Älgön
Från Rilpedia
Älgön, är en ö med ett tjugotal fastboende vid Hakefjordens avslutning i söder och norr om Älgöfjorden. Den ligger i Lycke socken i södra Bohuslän. Ön är 96 meter hög och 3,6 kilometer lång.
Namnet Älgön förekommer första gången i skriftliga källor 1528 i formen "Helligøøen". Andra namnformer har varit Elön (1544), Ellöö (1568), Ellöe (1650), Ellgöhn (1659). Den moderna stavningen Älgön är från 1909. Betydelsen av namnet kan vara förekomst av älg på ön eller att Älgö gavel, den branta avslutningen i väster, har liknats vid en älg. Formerna utan g beror troligen på inflytande från danskan.
Ön ligger utsträckt i öst-västlig riktning i södra delen av Hakefjorden mellan Brattön i öster och Hättan i väster. På den västra delen stupar berget brant ned i havet, (Älgö gavel). På krönet breder Ljungheden ut sig i och är en av Västsveriges största. Här är landskapet öppet och utsikten fantastisk. Det finns tre bronsåldersrösen och en stensättning från brons- eller järnålder. På södra delen ligger gårdar med slåtterängar samt sommar fastigheter. På ön finns tre mindre gårdar som i dag ej brukas. Spår efter äldre tiders bönder finns utspritt på ön såsom husgrunder odlingsrösen, stenmurar med mera. Östra delen är kuperad med små inklämda slåtterängar. Lämningar efter sillfiskeperioderna finns vid främst Lammholmesund, där skorstenen från guano och trankokeriet stod, "Älgö piba", men även på Riddertången.
Berggrunden är uppbyggd av yngre vulkaniska bergarter, vilka genombrutit den omgivande gnejsberggrunden. Den dominerande bergarten är grönstensarten Norit, som är unik i Bohuslän.
Älgön är sedan 1974 ett naturreservat, och ingår i Natura 2000, EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden. Det finns en artrik flora, och över 500 olika växtsorter har hittats.
Källor
- Älgön, red. Viveka Overland, Bohusläns museum, Göteborg 1993 ISBN 91-7686-095-7 ISSN 1102-528X
