Ringaren i Notre Dame (film, 1996)

Från Rilpedia

Version från den 15 maj 2009 kl. 08.42 av Louperibot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ringaren i Notre Dame
Originaltitel The Hunchback of Notre Dame
Genre Animerad film/Drama
Produktionsland USA
Premiär 1996
Regissör Gary Trousdale, Kirk Wise
Producent Roy Conli, Don Hahn, Philip Lofaro
Manus Irene Mecchi, Tab Murphy, Jonathan Roberts, Bob Tzudiker, Noni White
Originalmusik Alan Menken, Stephen Schwartz (texter)
Produktionsbolag Walt Disney Pictures
Speltid 91 minuter
Språk Engelska
IMDb

Ringaren i Notre Dame är en amerikansk tecknad långfilm från 1996. Filmen är löst baserad på Victor Hugos roman med samma namn och hade världspremiär den 21 juni 1996.

Filmen blev nominerad till en Oscar och en Golden Globe för Bästa Musik. Den blev också nominerad till en Razzie i kategorin Sämsta skrivna film som spelat in över 100 miljoner dollar.

Innehåll

Handling

Clopin, en zigenare, berättar för en grupp av barn om historien om Notre Dame, dess klockor och ringaren i kyrkan. Berättelsen börjar en natt då några zigenare är på väg till kyrkan för att begära fristad, bland dem en mor och hennes nyfödde son. De blir dock upptäckta av domaren Claude Frollo, en hänsynslös man som ser zigenare som avskum bland människor. Han tror att byltet kvinnan håller i är stöldgods och vill ta det ifrån henne, vilket gör att hon flyr från platsen. Frollo jagar henne och på trappan till Notre Dame sparkar han till henne. Hon ramlar och slår huvudet i trappan och dör direkt. Frollo hör att byltet han nu håller i låter, och upptäcker att det är ett spädbarn; ett deformerat spädbarn. Frollo tänker dränka barnet i en brunn, men blir stoppad av kyrkans ärkediakon. Ärkediakonen påpekar för Frollo att han spillt oskyldigt blod vid en helig plats och säger åt honom att föda upp barnet som sitt eget. Frollo (som till en början försöker slingra sig undan situationen), känner hur statyerna vid kyrkan anklagar honom, går med på kravet, om barnet bor i kyrkans klocktorn, där ingen kan se honom. Han döper barnet till Quasimodo, vilket betyder ofärdig.

Quasimodo (som har ett hjärta av guld) har bott i tornet i tjugo år utan att någonsin gå ut och han tror sig inte klara av det längre. Han har tre vänner; Victor, Hugo och Laverne, alla vattenkastare som bara lever när Quasimodo är ensam.

Vaktkaptenen Phoebus är tillbaka i Paris och träffar den vackra zigenarflickan Esmeralda. Han hjälper henne att fly när hon blir anklagad för stöld av några vakter. Senare, under festivalen, blir Quasimodo utsedd till Alla tokars kung då han smugit ut från kyrkan. Några vakter börjar kasta tomater på honom och han blir misshandlad och förödmjukad av folkmassan, tills Esmeralda kliver upp och försvarar honom. Frollo beordrar vakterna att gripa Esmeralda, men hon lyckas fly. Quasimodo flyr tillbaka till sitt klocktorn och Esmeralda går också in i kyrkan. Phoebus har dock följt efter henne och är nära på att bli skadad av Esmeralda. Han går dock ut från kyrkan efter att ha påpekat att Notre Dame är en fristad och att han inte kan arrestera henne därinne. Frollo har också gömt sig i kyrkan och när Phoebus har gått smyger han upp bakom Esmeralda och säger att han kan vänta, att hon någon gång måste komma ut.

Esmeralda ser Quasimodo och följer efter honom till klocktornet. Hon blir överväldigad av hans skulpturer av staden och dess invånare, och erbjuder sig att läsa hans handflata. Hon får reda på att Frollo sagt till Quasimodo att han är ett monster och därför aldrig får lämna tornet, men hon säger att hon inte kan se några monsterlinjer i Quasimodos händer. Quasimodo, som börjar bli förälskad i Esmeralda hjälper henne att fly, och som tack får han ett halsband och orden När du håller detta band, finns hela staden i din hand.

När Frollo får reda på att zigenaren har undkommit honom blir han rasande och svär att hitta henne, även om det innebär att han måste bränna ner hela Paris. Han beordrar Phoebus att bränna ner en mjölnares hus, men Phoebus trotsar honom och räddar mjölnaren och hans familj. Han flyr därifrån men bli träffad av en pil. Han blir räddad av Esmeralda som sett vad som hänt och hon tar honom till klocktornet där han kan vara säker. Quasimodo lovar att hålla Phoebus gömd, men är förkrossad över Esmeralda och Phoebus känslor för varandra.

Frollo besöker Quasimodo, som nätt och jämnt hinner gömma undan Phoebus, och Frollo berättar att han tänker leta reda på zigenarnas gömställe, Mirakelgården, för att utrota dem en gång för alla. Quasimodo och Phoebus bestämmer sig för att varna zigenarna, och det visar sig att det halsband Quasimodo fått av Esmeralda är en karta över staden. Med hjälp av bandet hittar de Mirakelgården, men blir misstagna för Frollos spioner. Det är nära att de blir avrättade genom hängning, men Esmeralda stoppar det i sista stund. Då dyker Frollo och hans vakter upp, vilka har följt efter Quasimodo och Phoebus för att hitta Mirakelgården. Zigenarna, Phoebus och Quasimodo blir tillfångatagna.

