Jorge Luis Borges

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Jorge Luis Borges 1969

Jorge Luis Borges, född 24 augusti 1899 i Buenos Aires, Argentina, död 14 juni 1986 i Genève, Schweiz, argentinsk författare. Borges fullständiga namn var Jorge Francisco Isidoro Luis Borges Acevedo, men detta namn använde han sig aldrig av.

Borges brukar med verk som El Aleph och Ficciones betraktas som en av 1900-talets största författare. Han är främst känd för sin poesi och sina noveller.

Man brukar inom litteraturvetenskapen vanligen placera honom inom den så kallade "magiska realismen". Hans skönlitterära produktion har under nittonhundratalet utgjort en inspiration för kontinentalfilosofin, så väl Julia Kristeva som Michel Foucault och Gilles Deleuze refererar till honom.

Biografi

Borges föddes i Buenos Aires. Hans far, Jorge Guillermo Borges var advokat och psykologilärare med littärara ambitioner (Borges sa en gång: "Han försökte bli författare men misslyckades. Han skrev dock några mycket bra sonetter"). Borges mor, Leonor Acevedo Suárez, var översättare. Han faders familj var både italiensk, spansk, portugiskisk och brittisk. Hans mor var från Uruguay och hade spanska och möjligen portugisiska rötter. På så vis talades både spanska och engelska i hans barnsdomshem och Borges var redan under sin tidiga uppväxt dubbelspråkig - han kunde till och med läsa på engelska innan han lärde sig läsa på spanska. Han växte upp i stadsdelen Palermo i Buenos Aires i ett stort hus med ett omfattande bibliotek.

Jorge Guillermo Borges tvingades tidigt dra sig tillbaka från sitt yrkesverksamma liv på grund av dålig syn, en sjukdom som senare även skulle drabba även hans son. 1914 flyttade familjen till Genève där fadern fick behandling hos en ögonspecialist samtidigt som Borges och hans syster Norah (född 1902) började i skolan. Under denna tid lärde sig Borges med vissa svårigheter franska på skolan samtidigt som han på egen hand lärde sig tyska. Han utexaminerades 1918.

Efter första världskriget tillbringade familjen Borges tre år i Lugano, Barcelona, Mallorca, Sevilla respektive Madrid. I Spanien blev Borges medlem i den avantgradistiska utlraistiska litterära rörelsen och hans första dikt Hymn till havet, i samma stil som Walt Whitman, publicerades i tidskriften Grecia (Grekland på spanska).

1921 återvände Borges till Buenos Aires. Han introducerade utlraismen i Sydamerika och inledde en karriär som författare genom att få essäer publicerade i olika litterära magasin. Borges första diktsamling var Frevor de Bueones Aires 1923 och han bidrog till avantgard-tisdskriften Matrin Ferro (vars "konst för konstens egen skull" kontrasterade mot den mer politiskt inriktade Boedo gruppen). Borges var med om att grunda tidskrifterna Prisma, en tidsskrift som affischerades på väggar i Bueonos Aires 1921-1922, och Proa som utkom 1922-1926. Han bidrog redan till första numret av Sur som grundades av Victoria Ocampo 1931 och som blev Argentinas mest betydande littärara magasin. Ocampo sammanförde också Borges och hennes svåger Adolfo Bioy Casares. De två giganterna i argentinsk litteratur samarbetade i flera projekt, bland annat skrev de deckare tillsammans under pseudonymen H. Bustos Domecq.

1933 erhöll Borges posten som redaktör till tidningen Criticas litterära bilaga och det var i denna bilaga de verk som senare sammanställdes i Historia universal de la infamina först publicerades. Dessa stycken låg på gränsen mellan fack- och skönlitteratur; de använde sig av skönlitteraturens teknik för att berätta i grunden sanna historier; vissa utgjorde litterära förfalskningar som gjorde anspråk på att vara översätta textavsnitt från välkända men sällan lästa verk. Följande år arbetade Borges som litterär rådgivare åt bokförlaget Emecé Editores och skrev veckokolumner i El Hogar som utgavs 1936-1939.

Borges' fader avled 1938 vilket var ett hårt slag då far och son stod varandra mycket nära. Nyårsafton 1939 drabbades Borges av en allvarlig skallskada och under den efterföljande behandlingen var han nära at avlida av blodförgiftning. Under konvalescensen började Borges skriva på sitt nu kända manér och hans första novellsamling El jardin de senderos que se bifurcan utgavs 1941. I boken fanns författarens eget favoritstycke med: El sur som innehåller självbiografiska element som till exempel den nyss nämnda olyckshändelsen. Trots att novellsamlingen över lag fick ett gott mottagande gick den miste om de litterära utmärkelser som de i Borges' krets hade förväntat sig att den skulle få. Ocampo ägnade en stor del av julinumret av Sur 1941 till att återupprätta Borges och många framstående författare från Argentina och den spansktalande världen bidrog till projektet.

