Ishockey

Från Rilpedia

Version från den 19 maj 2009 kl. 13.53 av Zorrobot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ishockeymatch i Berlin 1997. Två försvarare och en målvakt vaktar målet. Domarens höjda arm indikerar en avvaktande utvisning.

Ishockey, eller ofta bara hockey, är en lagsport som spelas på is under användning av skridskor, klubba av trä, lätt kompositmaterial, glasfiber eller aluminium och puck.

Ishockey tillhör också kategorin bollsport, och likt många andra lagsporter går spelet ut på att det lag som gör flest mål (poäng) vinner.

Innehåll

Historia

Ishockey vid McGill-universitetet i Montreal år 1901
Huvudartikel: Ishockeyhistorik

Ursprunget till sporten är omtvistat men ishockeyn är troligen influerad av flera sporter och aktiviteter anpassade till vinterklimat. Det finns tecken som tyder på att det förekom en sport liknande ishockey i Nederländerna under 1500-talet. Det sägs även att franska fåraherdar vände sina vallstavar och spelade med imiterad boll. Dock anses den moderna formen av ishockey härstamma från slutet av 1700-talet då engelska soldater i Kanada med influenser från urinvånarnas sporter anpassade landhockeyn till vinterklimatet där. Se vidare ishockeyhistorik.

Ishockeyns regelböcker

Reglerna finns i dokumenterade i Svenska Ishockeyförbundets regelbok, som består av elva avdelningar. Det internationella ishockeyförbundet (IIHF) har en regelbok som används vid landskamper. Den versionen gällde fram till 2006. Boken har sex avsnitt som handlar om spelfält, lag, spelare samt utrustning, domare och deras plikter, spelregler, straffar och särskilda regler.

NHL har sin egen regelbok som skiljer sig något från de ovan nämnda, se Externa länkar. Nedan följer en översikt över IIHF:s regler.

Spelfält

Spelfält: A – försvarszon lag A, B – försvarszon lag B, C - neutral zon, 1 – mittpunkt, 2 – mål, 3 – tekningscirkel, 5 – röd linje, 6 – blå linje, 7 – mållinje, 8 – målområde

Spelfältet är 60 meter långt och 25 till 30 meter brett, normal IIHF-standard är 60x30 meter. Hörnen är avrundade i en radie av 7 till 8,5 meter. Runt spelfältet går en 1,2 meter hög sarg och på den finns plexiglaset som skyddar åskådarna. Bakom varje mål finns också nät. Målet är 122 centimeter högt och 183 centimeter bred (insidan av ramen).

I längden delas spelfältet med fem parallella linjer i olika avsnitt. Med två blåa linjer delas fältet i tre avsnitt som har samma storlek. I mitten av spelfältet ligger en röd linje och på den finns i spelfältets centrum mittpunkten. Runt mittpunkten går den 4,5 meter stora mittcirkeln. Sen finns de två röda mållinjer som har 5 meter avstånd från spelfältets korta sidor. Till skillnad från flera andra lagsporter ligger en bit av spelfältet bakom målet.

I närheten av varje mål finns två cirklar som används för tekning efter en spelstopp och som är också 4,5 meter stora.

Lag, spelare och utrustning

Ett lag har, under match, max 22 spelare, med 20 utespelare och två målvakter. Under spelet får maximalt sex spelare vara på isen. Vanligtvis är det fem utespelare och en målvakt. Under särskilda situationer kan man ersätta målvakten med en utespelare, exempelvis vid underläge i slutet av matchen eller vid avvaktande utvisning.

Spelarbyte är tillåtet både vid spelstopp eller under pågående spel. Hemmalaget har dock rätt att placera sin uppställning efter bortalaget vid nedsläpp eller avblåsning (för att få fördelen av att se vilka spelare de laget ska ställa upp så de kan välja att matcha den eller inte). Vanligtvis byts en utespelare efter 45 till 120 sekunder. Varje tränare försöker få sina egna spelare att göra kortare byten samtidigt som de har högre intensitet snarare än långa byten med mindre intensitet.

I varje lag utses en lagkapten och två assisterande(1:a A och 2:a A),1:a assisterande blir lagkapten om den ursprunglige lagkaptenen inte skulle kunna närvara vid plan (matchstraff, skadad eller andra eventualiteter) och så vidare får 2:a ta över om det skulle bli likadant för 1:a assisterande. De bär ett "C" (Captain) eller "K" respektive ett "A" (Alternate) eller "R" synligt på bröstet. Bara lagkaptenen, ingen annan spelare, får fråga domaren om dennes bedömning vid domslut, lagkaptenen får alltså inte diskutera eller ifrågasätta domarens domslut. Om nån ändå skulle ifrågasätta så kan domaren ge den spelaren en personlig utvisning.

Varje spelare har skyddsbeklädnad som består av benskydd, byxor, suspensoar, axelsskydd, armbågsskydd, handskar och hjälm samt skydd för hals, struphuvud, mun och tänder. Målvakter har dessutom en särskild utrustning som består av hjälm med galler, större benskydd, en handske med förstärkning (en s k stöt) och en handske för att "plocka" (fånga pucken i luften) eller blockera (lägga handsken över pucken så den skyddas). Sen har alla spelare skridskor och en klubba.