Frollo, som är attraherad av Esmeralda, erbjuder henne en väg ut ur fångenskap, men då hon vägrar förbereder han att bränna henne på bål grundat på anklagelser om häxeri. Quasimodo är fastkedjad i tornet, men då han inser vad som är på väg att hända bryter han sig loss och räddar Esmeralda. Phoebus lyckas få tag på nyckeln till sin bur under den uppståndelse som sker, och tillsammans med zigenarna och folket i Paris börjar de slå tillbaka mot Frollos vakter(det blir många komiska moment!).

Quasimodo lägger ner Esmeralda på en säng, men då hon inte rör på sig tror han att hon har dött. Under tiden har Frollo kommit upp i kyrktornet och går mot Quasimodo med en dolk, beredd på att döda honom. Quasimodo ser dock vad Frollo tänker göra och har nu samlat tillräckligt med mod för att berätta för Frollo att det enda som är mörkt och elakt i världen är människor som Frollo. Esmeralda vaknar till liv och hon och Quasimodo flyr undan Frollos vrede. Precis när Frollo är på väg att döda dem båda går stenen under honom sönder och han faller. Han lyckas ta tag i en vattenkastare, men då lyser dess ögon och mun gult (som ett tecken att helvetet väntar på honom), vattenkastaren lossnar och med ett skrik av fasa faller Frollo mot sin död till den glödande kopparn nedanför (Hugo, Victor och Laverne hade tidigare smält koppar för att använda som vapen). Quasimodo faller också, men Phoebus, som lyckats ta sig in i kyrkan, fångar honom. Quasimodo, som ger både Phoebus och Esmeralda en björnkram, visar sitt samtycke till Esmeraldas och Phoebus kärlek genom att föra ihop deras händer, och de går ut från kyrkan. Väl ute går en liten flicka mot Quasimodo, och när hon närmat sig honom kramar hon om honom. Quasimodo är äntligen accepterad för den han är.

Röster

Figur Originalröst Svensk originalröst
Quasimodo Tom Hulce Joakim Jennefors
Esmeralda Demi Moore Sharon Dyall
Esmeralda (sångröst) Heidi Mollenhauer Sharon Dyall
Frollo Tony Jay Stefan Ljungqvist
Phoebus Kevin Kline Roger Storm
Clopin Paul Kandel Mikael Grahn
Hugo Jason Alexander Lars Kronér
Victor Charles Kimbrough Peter Flack
Laverne Mary Wickes Siw Malmkvist
Quasimodos mamma Mary Kay Bergman Monica Forsberg
Ärkediakon David Ogden Stiers Håkan Hagegård
Brutish Guard Corey Burton Peter Wanngren
Oafish Guard Bill Fagerbakke Johan Hedenberg

Övriga medverkande (i urval)

Sånger

Originaltitel Svensk titel
The Bells of Notre Dame En sång från Notre Dame
Out There I solsken
Topsy Turvy Stort spektakel
God Help the Outcasts Esmeraldas bön
Heaven's Light Ett himmelskt sken
Hellfire Som eldar
A Guy Like You En sån som du
The Court of Miracles Mirakelgården
The Bells of Notre Dame (Reprise) En sång från Notre Dame (repris)
Someday En dag

Someday spelas under eftertexterna, ingen svensk översättning spelades in. I boken "Disney Sångboken" (2003) finns dock en svensk text med titeln "En dag"

Svenska premiärer

  • julen 1996 - Svensk biopremiär
  • 20 augusti 1997 - Köpvideopremiär
  • 13 februari 2002 - Nypremiär på video, samt premiär på DVD

Skillnader mellan filmen och boken

I boken Ringaren i Notre Dame var Esmeralda från början ett franskt barn, som hamnade hos zigenarna, vilket har får en viss betydelse i slutet genom att hon återfinner sin biologiska mor - strax innan hon blir hängd. Några sådana oklarheter med Esmeraldas ursprung finns inte i filmen, där Esmeralda för övrigt är mycket mörkt tecknad. Däremot uppges Quasimodo i filmen vara av zigensk härkomst, vilket också antyds i boken.

Claude Frollo i boken var inte domare utan ärkediakon, och han dödade inte Quasimodos mor utan hittade helt enkelt Quasimodo och tog hand om honom, precis som domare Frollo påstår sig ha gjort i filmen (fast där är det ju lögn). Episoden då Quasimodo blir Alla tokars kung motsvaras av två episoder i boken. I den första blir han narrpåve men Frollo avbryter det hela och hämtar hem honom. I den andra blir han piskad efter en farsartad rättegång, blir hånad och får saker kastade på sig av pöbeln medan Frollo inte vågar ingripa, men får vatten av Esmeralda.

I boken döms Esmeralda till att bli hängd, inte till att brännas levande. Frollo är med i domargruppen som dömer henne, men har ingen ledande ställning där. Senare försöker han tvinga henne att ingå ett sexuellt förhållande med honom och utlämnar henne till stadsvakterna som hämnd för att hon vägrar.

För utom att Frollo framställs som ondare i filmen än i boken, framställs även kapten Phoebus som hjältemodigare i filmen än i boken. Och medan Quasimodos mor i filmen framställs som ett stackars oskyldigt mordoffer som försöker rädda sitt barn, är hennes närmaste motsvarighet i boken en skum spågumma som kidnappar Esmeralda och lägger dit Quasimodo istället, ungefär som trollen var ökända för att göra i gammal folktro.

Victor Hugos Ringaren i Notre Dame är en tragedi, och slutar alltså till skillnad från Disney-filmen olyckligt.

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg