Adventsljusstake
Från Rilpedia
Adventsljusstake, adventsstake, är en ljusstake med fyra levande ljus. Denna används i adventstid. Vid första advent tänds ett av ljusen längst ut på staken. Vid andra advent tänds det första ljuset samt det som finns bredvid det tidigare och så vidare fram till fjärde advent då alla ljusen är tända. Eftersom ljusen har brunnit olika länge har det vid fjärde advent hunnit bildas en "trappa" av ljusen. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila, och det är vanligt på adventsljusen i många länder, bland annat Norge. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans, och är alltså rund, och kallas då ofta adventskrans. Det finns också adventsljusstakar i form av julgranar med fem ljus, där det sista tänds på julafton/juldagen.
De flesta väljer att tända ljusen på söndagen, men helgens vilodag i den kristna traditionen inleds redan vid lördagens helgmålsringning klockan 18. I till exempel förskolor, skolor och på andra arbetsplatser tänds adventsljustaken ofta redan på fredagen. Även i hemmen tänder många de elektriska ljusstakarna några dagar innan söndagen. Adventsljus i hemmen blev vanliga i Sverige under 1920-talet och 1930-talet.
Adventsljusstakarna står på norra halvklotet, där december är årets mörkaste månad, även symboliskt för "ett ljus i mörkret". Många advents, Lucia- och julsånger beskriver hur ljusen tänds i adventstider.
Elektriska ljusstakar med sju ljus
Ordet adventsstake används även om elektriska ljusstakar med vanligtvis sju ljus i pyramidform. Dessa ställs oftast fram i flera av hemmets fönster den första advent, ofta i sällskap med adventsstjärna och står kvar i bl.a. Sverige till Tjugondag knut (Tjugondedag jul) i övriga delar av världen till Trettondedag jul. Från början kallades dessa julljusstakar för att undvika förväxlingar. Svensken Oskar Andersson tillverkade 1934 världens första elektriska adventsljusstake. Den första fabricerade elektriska adventsljusstaken lanserades 1939.