Spelarroller och spelaruppgifter

Som ishockeyspelare får man spela som en viss roll för att ett lag ska vara organiserat och samarbeta. "Rollerna" som utespelarna delas in i (på plan') är två Backar, två Forwards och en Center. Tillsammans bildar de en kedja ("femma", "formation"). Varje lag har max fyra kedjor på laguppställningen. (1:a, 2:a, 3:e och 4:e - kedjor). De som är med i 1:a-kedjan (den bästa, topptippade) är de som presenteras i Line Up:en (=presentationen inför publiken, innan matchstarten). Beroende på vilken roll man har i kedjorna får man särskilda spelaruppgifter att sköta, för målproduktion och försvar, som ska leda laget till sitt slutmål - segern!....

Backar

I varje kedja finns normalt en höger och en vänsterback. Backarna ska vara placerade längst bak i kedjan, och skall koncentrera sig på försvarsspelet.

I Försvarzon - Vid vanligt spel fem mot fem ska backarna hindra motståndarlagets forwards från att kontra. Dessutom ska de hinna före, och vinna pucken i egen försvarzon när den har dumpats ned i kortsargen av motståndarlaget. Vid Box play-spel (BP), ska backarna markera motståndarlagets forwards, och hålla dessa borta från "Slottet" (ytan framför mål) genom att tackla eller knuffa undan dem. Det är bl.a för att målvakten ska få fri sikt när skott kommer, eller för att hindra styrningar. När spelarna (vem som helst!) får tag på pucken i egen försvarzon ska de först bara tänka på en sak - "Få ut pucken ur zonen!!"

När det är spel i försvarzon har också samtliga spelare i kedjan varsin motståndare som de ska markera, för att inte motståndaren ska få komma in för lätt framför mål, eller ta skott eller avslut.

I Anfallzon - I anfallzon, vid Power play-spel (PP), står backarna placerade längs den blå linjen ("offensiva blå"). När de får pucken här skall de antingen skjuta på mål ("backskott"), eller vid behov passa pucken till egna forwards eller center, samt hindra motståndarlaget från att kontra.

När laget ska vara extra offensivt (=mer anfallsspel), t.ex om laget ligger under målmässigt när det börjar närma sig slutet av matchen, kan laget/lagledaren då välja att spela med endast en back per kedja (i stället för två). Och då sätter man in en extra forward eller center istället.

Forwards

I varje kedja finns normalt en höger och en vänsterforward. Forwards ska befinna sig längst fram i kedjan, och för det mesta koncentrera sig på anfallsspel.

I Anfallzon - (Vid Powerplay) ska lagets forwards stå placerade framför anfallsmålet och antingen skymma sikten för motståndar-målvakten, styra pucken efter backskott, ta vara på eventuella returer som målvakten släpper eller sargreturer. När det varit spel i mittzon, när laget dumpat pucken i kortsargen i anfallszonen ("lagt pucken på djupet") , får forwards jaga pucken för att hinna få tag i den innan motståndarbackarna gör det. Annars får forwards "sätta press på" / "forchecka" (stressa och tackla) motståndarbackarna så att dessa eventuellt börjar drälla med pucken och slå dåliga pass / felpass. När pucken kommer in i anfallzon mitt i banan eller när puckföraren kommer in i anfallzon samtidigt som sina forwards, skall de driva på mål för att skymma målvakten eller styra. Och för alla spelare som anfaller, gäller det också att sköta anfallet korrekt - så det inte t.ex slås icing. Eller om man inte passerar den offensiva blålinjen korrekt när man anfaller, så man orsakar en domaravblåsning för offside. Dessutom gäller det också att utföra allting rätt, och undvika misstag!

I Försvarzon - (Vid BP) ska forwards sätta press på motståndarbackarna för att hindra dem från att skjuta mot mål. Eller täcka backskott genom att slänga/lägga sig mitt framför där backskottet kommer, så att pucken istället träffar forwarden, som då därmed hindrar skottet (pucken) från att komma mot försvarsmålet.

Center

Normalt en center per kedja. Centern ska vara placerad centralt i kedjan (och då helst mellan sina forwards och backar), och har till uppgift att styra sin femmas spel.

I försvarzon - (Vid BP) hjälper centern till att stressa spelarna i motståndarlaget, genom att tackla och knuffa, osv. Även hjälpa till med skottäckning.

När det egna laget vinner pucken i försvarzonen ska spelarna (vem som helst!) bara få ut pucken ur zonen, vidare till någon som avlastar (helst centern). Pucken ska sedan transporteras över den röda linjen (mittlinjen, mittzon), sedan så antingen dumpas/läggs pucken djupt (ner till kortsargen i anfallzon), att jobba på för forwards eller center. Eller så söker man en bra passning till en fri spelare i mitten av banan. För det enda som är tanken med en spelvändning - är att få utdelning framåt, genom att göra mål!

