Jättebälta

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Artikeln beskriver den recenta arten Priodontes maximus, för särskilt stora utdöda trögdjur se glyptodonter.
?Jättebälta
Status i världen: Sårbar[1]
jättebälta
jättebälta
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Överordning: Trögdjur
Xenarthra
Ordning: Pansrade trögdjur
Cingulata
Familj: Bältdjur
Dasypodidae
Släkte: Priodontes
Cuvier, 1825
Art: Jättebälta
P. maximus
Vetenskapligt namn
§Priodontes maximus
Auktor: Kerr, 1792
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Jättebälta (Priodontes maximus) är en art i familjen bältdjur och den enda arten i släktet Priodontes. Som namnet antyder är det den största arten i familjen.

Innehåll

Utbredning och habitat

Jättebältan förekommer i stora delar av Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från södra Venezuela över låglandet vid Amazonfloden till Paraguay och norra Argentina.

Djuret förekommer i olika habitat, till exempel regnskog och öppen gräsmark.

Kännetecken

Med en kroppslängd mellan 80 och 100 centimeter och en vikt mellan 18 och 32 kilogram (i fångenskap ända upp till 60 kg) är jättebältan det största bältdjuret. Plattorna vid djurets pansar är mycket rörliga mot varandra. Svansen har en längd upp till 50 cm och bär femkantiga plattor. Artens pansar har en gråbrun färg och huden vid buken ser ljusare ut. Djuret har dessutom en rörformig nos med 100 rudimentära tänder – det största antalet tänder hos alla nutida landlevande däggdjur. Vid de främre fötterna finns klor. Särskild väl utbildad är klon vid den tredje tån. Klon blir upp till 20 cm lång, vilket är ett av de största värdena för klolängd av alla djur.

Levnadssätt

Utanför parningstiden lever alla individer ensamma och är aktiva på natten. De har ett revir med en storlek på mellan 0,5 och 3 km2. Under dagen vilar de i sina bon som de har byggt med hjälp av klorna. De ställer sig på sina bakre extremiteter med svansen som stöd när de vill komma åt högre punkter av termitbon eller för att försvara sig.

Föda

Jättebältan äter huvudsakligen termiter och deras larver. Därför har den en lång tunga med klistrande saliv. Bältan förstör oftast hela termitbon när den bestämmer sig för att öppna dem. Ibland skapar den sitt eget bo i ett förutvarande termitbo. Ibland äter den även myror, spindeldjur, maskar och as.

Fortplantning

Efter dräktigheten som varar i cirka fyra månader föder honan vanligen en unge, sällan två. Antagligen är bara honan ansvarig för ungens uppfostran. Efter 4 till 6 veckor slutar honan att ge di och ungen är efter ungefär 6 månader självständig. Ungarna blir könsmogna efter nio till tolv månader. Livslängden ligger mellan 12 och 15 år.

Hot

Vuxna jättebältor har bara ett fåtal naturliga fiender, däribland jaguaren och puman. Det största hotet utgörs av människan. Jättebältan jagas för köttets skull och dessutom påstås att den förstör odlingsmark. Dessutom förstörs artens utbredningsområde genom omvandling till jordbruksmark. IUCN listar jättebältan som sårbar (vulnerable).

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 december 2008.
  1. Priodontes maximusIUCN:s rödlista, auktor: Cuellar, E. et. al. (2008), besökt 24 januari 2009.

Externa länkar

Personliga verktyg