Från 1937 arbetade Borges vid Buenos Aires stadsbiblioteks Miguel Cané-filial som förste assistent. När Juan Perón kom till makten 1946 fick Borges sparken – det vill säga han "befordrades" till "Höns- och kanininspektör" vid Buenos Aires' kommunala marknad, en post som han omedelbart avsade sig. Hans försyndelser gentemot peronisterna bestod i att ha undertecknat upprop för demokrati, men omedelbart efter sin uppsägning författade han ett brev i sin karaktäristiska stil adresserat till den argentinska litterära akademin: "Diktaturer främjar förtryck, diktaturer främjar slaveri, diktaturer främjar grymhet; men ännu värre är att de befrämjar idioti."

Utan arbete, med allt sämre syn och oförmögen att försörja sig som författare, påbörjade Borges en karriär som föreläsare. Borges uppnådde relativt stora framgångar trots viss politisk förföljelse och han blev en allt mer offentlig person. Han utsågs till ordförande i det argentinska författarsällskapet 1950-53 och var professor i engelsk och amerikansk kultur 1950-55 vid det argentinska samfundet för engelsk kultur. Hans novell Emma Zunz filmatiserades som Dias de odio 1954 av den argentinska regissören Leopoldo Torre Nilsson. Vid denna tid började också Borges skriva filmmanuskript.

1955 utsåg den nya antiperonistiska militärregeringen Borges, på Ocampos inrådan, till chef för nationalbiblioteket. Borges var då helt blind, liksom alla hans företrädare vid posten hade varit innan honom. Varken sammanträffandet eller ironin undgick Borges och han kommenterade dem i sitt skrivande:

Nadie rebaje a lágrima o reproche,

Esta demostración de la maestría,

De Dios, que con magnífica ironía,

Me dio a la vez los libros y la noche.

Ingens tår eller förebråelse ska falla,

över denna mästerliga uppvisning,

genom vilken Gud, med utmärkt ironi,

samtidigt gav mig böckerna och natten.

Följande år mottog han det nationella litteraturpriset och från universitet i Cuyo erhöll han det första av flera hedersdoktortitlar. 1956-70 innehade också Borges en professur i litteratur vid Buenos Aires' universitet samtidigt som han ofta innehade andra tillfälliga poster vid andra universitet.

Eftersom han var oförmögen att läsa och skriva på egen hand, anlitande han sin mor, som han alltid stått mycket nära, som personlig sekreterare.

Borges' internationella berömmelse kom i början av 60-talet. 1961 tilldelades han samtidigt som Beckett Prix Formentor; den italienska regeringen gav honom titeln Commendatore; och vid University of Texas innehade han Tinkers gästprofessur under ett år. Detta erkännande fick honom att göra sin första föreläsningsserie i USA och den första engelska översättningen kom följande år följt av föreläsningar i Europa och Sydamerika under följande år. I Storbritannien tilldelades Brittiska Imperieorden 1965 följt av ett dussin andra utmärkelser i andra länder.

1967 inledde Borges en femårigt samarbete med den amerikanske översättaren Norman Thomas di Giovanni genom vilket Borges författarskap blev mer allmänt känt i den engelsktalande världen. Han forsatte också att publicera böcker, bland annat El libro de los seres imaginaros 1967, El informe de Brodie 1970 och El libro de arena 1975. Han höll också många föreläsningar varav många publicerats.

När Perón återvände från sin exil och blev återvald som president 1973 avgick Borges som chef för nationalbiblioteket. 1975 avled Borges' mor och han inledde en serie föreläsningar över hela världen som kom att vara återstoden av hans liv.

Borges var gift två gånger. 1967 gifte han sig med sin gamla vän Elsa Astete Millán. Äktenskapet varade i tre år och efter skilsmässan flyttade Borges tillbaka till sin mor. Under sina sista år levde Borges tillsammans med María Kodama med vilken han studerat anglosaxiska under ett antal år. Hon blev hans personliga sekreterare och 1984 publicerade de tillsammans en berättelse om sina resor över hela världen under namnet Atlas med bilder av Kodama och text av Borges. De gifte sig några månader innan Borges avled.

Borges avled i levercancer i Genève 1986 och begravdes på Cimetière des Rois i den stad där han en gång varit student.