Trepanation

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Gravyr från 1525 av Peter Treveris föreställande en trepanation

Trepanation (nylatin trepanatio, av trepan, ytterst av grekiska trypanon, borr) innebär att öppna ett område av kraniet. Det är en mycket gammal operationsmetod, som förekom redan under stenåldern.

Anledningen till att trepanation ursprungligen infördes är inte säker; det är dock lätt att tänka sig att det var för att släppa ut, alternativt in, andar. Det är svårt att veta om patienten fick någon hjärnsubstans bortopererad eftersom det inte finns några spår av själva hjärnan.

I det medinska lexikon som sammanställdes av romaren Celsus under första årundradet efter Kristus, anges trepanation som en sista utväg vid traumatiska hjärnskador. Syftet var då att låta bloda och annan vätska rinna ut och därigenom minska trycket i kraniet. Celsus påpekar att de hinnor som omger hjärnan inte får skadas.

Det finns mycket gamla kranier som har spår efter flera lyckade operationer. Att operationerna var lyckade ser man genom att den bortborrade kärnan av skallbenet växt fast i kraniet.

Innehåll

Metod

Trepan (Stilles model
Trepanerad skalle

Operationen består av utsågning (utborrning) av ben, företrädesvis huvudskålens, för att upplyfta ett benstycke som blivit intryckt under den omgivande ytans nivå, alternativt för att bereda avlopp för samlat var eller blod. Det kunde också användas för att avlägsna tumörer eller för att uttaga främmande kroppar, som inträngt i benet, exempelvis gevärskulor.

Operationen verkställes med ett instrument som kallas trepan, och utgörs (se figur 1) av en ihålig, i ena ändan sågtandad, stålcylinder, som vrids med ett handtag, liknande de som snickare använder, den så kallade borrvreden. Med detta instrument utsågas cirkelrunda benskivor. För att, innan en tillräcklig sågränna bildats, hindra instrumentet från att slinta, får det i början vrida sig omkring en i centrum sittande stålspets (pyramiden), vilken sedan tas bort. En ställbar metallring som sitter utanpå stålcylindern, (abaptiston) hindrar att instrumentet, sedan benet blivit genomsågat, okontrollerat pressas in i underliggande mjukdelar. Har själva sågningen gått tillräckligt djupt, skruvas en så kallad tirefond, en omkring två centimeter lång, konisk skruv det in i det av pyramiden bildade hålet med kraftigt handtag, varefter benbiten bryts loss. De engelska kirurgerna nyttjar ett slags trepan, som kallas trefin och som är försedd med skaft, liknande det på en korkskruv.

Trepanation är den äldsta ingripande kirurgiska operation vi känner till. Den beskrivs av Hippokrates och ingående av Celsus. I Danmark har den, såsom trepanerade skallar visar, säkert utförts under stenåldern.

Trepanation i Sverige

De äldsta trepanerade skallarna i Sverige är från äldre järnåldern. Fyra stycken av dessa är funna i gravfältet (från omkr. 100 år e. Kr.) på Smörkullen vid Alvastra järnvägsstation. Operationen är tydligen utförd både för att bota inre sjukdom, då skallens ben inte var skadade innan, och för krosskador på skallen. I Alvastra har det säkert funnits skickliga kirurger, då skallarna visar läkning och långt liv efter ingreppet. Även en trepanerad skalle från Klockrike och en från Sundby i Östergötland är från äldre järnåldern, likaså en från VagnbergaÖland. På Gotland har en anträffats från vikingatiden (se fig. 2), och troligen är även två trepanerade kranier, funna i Västerås, från yngre järnåldern. Alla dessa tio skallar visar läkning efter operationen.

Det är svårare att konstatera trepanation då ingen läkning skett och patienten dött strax efter trepanationen. Ett kranium från Vagnhärad i Södermanland visar dock tecken på trepanation med tidig död därefter.

Litteratur

  • G. Ketzius, "Om trepanation af hufvudskålen såsom folksed i forna och nyare tider" (i "Ymer", 1901, s. 11 ff.)
  • 0. Almgren, "Ett graffält från den äldre jernåldern vid Alvastra i Östergötland" (ibidem)
  • C. M. Furst, "Trepanerade svenska kranier från äldre tid" (i Lunds universitets årsskrift N. F. afd. 2, bd 9, n:r 4, 1913) och en uppsats i "Forn-vännen" 1917.

Källor

  • Nordisk familjebok, Uggleupplagan. 29. 669-670, projekt Runeberg [1]


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg