Nattvard

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Nattvarden (olika betydelser).
Fil:Lordsupper.jpg
Nattvard i en protestantisk kyrka

Nattvarden (även eukaristin, kommunionen eller altarets sakrament) är enligt en del kyrkor ett kristet sakrament och enligt andra kyrkor ett symboliskt firande av Jesu sista måltid.

Åminnelsen av Jesu sista måltid kallas inom de lutherska kyrkorna för nattvard. I frikyrkorna används samma uttryck, men kallas även ibland brödsbrytelse. I den Romersk-Katolska Kyrkan används orden eukaristin, kommunionen, det allraheligaste sakramentet eller altarets sakrament. Den gudstjänst då nattvarden firas kallas nattvardsgudstjänst, nattvardsfirande eller mässa.

Innehåll

Ursprung

Nattvarden hänvisar till den sista kvällsmåltid som Jesus delade med sina apostlar på torsdagsaftonen före sin passion och åtföljande korsfästelse.

Uppgifterna går enligt bibelvetenskapen något isär i de olika evangelierna om vilken karaktär denna måltid hade, men troligtvis var det en judisk påskmåltid - seder. Under denna måltid förtärdes ett antal symboliska maträtter, bland annat osyrat bröd och vin.

De allra flesta kristna teologiska riktningar är ense om att Jesus vid denna måltid gav brödet och vinet ny innebörd - likt brödet som bröts sönder skulle hans kropp brytas sönder och likt vinet som utgöts skulle hans blod utgjutas. Han instruerade sina lärjungar att "göra detta" till hans åminnelse.

Samfundens olika syn på nattvarden

Nattvarden har givits olika innebörd inom olika kyrkor och samfund, och frågan om nattvarden och mässan var en av de stora kontroversfrågorna under reformationen.

Protestantiska kyrkor

Gemensamt för de protestantiska kyrkorna är att nattvarden ses som ett sakrament. Gemensamt är också att de kroppsliga elementen i nattvarden är nödvändiga. Utöver detta går åsikterna isär om de kroppsliga elementens natur.

Reformerta kyrkor

I zwingliansk teologi, som kommit att bli den dominerande i reformerta kyrkor på denna punkt, är nattvarden en symbolisk måltid som firas på Jesu uppdrag "till min åminnelse" (Lukasevangeliet 22:19). Måltiden sätter fokus dels på Jesu frälsande död på korset, dels på församlingens nuvarande gemenskap med honom och därmed varandra, dels på den framtida himmelska måltiden i Guds rike. Brödet och vinet ses som konkreta tecken för dessa tre verkligheter och har ingen kraft i sig själv utan får sin kraft från ordet.[1] Måltiden är en tacksägelse för det som Gud i Jesus Kristus har gjort, gör nu och kommer att göra.

Till skillnad från Zwingli hävdade Jean Calvin att den som tar emot nattvardselementen i tro på jorden simultant själsligen tar emot Kristi verkliga kropp och blod i himlen. Från den troende calvinske kommunikantens perspektiv är därför närvaron lika verklig som för kommunikanter med östligt ortodox, evangelisk-luthersk eller romersk-katolsk teologi, även om ingen förändring anses ske med nattvardselementen på de senare kyrkofamiljernas sätt.

Calvins nattvardssyn har fått kraftigare genomslag utanför hans egen kyrkofamilj än inom, därför att metodister delar Calvins nattvardssyn. Den förekommer även inom den evangelikala flygeln bland anglikaner, trots att de flesta anglikaner står lutheranerna eller den romersk-katolska kyrkan närmare på denna punkt. Inom reformerta miljöer har Calvins nattvardssyn influerat Mercersburg-teologin och Taizékommuniteten.

Lutherska kyrkor

I den lutherska teologin finns flera varierande modeller för läran om realpresens. Realpresensen i luthersk teologi formuleras som att nattvardselementen verkligen är Kristi kropp och blod. I likhet med Augustinus teologi betonas att detta sker genom ordet.

I den Augsburgska bekännelsen konstateras bara att nattvardselementen är Kristi kropp och blod och delas ut till alla som tar emot dem, utan att närmare ingå på läromässiga detaljer.

Den Augsburgska Bekännelsens Apologi ansluter sin teologi till de östligt ortodoxa kyrkornas teologi, och lär att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod, givetvis utan att använda transsubstantiationsläran som förklaringsmodell.

Konkordieformeln hävdar impanationsläran, dvs att Kristi mänskliga kropp och blod i kraft av Jesu gudomliga natur kan vara närvarande överallt, inklusive i nattvardselementen, där de skänker välsignelse i enlighet med Jesu ord och löfte.

Inom den lutherska ortodoxin på 1600-talet utvecklades synsättet att Kristi kropps och blods substanser genom ordet förbinder sig med nattvardselementens substanser, utan att brödet och vinet förändrar sina yttre accidenser, och Kristi kropps och blods substans existerar tillsammans med nattvardselementens substanser. Detta brukar kallas konsubstantationsläran.

Inom 1800-talets nykonfessionalism och det tidiga 1900-talets lutherrenässans utvecklade den teologiska modellen om sakramental förening, som på grundval av enskilda luthercitat beskriver Kristi kroppsliga närvaro som något som sker "i, med och under" brödet och vinet.

Tyska och svenska lutheraner var inte eniga om den sakramentala närvarons varaktighet. Den tyska konkordieformeln hävdar att närvaron upphör sedan högmässan tagit slut, medan Den Svenska Kyrkoordningen 1572 och 1686 års kyrkolag hävdade att det överblivna sakramentet skulle förvaras "i sitt bekvämliga rum" i syfte att delas ut vid nästa nattvardsgång.

Inom Svenska kyrkan ryms en stor teologisk bredd. Filippister och pietister har varit benägna att, till skillnad från Luther och de lutherskt ortodoxa, inte betrakta instiftelseorden som tidpunkten för närvarons inträde, utan istället betona tidpunkten för kommunionstillfället. Under inflytande av svensk 1500-talsteologi och de anglikanska systerkyrkorna inom Borgågemenskapen används numera sakramentsskåp i somliga av Svenska Kyrkans kyrkorum.

De ekumeniska samtal som har ägt rum mellan Lutherska Världsförbundet och den romersk-katolska kyrkans enhetssekretariat sedan 1965-1967 har lett till dialograpporter som visat en långtgående samsyn vad gäller de båda trosaamfundens nattvardsteologi, exempelvis i dokumentet Nattvarden - Herrens måltid.

Katolska kyrkan

Se Eukaristi (katolska kyrkan)

Övriga traditioner knutna till nattvarden

Inom vissa protestantiska kyrkor, t.ex. Svenska kyrkan, används ett särskilt bröd som kallas oblat, som skall motsvara matza, det osyrade judiska bröd som Jesus och lärjungarna åt eftersom detta skedde under den judiska påsken. I de ortodoxa kyrkorna används jäst bröd.

Källor

  • Nylund, Bo, Teologi genom seklerna. Uppsala: Tvåväga 2007.
  • Rasmussen, Tarald & Thomassen, Einar, Kristendomen: en historisk introduktion. Skellefteå: Artos & Norma bokförlag 2007. ISBN 91-7580-336-4

Noter

  1. ”Of the Lord's Supper”. Westminster Confession. 1646. http://www.reformed.org/documents/wcf_with_proofs/ch_XXIX.html. 

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg