Från Rilpedia

Östra Ryds kyrka ligger i Östra Ryds socken och tillhör Österåker-Östra Ryds församling i Stockholms stift. Den ligger en knapp mil öster om Täby och en mil nordväst om Vaxholm.

Innehåll 1 Kyrkobyggnaden 2 Historik 3 Inventarier 4 Orglar 4.1 Läktarorgeln 4.2 Kistorgel 5 Externa länkar och källor 6 Litteratur och källor

Kyrkobyggnaden

Till Östra Ryds kyrka ett par mil norr om Stockholm leder en lång allé från Rydboholms slott. Kyrkans byggnadshistoria är starkt förknippad med slottets ägare. Kyrkan består av ett enskeppigt långhus, ett tresidigt avslutat gravkor i öster, och en sakristia i norr. Sakristian har sedermera sammanbyggts med en korsarm, motsvarande en samtida i söder. I väster reser sig ett torn. De gulputsade murarna är av tegel. Alla tak är numera täckta med plåt.

Historik

Äldst är sakristian, som troligen uppfördes omkring år 1300 med profilerade ribbvalv. Den har ingått i en äldre kyrka vars ålder och utseende är okänt. Det ligger nära till hands att förmoda, att den var samtida med den befintliga kyrkans äldsta inventarier, en dopfunt och en skulptur, S:ta Katarina av Alexandria, från 1200-talets senare del - 1300-talets förra del. Byggherren till nuvarande kyrkan anses vara Anund Sture (död 1434), som ägde Rydboholm omkring 1430. Teorin grundar sig på en inskription i korets valv. I denna rakavslutade salkyrka ingick nuvarande långhuset, vars östra del fungerat som kor, och ett sedermera rivet vapenhus i söder. Interiören välvdes med kryssvalv. Gavlarna var avtrappade. År 1449 dekorerades murar och valv med kalkmålningar av Johannes Iwan, om vilket en inskrift bland målningarna berättar. Efter Anund Stures bortgång ägdes Rydboholm av Vasaätten och efter 1515 av ätten Brahe.

1690-1693, då Nils Brahe innehade slottet, erhöll kyrkan det utseende den har idag. Korsarmarna byggdes, likaså västtornets lanterninliknande överbyggnad och lökformade spira. Mot öster förlängdes kyrkan med ätten Brahes polygonalt avslutade gravkor med takryttare . Ett konstfullt smitt järngaller skiljer gravkoret från kyrkorummet. Vapenhuset revs. Som sådant fungerar sedan dess tornets bottenvåning med ingång från väster. Arkitekt för tillbyggnaderna var möjligen Jean de la Vallée. I slutet av 1700-talet överkalkades målningarna förutom de i korvalvet. 1835 frilades målningarna på korets högmurar och i långhusets båda västra hörn. 1924 framtogs målningar i långhuset och i sakristian. Ytterligare målningar framtogs senast vid en stor renovering 1991. Samma år insattes den nuvarande öppna bänkinredningen. En tidigare sådan insattes vid 1800-talets slut istället för de gamla, slutna bänkarna. Interiören präglas i hög grad av talrika inventarier. Många av dem är skänkta av medlemmar ur ätterna Brahe och Vasa på Rydboholm. Bland gåvorna märks speciellt ett fyrtiotal äldre oljemålningar som är utställda i kyrkorummet. Orgelläktaren i nyklassicistisk stil sträcker sig utmed västmuren. (Källa: Riksantivarieämbetet, se "Externa länkar"!)

Inventarier

• Altarskåp av ek, flyglarnas pannåer i furu, av Johannes snickare 1488, (bilder).
• Dopfunt av kalksten, ciborietyp, modifierad, från mitten av 1200-talet, (bild).
• Kalkmålning av Johannes Iwan 1449, (bilder).
• Träskulptur, manligt helgon, i ek från verkstad i mälardalen 1400-talets första hälft, (bilder).
• Krucifix i trä från verkstad i mälardalen under 1400-talets sista fjärdedel, (bilder).

Orglar

Läktarorgeln

• 1781: Stolmakare och orgelbyggare Jonas Ekengren (1736-1793), Stockholm, bygger en enmanualig piporgel i kyrkan.
• 1841: Per Zacharias Strand, Stockholm, bygger en enmanualig orgel med självständig pedal bakom Ekengrens fasad. Manualen har svarta undertangenter. Tonomfång: manual C - d³, pedal C - g°.
• 1949: Orgelbyggare Theodor Frobenius & Co, Lyngby konserverar och bygger till instrumentet. Ett nytt verk för en andra manual placeras bakom gamla orgeln. Nytt spelbord anbringas i nya manualverkets fasad och manualomfånget utökas till g³ och pedalomfånget till f¹. Den mekaniska trakturen behålls men registraturen pneumatiseras. (Enligt förslag av musikdirektör Waldemar Åhlén, Stockholm.)
• 1999-2000: Bergenblad & Jonsson, Farstorp, Nye gör en om- och tillbyggnad. Orgeln får nu 21 stämmor, som hanteras från ett nytt fristående spelbord på norra sidan av orgelhuset. På södra gaveln sitter P.Z. Strands originalspelbord. I det nya instrumentet ingår 10 av Strands ursprungligen 11 stämmor.

Disposition:

Huvudverk	Öververk	Pedal	Koppel
Principal 8' (1841)	Vox retusa 8'	Subbas 16' (1841)	Öververk/huvudverk
Fugara 8' (1841)	Gedackt 8'	Violincell 8' (1841)	Öververk 16'/huvudverk
Rörfleut 8' (1841)	Piffaro 8' (fr. c)	Dubbelgedackt 8' (1841)	Huvudverk/pedal
Octava 4' (1841)	Principal 4'	Octava 4'	Öververk/pedal
Qvinta 3' (eg. 2 2/3') (1841)	Hohlfleut 4'	Basun 16'	Öververk 4'/pedal
Octava 2' (1841)	Nasat 3' (eg. 2 2/3')
Trumpet 8', B/D (1841)	Wallfleut 2'
	Terz till 2 fot 1 3/5'
	Vox humana 8'
	Tremulant

Kistorgel

• 2000: Sune Fondell, Ålems orgelverkstad, levererar en kistorgel.

Externa länkar och källor

• Uppgifter från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister.
• Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
• Östra Ryds kyrka: Skog & historia.
• Stockholms läns museum: Östra Ryds kyrka & Rydboholm.
• Östra Ryd - Vasarnas och Braharnas kyrka.
• Birgittabild från Östra Ryds kyrka.
• Fataburen 1921: Ljuskrona från Östra Ryds kyrka.
• Fataburen 1921: Ytterligare ljuskrona från Östra Ryds kyrka.
• Flygfoto över Östra Ryds kyrka.

Litteratur och källor

• Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964)
• Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund 1973. ISBN 91-7114-046-8. 
• Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm 1985. ISBN 91-7118-499-6. 
• Svenska orgelsällskapets årsmötesdagar den 21 april 2001
• Tidskrift: Orgelforum 2001, nr 2, Svenska orgelsällskapet