 och hedersledamot i Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1964. Redan på 1910-talet började han samla dialekt- och folkminnesuppteckningar som han lämnade till språkforskaren Ernst Wigforss – sedermera finansminister – som skrivit sin doktorsavhandling om hallandsdialekter.

Varbergs museum blev genom Sandklef landets största folkminnesarkiv utanför universitetsorterna, med 270 000 sidor uppteckningar. Sandklef är i en bredare krets känd för två fynd som han var med och utvärdera, bockstensmannen och en kulknapp.

Den medeltida Bockstensmannen påträffades 1936 i Rolfstorps socken och ställdes ut på Varbergs museum. Sandklef skrev en rad vetenskapliga undersökningar kring fyndet, bl.a. i "Acta Ethnologica" 1937. I sin skrift Bockstensmannen kritiserade han kraftigt Margareta Nockert för att hon under omkonserveringen av Bockstensmannens dräkt "förstört" delar av den och rekonstruerat andra delar felaktigt.

När en kulknapp återfanns i Öxnevalla i Västergötland gjorde Sandklef gällande att det genom bevarat traditionsmaterial var möjligt att påstå att det var med denna som kung Karl XII hade mördats 1718. 1940 publicerade han tillsammans med en rad historiker boken "Carl XII:s död", där tesen om Kulknappen drevs. Saken blev mycket uppmärksammad och kulknappen ett massmedialt observerat utställningsföremål på Varbergs museum.

Som etnologisk fältforskare utgav han en lång rad uppsatser och ägnade sig åt linodlingens och biodlingens historia. Hans bibliografi omfattar omkring 800 nummer, däribland den stora boken om "Allmogesjöfart på Sveriges västkust 15751850" (1973). Han gav ut hallandsförfattaren August Bondesons Samlade skrifter i 7 band under åren 19391940.

Sandklef var också musikintresserad. Han var med vid Hallands Hembygdsförbunds hembygdsting på Katrinebergs folkhögskola 1931 då Hallands spelmansförbund bildades och kom att ingå i dess styrelse.

Man borde inte heller glömma Albert Sandklefs bok "Trettio sorter kryddat brännvin (och tre nya)", för den som vill veta mer om svenskt brännvin.

Hans aska är spridd i havet utanför Varberg.[1]

Källor

  • Albert Sandklefs tryckta skrifter 1921-1977. Bibliografi utgiven till 85-årsdagen den 13 maj 1978. Varberg 1978.
  • Sandklef, Albert, Bockstensmannen. Fyndet, konserveringen, dateringen, dräkten (1985) ISBN 91-7842-056-3.

Noter

  1. Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 114
Personliga verktyg