Örbyhus slott
Från Rilpedia
Örbyhus slott, slott i Vendels församling i Tierps kommun i norra Uppland. Cirka 2-3 km norr om slottet ligger Örbyhus stationssamhälle.
Örbyhus slott ägdes under 1500-talet av Vasaätten. Det är kanske mest känt för att vara f.d. kung Erik XIVs sista fängelse. Han dog på Örbyhus den 26 februari 1577, enligt uppgift förgiftad med ärtsoppa.
Slottet ligger väster om den lilla Vendelsjön (26 m. ö. h.) med huvudfasad åt öster mot denna och är en stor gulputsad 3-våningskomplex med mittparti och två flyglar. Från mittpartiets baksida utskjuter det ursprungliga tornlika huset, med kupolformat fyrkantigt tak med svängd profil och krönt av åttkantig lanternin med fönster och tornur.
Kring tornet löper en delvis ännu bevarad utvändigt fyrkantig, invändigt rundad försvarsmur ("gråmuren") med segmentformade kanongluggar, och såväl där som under flyglarna och gården finns ett system av mörka gångar och rum, i ett av vilka den gamla ännu använda slottsbrunnen ("Truls") ligger.
I slottets inre märkes utmed mittbyggnadens hela längd en i Vasastil inredd hall samt bakom denna "Vasarummen", i tornets jordvåning, bland dem den s. k. "Erik XIV:s sängkammare", "Banérrummet" m. fl., med målningar av Anthonis van Dyck, Thomas Gainsborough m. fl. mästare.
Historia
Örbyhus ägdes troligen av Magnus Gislesson Sparre 1354. Det ärvdes av släkterna Bielke och Krummedige och köptes 1451 av Johan Kristiernsson (Vasa), som byggde det gamla tornhuset. 1548 kom det i hans brorson Gustav Vasas ägo. Han lät befästa Örbyhus med starka murar och kasematter. Johan III höll Erik XIV fången där från 1574 till hans död 1577. 1591 gavs det som livgeding åt drottning Gunilla Bielke. 1592 föddes Gustaf Horn där, medan hans far satt fängslad på slottet. 1605 fick hertig Johan av Östergötland Örbyhus som förläning, men han lämnade det 1610 till Karl IX. 1612 fick änkedrottning Kristina och 1639 änkedrottning Maria Eleonora Örbyhus som livgeding. 1641 byttes det av kronan till Carl Gustav Banérs änka, friherrinnan Kerstin Sigrid Bielke (1603-1645). Hennes son friherre Gustav Banér (1629-1680) lät bygga ut slottet till ungefär dess nuvarande utseende. 1718 kom Örbyhus till greve Ture Gabriel Bielke, som 1729 sålde det till titulärlandshövding Charles De Geer (1669-1730). Som fideikommiss tillföll det hans brorson Charles De Geer (1720-1778), dennes son och sonson greve Karl De Geer (1781-1861), som lät restaurera slottets inre. Det ärvdes av hans måg greve Baltzar von Platen (1804-1875) och senare av dennes dotterdöttrars män greve P. A. De la Gardie och friherre Carl Klingspor. Den förre, ensam ägare af Örbyhus 1891, sålde det 1892 till brukspatron Carl Gustaf von Rosen och jägmästare B. Martin. Samma år köptes Örbyhus av friherre F. Barnekow, som 1900 sålde det till greve Carl Gustav von Rosen (1824-1909). Dennes son greve Eugen von Rosen blev 1909 ensam ägare av Örbyhus och lät sätta istånd slottet genom en grundlig renovering.
Kurirstenen
Ett stycke söder om Örbyhus slott finns en rest sten som enligt legenden berättar en egendomlig historia. Det sägs att vid just denna plats möttes två kurirer, den ena från Örbyhus slott, den andre från Stockholm. Det berättas att Johan III gett order att hans bror, Erik XIV ska avrättas men ångrar sig sedan varpå han skickar ett nytt bud som ger order om motsatsen. Ett stycke söder om slottet möts dock den andre kuriren av en budbärare från slottet på väg till Stockholm med bud om att Erik var död. Vid platsen där kurirerna möttes restes en sten, som sedan dess kallats Kurirstenen eller Vändomstenen.
Externa länkar
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Örbyhus, 1904–1926 (Not).