I anfallzon - (Vid PP): Förutom att själv försöka göra mål kan (ska) centern styra det anfallande lagets passningsspel. Genom att t.ex antingen söka bra passningar eller "cross-passingar" till forwards, eller spela upp pucken till backarna (som är vid blålinjen) som därefter kan skjuta mot mål. Centern ska naturligtvis teka också.

Målvakt

Varje lag har två målvakter: En vald "förstamålvakt" och "andramålvakt". Förstamålvakten (den trognaste, topptippade) får vara ute på planen hela matchen (oftast), vid normala spelförhållanden. Andramålvakten får då sitta som avbytare. Om förstamålvakten t.ex släpper in för många mål kan då han/hon eller lagledaren välja att byta till andramålvakten. Eller om förstamålvakten blir skadad eller åker ut på matchstraff.

Målvakten har naturligtvis som uppgift att hindra pucken från att hamna i det egna målet! Målvakten blir stor och bred av alla skydden. När h*n står placerad alldeles framför målet, täcks målet nästan helt. Alldeles framför målet finns en liten halvcirkel, målad helt i blått. Det är målgården/målområdet, där målvakten står. Där ska helst ingen anfallsspelare stå placerad. För då kan huvuddomaren blåsa av denne för offside i målgården. (Fr 2006 infördes regeln att anfallsspelare får vara inne i målgården, men dock så länge de inte stör målvakten.)

Domare

En ishockeydomare ansvarar för att spelet följer regelboken

I varje match finns normalt en huvuddomare (två i NHL) (referee) och två linjedomare (linesman). De bär svarta byxor, svart hjälm samt likadana tröjor. Den vanliga domartröjan är randig, i svart och vitt. I Elitserien använder man sig av helgråa tröjor. På bilden till höger syns en domare i AHL, American Hockey League. Huvuddomaren har ett orangefärgat band på varje arm.

Under säsongen 2007/2008 testades ett system med dubbla huvuddomare för vissa matcher i Elitserien, det s k 4-domarsystemet.[1]

Måldomare

Ofta infaller det situationer där det är mycket svårt för huvuddomaren att se om det är mål. Ofta om det är rörigt, med många spelare framför mål, som slåss om pucken. Till hjälp finns då Måldomarna: I varje arena finns ett datarum med 2-3 man (måldomare), som domaren kan kontakta genom en telefon. I det där datarummet kollar måldomarna med hjälp av alla kameravinklar från arenans kameror om det är mål. Om det t.ex var en sparkrörelse, hög klubba, handslag, eller om målvakten får upprepade klubbslag mot plock/blockhansken eller tacklas, skall målet dömas bort. Ibland kan det vara tillfällen då pucken hamnar precis på eller vid mållinjen, eller om pucken hamnar under liggande målvakt eller en liggande spelare. Då kan det vara svårt att bedöma även för måldomarna.

I Sverige finns kontrollrum i varje arena. Detta kan ibland vara en liten favör för hemmalagen, eftersom kontrollmännen oftast kommer därifrån. I Nordamerika däremot, dvs i NHL och AHL finns endast ett kontrollrum ("War Room"), som finns i Toronto. Dit skickas alla ligornas målsituationer, som får kontrolleras endast där. (diskussion)

  • Sparkrörelse - en anfallspelare styr pucken in i mål med sin skridsko. Om skridskon då står still på isen skall mål oftast tilldömas. Men om spelaren gör en rörelse med skridskon, som liknar en stöt eller spark, skall målet dömas bort. Även om spelaren lyfter skridskon från isen skall målet också dömas bort.
  • Hög klubba - en anfallspelare styr eller slår pucken in i mål med klubban, men har då klubbladet ovanför målribban. Det är inte tillåtet. Mål bortdöms.

Speltid

En ishockeymatch spelas normalt i 60 minuter. Fördelat på tre perioder, vardera 20 minuter. Vid varje spelstopp stoppas också klockan, så tiden mellan matchens början och slut är betydligt längre (normalt 2 tim 15 min, ordinarie speltid), till skillnad från i exempelvis fotboll där det är 90 min som ska spelas och klockan inte stannar för spelstopp.

Mellan perioderna har man en paus på mellan 15 och 18 minuter.[2]

Övertid och förlängning

Ordinarie speltid är totalt 60 spelminuter, men vid oavgjort result blir det vanligtvis förlängning (även kallat Sudden Death, SD). Reglerna för förlängning och eventuella påföljande straffslag varierar från land till land.

Efter varje övertidsperiod är det normalt 15 eller 18 minuters paus, beroende på vilken serie eller division det gäller.

Sverige

Under seriespelen i Elitserien och Allsvenskan pågår förlängningarna i max 5 spelminuter, men i slutspelen för Elitserien pågår de ända till ett av lagen gör mål. Vid förlängningarna så spelar man med fyra utespelare istället för det normala fem. Blir det ej mål efter denna 5-minutersperiod påföljer straffar (dock ej bara i Allsvenskan, ej i Elitserien).[3][4]

Ibland kan det ta flera extra perioder (à 20 min) innan matchen avgörs. Den längsta slutspelsmatch som spelats var den första matchen i semifinalserien mellan Färjestads BK och Leksands IF säsongen 1996/1997. Först efter 19.16 i tredje förlängningsperioden, efter totalt 59.16 minuters förlängning avgjorde Andreas Karlsson för Leksand.[5]

Ishockey-VM

I t.ex slutspel i Ishockey-VM får förlängningen pågå i max 10 spelminuter. Är det fortsatt oavgjort därefter blir det avgörande i straffläggning.

Särskilda uttryck

  • Icing - Om en spelare skjuter pucken så att den korsar både mittlinjen och förlängda mållinjen stoppas spelet för icing. Alltså, om en spelare skjuter pucken från egen planhalva över båda röda linjerna framför sig. Sedan följer en tekning i spelarens försvarszon. Icingregeln gäller inte för laget i numerärt underläge (box play). Ingen icing döms om målvakten lämnar målområdet i riktning mot pucken (fr 2006). Inte heller ska icing dömas om en spelare i det andra laget, inklusive målvakten, nuddar pucken på vägen mellan mittlinjen och förlängda mållinjen. Icing skall inte dömas om linjedomaren anser att pucken kan spelas av någon spelare i det andra laget, utom målvakten, innan den passerar förlängda mållinjen. Efter 2007 får det laget som slog icing ej byta in nya spelare på plan (gäller ej ungdomsishockey). Om linjemannen felaktigt stoppar spelet för icing, skall efterföljande nedsläpp ske vid mittpunkten.
  • Offside - Vid varje anfall måste pucken vara först över den blåa linjen innan någon anfallsspelare får åka över blålinjen in i anfallszon. Om en anfallande spelare är inne i anfallszon när pucken spelas dit ska linjedomaren blåsa av och visa tecknet för offside genom att peka med en arm utöver den blå linjen. En spelare som backar in med pucken och således kommer före pucken in i anfallszon, skall tillåtas göra det så länge spelaren har full kontroll över pucken. Om en försvarande spelare åker med eller passar pucken in i sin försvarszon, medan en anfallande spelare befinner sig i offsideposition, skall ingen offside dömas. Tidigare fanns det red line offside vilket innebar att en spelare inte fick vara före pucken över den röda linjen om pucken spelats från den egna försvarszonen.
  • Tekning - I början av en period eller efter ett spelstopp genomförs en tekning mellan två spelare i varsitt lag i en av tekningscirklarna. Domaren (huvuddomaren i början av period och efter mål, linjedomare efter övriga spelstopp) släpper ned pucken och spelarna försöker spela pucken till sitt lag.

Vanliga speluttryck

  • Kontring - Spelvändning med snabb pucktransport. Ofta kommer man i som uttrycks "3 mot 2", "2 mot 1", "2 mot 2", "1 mot 1", osv - vilket betyder hur många anfallare som kommer mot försvarare....
"2 mot 1" - Kontring där det är två anfallspelare som kommer mot en försvarande spelare. "2 mot 1-kontringar" är mycket "farliga". Puckföraren kan då välja att antingen avsluta själv, eller passa pucken i sedled till sin medspelare som följer med. Den försvarande utespelaren i det andra laget ska här endast följa med och markera den icke-puckförande spelaren, så den inte ska få någon passning. Därmed gör h*n då lättare för sin målvakt, så att situationen ska kunna lösas på bästa sätt.
Friläge - Kontring (eller annan situation) där anfallspelaren i fråga kommer/blir/är helt fri (ren) med motståndarmålvakten.
  • "Trafik" - När anfallsspelare placerar sig framför / går på motståndarmålet för att skymma målvakten eller styra pucken kallas för "trafik framför mål".
  • "Kalabalik" - Situation där det är mycket struligt/rörigt framför eller intill målet, där spelarna gräver/slåss om pucken när den ligger fri, och målvakten inte har fått tag på eller blockerat den. Ibland kan samtliga utespelare på planen hamna med i "kalabaliken".
  • Styrningar - Mycket viktigt utförande, som gör det lättare att göra mål. Styrningar gör det mycket svårare för målvakten att kunna rädda. Styrning är när pucken ändrar riktning vid skott eller passning. Då pucken skjuts eller lobbas (och är i luften) styr man den på bästa sätt genom att rycka till klubban lite, uppifrån och ned. Om man skjuter eller lägger in pucken mot mål när det är mycket "trafik" framför målet, kan pucken då kunna ta på vad eller vem som helst - och ev. styras in.
  • "Cross-passningar" - Passningar i sidled som skär genom / korsar planen (och ev. motståndare) som söks vid ett avgörande moment i anfallzon eller mittzon. Slår man cross-passningar i försvarzon eller mittzon och är okoncentrerad, kan det medföra mycket stora risker och leda motståndarlaget till farlig kontring.
  • "Gruff" - Lätt bråk där 2, 3, 4, osv (mot)spelare puffar, slår och knuffar lite lätt med varandra. Oftast förekommer gruffet när det har varit hetare målchanser, eller då spelare tjurar och är lite oöverensa med varandra. Lite större gruff kan ofta leda till utvisning för "Roughing".

Uttryck för individuella prestationer / misstag

  • Solo / slalom-åkning - Spelaren i fråga dribblar och fintar över (hela?) banan, och eventuellt kommer till avslut (skott/dragning).
  • Tunnel - Spelaren dribblar och får igenom pucken mellan benen på motståndaren, och eventuellt kommer vidare.
  • Zorro-dragning - Spelaren gräver upp pucken på sin klubbspets och har pucken som "fastlimmad" på klubbladet, och dribblar då med pucken i luften. Oftast gör spelarna detta bakom sitt anfallsmål, och försöker träda pucken i mål bakifrån. Gör man mål på det här sättet kallas det för Zorro-mål. (T.ex Robin Figren gjorde ett Zorro-mål mot Danmark i Junior-VM i Tjeckien 2007/2008.)
  • "Köksvägen" - Spelaren driver pucken runt anfallsmålet, på baksidan om målburen, och ev. trycker/pillar in pucken på andra sidan. Vid mål kallas det för "mål köksvägen".
  • "Smörpassning" / "Macka" - Spelaren i fråga slår en mycket fin passning till en medspelare, som därmed får en målchans.
  • Vallning - Spelaren kommer runt en motståndare genom att valla pucken via sargen (och ibland målburen). Man slår då pucken i sargen alldeles framför motståndaren, och sedan kommer pucken ut och förbi alldeles bakom motståndaren, som då ev. har lurats. Om målvakten är utom kontroll över balans, eller inte ser pucken, kan en anfallspelare ev. valla pucken in i mål via målvaktens benskydd/skridskor om spelaren då befinner sig bakom eller bredvid målet. Om man t.ex skjuter ett skott som går i kortsargen, kan pucken komma rakt ut i slåttet (ytan framför mål) igen, och därefter kan laget få ytterligare en målchans. En sådan kallas för sargretur (skottvallning via sargen) och ibland kan skottvallningen gå direkt in i mål via målvakten, om målvakten då missbedömer situationen.
  • Indianare / "Indianpassning" - (=Grovt felpass): Spelaren i fråga råkar slå/passa pucken rakt i gapet på en motståndare, som därefter får en fri eller öppnande yta för avslut eller kontring.
  • Schabbel / dräll / fummel - Spelaren i fråga "schabblar"/"dräller"/"fumlar" när han/hon ställer till det för sitt eget lag. Det kan vara t.ex att en spelare gör farliga dragningar, eller passar pucken utan att ha någon som helst kontroll över den (dvs att "ge bort" pucken alldeles för lätt). Eller att en spelare tappar balansen (ramlar) på fel ställe eller vid fel tillfälle, eller gör något annat klantigt/slarvigt som blir till fördel för motståndarlaget.
  • Puck-"kladdning" - När en utespelare "kladdar med pucken" är han/hon nonchalant som puckförare, och gör det svårt för sig och sitt lag, genom att t.ex göra onödiga och för många dragningar, eller ta svåra vägar att föra pucken in i anfallzon eller komma till avslut. "Kladdning" medför ett onödigt svårt och omständligt spel, och resulterar sällan till någonting konstruktivt framåt.
  • Målvaktstavla - Målvakten släpper in ett mycket billigt och enkelt mål. (Minns Tommy Salos chabbel mot Vitryssland i Vinter-OS i Salt Lake City 2002!) Men det behöver inte alltid vara insläpp av långskott, fjuttiga lobbningar eller lösa skott som blir till målvaktstavlor. Om t.ex en anfallspelare skjuter ett ganska hårt skott strax innanför anfalls-blålinjen, och målvakten släpper in det, så räknas idag även det som en målvaktstavla (lindrig), om målvakten då har fri sikt mot pucken. Men en sådan händelse kan man istället kommentera som "tveksam insats av målvakten".
  • Gratislägen - Gratischanser och gratismål "bjuds" laget på när spelare i det andra laget är okoncentrerade och missar markering, eller t.ex slår indianare, riskfyllda cross-passningar, chabblar, dräller, slarvar - eller rent sagt spelar ett dåligt försvarspel. "Gratislägen" innebär då att man får målchanser utan att behöva arbeta för det.
  • Självmål - När självmål förekommer är det oftast när pucken styrs in i eget mål via en skridsko, klubba eller kroppsdel på egen spelare.

Spelhjälp med händerna

Pucken skall i regel spelas med klubban.Att spela pucken med klubban över motståndarens axel är inte tilltåtet vid målchans görs samma bedömning med målribban. Därför kan man få stoppa pucken med handen, när pucken lobbas eller passas högt. Men då måste man omedelbart släppa taget om pucken, och släppa ned den precis framför sig. Annars blåser domaren av för "Felaktig handstoppning".

Man får också ibland passa pucken med handen, men det gäller endast i egen försvarzon. Annars blåser domaren av för (otillåten) "Handpassning".

Närkampsspel

Huvudsyfte med närkampsspel är att sänka motståndarens teknikverkningsgrad (efter flera tillslag tappar man förmåga att utföra rörelse lika exakt som man kunde innan), sänka moral och via dessa två element påverka motståndarens val kvalitet – orsaka dumma passningar, onödigt risktagande, panikstyrda val.

För att ett lag ska kunna vinna krävs inte bara skicklighet med puck och klubba, utan en minst lika viktig del har det fysiska spelet. Det innebär att åka mycket skridskor för att hinna först på pucken i varje moment, och hinner man inte först får man istället tackla, knuffa och stressa motståndaren som hann först. Ofta får man se närkampspel i sarghörnen där spelarna gräver och rycker, både med klubba och skridskor, för att försöka vinna pucken, men sådana situationer blir även bakom målburarna, vid spelarbåsen och lite överallt längs sargerna. Närkampspel är viktigast framför målburarna, för att kunna göra mål / försvara målet. (Anfallare skymma målvakt och styra, m.m - försvararna ta bort anfallarna.)

Tacklingar utför man genom att trycka/knuffa till motståndaren (axel mot axel) mot sargen, eller så att denne tappar balansen eller fart om man tacklar ute i banan. Dock får man inte tackla eller hindra en motståndare som inte har tag om pucken. För då kan man bli utvisad för "Interference".

Det är också viktigt att sätta in riktigt hårda tacklingar. En hård tackling gör att motståndaren snabbt blir fysiskt trött (musklerna får mycket stryk i en sådan smäll). Och spelaren som tacklas åker (oftast) och byter direkt efter. Bara man tacklar axel mot axel är hårda tacklingar helt okej. Men ibland händer det att man tacklar motståndaren i ryggen, med armbågen eller så att motståndaren far in i sargen med huvudet före (de är ofta inte meningen). Sådana tacklingar är vårdslösa och kan innebära svåra skador på motståndaren, vilket riskerar att den som tacklade kan bli långtidsutvisad.

Skillnad mellan närkamp och tackling avgörs av vinkel i vilken kroppskontakt mellan spelarna har uppkommit. Vinkeln räknas i förhållande till åkriktning av spelaren som blir tacklad. Om anfallet kommer i samma åkriktning från 0 till 90 grader – kallas det för närkamp. När anfallet kommer från mötande riktningen 90 + grader – kallas det för tackling.

Förseelser som leder till utvisningsstraff

Straffen är indelade i följande kategorier och tid som skall avtjänas vid sidan om isen för spelaren som brutit mot en regel:

  • Mindre straff (2 min) (=efter lindrig spelförstörelse. Kan ibland vara nödvändigt).
  • Lagstraff (2 min) (-> får sittas av någon i laget. Laget kommer överens om vem).
  • Större straff (5 min) (=efter farligt eller vårdslöst spel).
  • Misconduct penalty (10 min) (efter ovårdat språk / osportsligt uppträdande. Personligt straff).
  • Game Misconduct penalty (GM) (=efter farligt spel / mycket ovårdat språk / vårdslöst beteende).
  • Match Penalty (MP) (=efter mycket farligt/vårdslöst spel, som givit allvarlig skada på motspelare).

Vart och ett av följande missgärningar leder oftast till bestraffning med utvisning:

  • Abuse of officials and unsportsmanlike conduct by team official - att en ledare beter sig olämpligt och störande för spelet.
  • Boarding - att tackla för hårt vid sargen eller så motspelaren hamnar i sargen för hårt, se även charging. (MP)
  • Broken Stick - att spela med trasig klubba.
  • Butt-ending - att slå en motspelare med övre delen av klubbskaftet.
  • Charging - Otillåten tackling. För hård eller för vårdslös tackling.
  • Checking from behind - att tackla en motspelare tufft bakifrån/i ryggen.
  • Checking to the head or neck area - att tackla eller slå mot huvudet eller nacken på en motspelare eller "driva" eller "tvinga" en motståndares huvud in i skyddsglaset på sargen.
  • Clipping - att tackla en motspelare mot eller under knähöjd.
  • Cross-checking - att tackla en motspelare med klubbskaftet.
  • Delaying the game - att avsiktligt fördröja spelet, till exempel avsiktligt flytta målburen, skjuta eller kasta pucken över sargen från egen zon. Kan som lagstraff även utdelas vid regelvidriga byten.
  • Diving - att slänga sig när en motspelare är nära för att försöka lura domaren till att döma ut den andra spelaren. ("Filmning")
  • Elbowing - att tackla en motspelare med sitt armbågsskydd.
  • Excessive roughness - att spela överdrivet hårt.
  • Falling on the puck by players - att en spelare medvetet lägger sig på pucken.
  • Fighting - slagsmål med handskarna kastade.
  • Head-butting - att skalla en motspelare.
  • High sticking - klubbladet träffar en motståndares ansikte.
  • Holding - fasthållning av en motspelare.
  • Holding the stick - fasthållning av en motspelares klubba.
  • Hooking - att haka en motspelare med klubban.
  • Interference - att hindra en ej puckförande motspelare. Under denna kategori faller även att slå klubban ur händerna på en motspelare eller att hindra en motspelare, som tappat sin klubba, från att plocka upp den, till exempel genom att sparka undan den.
  • Interference with spectators - en spelare som bråkar med någon i publiken.
  • Illegal or dangerous equipment - att ha felaktig eller farlig utrustning. Denna regeln stoppar även en utespelare från att använda målvaktens klubba, men en målvakt tillåts använda en utespelares.
  • Kicking - att sparka eller försöka sparka en motspelare.
  • Kneeing - att tackla en motspelare med knät. Detta kan ofta ge allvarliga knä/benskador. (MP)
  • Misconduct - osportsligt uppträdande, exempelvis att kränka någon på isen eller vid sidan av, eller säga något annat fult.
  • Players leaving the penalty or players bench - att en spelare hoppar in på isen när spelaren inte är tillåten att göra det.
  • Players leaving the benches during an alterication - en spelare lämnar bänken och hoppar in på isen då ett slagsmål eller bråk pågår.
  • Puck out - Att skjuta eller lyfta ut pucken från rinken. Den här regeln gäller bara i försvarszon nu. Förut (2006) gällde den över hela planen, måste dock gå över plexiglaset. Regeln gäller ej om man skjuter den i spelarbåsen (från 2007).
  • Roughing - slagsmål eller onödigt tufft spel.
  • Slashing - en spelare slår en motspelare eller slår sönder motståndarens klubba, med sin egen klubba.
  • Spearing - att slå en motspelare med klubbspetsen, med en typisk spjutrörelse.
  • Throwing a stick or any object within the playing area - att kasta klubban på isen.
  • Too many players on the ice - att ett lag har för många spelare på isen. Kan ofta hända genom att ett lag/en spelare missbedömer eller gör felräkningar vid spelarbyten. Följden blir "lagstraff".
  • Tripping - att fälla en motspelare genom slag eller att man hakar fast med klubban på skridskon.
  • Women Bodychecking - att tackla en motspelare i damhockey.

Utvisningar och Power/Box Play

Om en spelare utför en förseelse ovan, blir spelaren utvisad. Den utvisade får då åka och kliva av planen, och sätta sig i utvisningsbåset, som ligger vid planens mitt alldeles bakom sargen och plexiglaset, mitt emot (på andra sidan planen) spelarbåsen. Lagen har också varsitt utvisningbås.

Det vanligaste straffet är 2 minuters utvisning, då det sker "lindriga" brott. De vanligaste brotten som ger 2 minuter är t.ex Hooking, Interference, Cross-checking, Holding, Puck out och Tripping. Då en spelare för ett lag är sitter utvisad 2 min, får det laget spela av den tiden, i Box play ("Numerärt underläge", spel fyra mot fem). Motståndarlaget får då spela i Power play ("Numerärt överläge", spel fem mot fyra). Om laget i Power play (PP) lyckas göra mål under den tiden så avbryts utvisningstiden, spelaren får komma ut igen, och laget i Box play (BP) får då fullt manskap på isen (spel då 5 mot 5). Ibland kan det hända att ett och samma lag får två spelare utvisade. Då får motståndarlaget spela PP i spel fem mot tre. Om laget gör mål under den tiden får bara den ena spelaren komma ut på plan igen, medan den andra får sitta kvar utv.tiden den spelaren har kvar. Då blir det fortfarande PP/BP, men i spel 5 mot 4. Ofta kan det också bli tillfällen då det blir spel 4 mot 3, osv. (Obs! Ett lag måste ha minst 3 spelare + målvakten på planen.)

Emellanåt kan det hända att det blir utvisningar 2 min för spelare i vardera lag. Då blir det spel 4 mot 4 den tiden. Men om spelarna t.ex åker ut 2 min för Roughing, så kvittas utvisningarna, och det blir det vanliga fullmanna spelet 5 mot 5.

Vid lite grövre brott, som t.ex High-sticking (ifall spelaren då slås blodig), åker den skyldige ut 4 min. Då blir det spel i Power/Box play i 4 min. Blir det då Power-play mål så avbryts inte utv.tiden. Utan hela spelas alltid av, vad som än händer. Det kan även bli så att en spelare gör sig skyldig till 2 st (lindriga) brott, som ger 2 min. Då blir den utvisad 2+2 min, dvs totalt 4 min. Man räknar ned från 4.00. Blir det PP-mål innan de första 2 minutrarna passerat, avbryts den första "2-minutaren", och sen fortsätter PP/BP. Men då börjar man räkna ned från 2.00. Blir det även då PP-mål, avbryts också den andra "2-minutaren".

Man kan också bli utvisad 2+10 min. Det är en vanligt, lindrigt brott 2 min. Men spelaren gör sedan något med osportsligt uppträdande, som t.ex att säga någontig olämpligt (till domaren?). Den skyldige får då sitta utvisad tot 12 min: 2 min för utvisningen (sitts av, av en annan spelare) och 10 min för sitt beteende (=10 min Misconduct)). Spel då PP/BP i 2 min (avbryts vid PP-mål). Men spelaren får sitta av de återstående 10 minutrarna, men bara personligt.

Vissa brott kan ge svåra skador på motspelaren, om man t.ex tacklar någon onödigt tufft, eller spelar vårdslöst. Sådant är grova brott som kan uppfattas som "farligt spel". Det kan vara t.ex tuffare Kneeing, Charging, Checking to the head eller Checking from behind. Då blir den skyldige utvisad 5+20 min, dvs 5 min plus automatisk matchstraff (Match Penalty). Det blir då 5 min (oavbrutet) spel i PP/BP. Dessutom blir den skyldige utvisad, personligt, resten av matchen. Bokförs som tot 25 min för spelaren (5+20 min). Om en spelare skadas allvarligt (t.ex kraftig hjärnskakning), riskerar den skyldige att bli avstängd en eller flera av kommande matcher därefter.

Om målvakten i ett lag får en "2-minutare", får en utespelare fara och sitta av straffet. 10-minutersutvisning på målvakten behöver ingen sitta av. Om målvakten får matchstraff (Game- eller Match Penalty) får laget i fråga byta målvakt.

Alla straff skall utmätas i effektiv speltid, alltså tiden då klockan inte är stoppad.

Om en tränare t.ex säger något olämpligt till domarna eller beter sig vårdslöst, straffas densamme med (personlig) Game Misconduct. Huvuddomaren visar då ut tränaren ur spelarbåset, och tränaren får gå upp på läktaren för resten av matchen.

Straffslag

Om en spelare kommer helt fri mot mål utanför sin försvarszon men hindras otillåtet bakifrån och i och med detta går miste om en rymlig målchans kan domaren döma straffslag. Kastar en spelare i det försvarande laget sin klubba mot pucken i försvarszon, eller om en försvarspelare blockerar pucken, med handen, i egen målgård skall domaren även då döma straffslag.

Ett straffslag går till som så så att endast målvakten och straffläggaren är på isen. Pucken ligger på mittlinjen och spelaren dribblar fram mot mål och försöker göra mål. Att göra mål på en eventuella returer är inte tillåtet.

I vissa matcher, oftast slutspelsmatcher i VM eller OS kan matcherna avgöras på straffslag om det är oavgjort efter fulltid och en eventuell förlängning. Lagen får först 5 straffslag var, och om det fortfarande är oavgjort får lagen ett straffslag var tills matchen är avgjord.

Pojkishockey

Pojkishockeyn börjar i Skridsko- och hockeyskolan, där det mest tränas på att åka skridskor, och hantera en puck. Björnligan är benämningen för spelarnas lag. Matcherna spelas i de båda ytterzonerna, och mittzonen används som avbytarbänk. Speltiden är ofta 2x12 minuter rullande tid.

Ungdomsishockey

I den svenska ungdomsishockeyn är matchtiden 2x20 minuter, d.v.s. 40 minuter effektiv tid, med ett periodstopp. Ungdomsishockeyn börjar efter Björnligan där U-10 (ungdomar 10 år) är den yngsta serien som spelas, och spelas ofta i s.k. poolspel. Kroppstacklingar är otillåtna upp till U-12 (lokala avvikelser förekommer), och bestraffas ofta med 1 minuts utvisning.

Damishockey

Kanadensiskt tjejlag 1921.

Damishockeyn har utvecklats ur herrarnas ishockey. Reglerna skiljer sig på flera punkter. Den största skillnaden mellan ishockeyreglerna för män och kvinnor är att tacklingar mot färdriktningen inte tillåts i damishockeyn. Denna regeländring tillkom efter världsmästerskapet 1990, då på grund av den stora skillnaden i kroppsbyggnad mellan utövare från olika länder, mycket beroende på att åldersskillnaden är mycket större i damhockeyn (i brist på spelare) och därför kan det bli stora skador på spelarna.

Ett av de äldsta fotografierna på damer som spelar ishockey togs vid Rideau Hall i Kanada kring 1890.

Ishockey är en av de snabbast växande sporterna för kvinnor i världen. Antalet utövare fyrdubblades från mitten av 1990-talet och de 10 år som följde. Visserligen finns det inte lika många ligor och serier för kvinnliga utövare av ishockey som det finns för manliga, men det finns serier på alla nivåer. I Nordamerika finns bland annat National Women's Hockey League och Western Women's Hockey League. Även i Europa finns ett stort antal serier. Det har anordnats nio världsmästerskap. Ishockey för damer infördes på OS-programmet i Nagano 1998. VM i ishockey för damer, IIHF World Women Championships, är världsmästerskapstävling i ishockey för damnationslag som anordnas av International Ice Hockey Federation sedan 1990.

Regerande mästare

Ishockeyn i världen

Ishockey är framför allt populärt i norra delarna av Nordamerika och Europa. Under senare år har flera NHL-lag flyttats till södra USA.

Internationella mästerskap

Ishockey har funnits på det olympiska programmet sedan 1924. IIHF har arrangerat officiella världsmästerskap sedan 1920. De europeiska landslagen brukar satsa hårt för att vinna dessa turneringar, medan NHL inte brukar göra något uppehåll för dem, vilket gör att de bästa spelarna i världen inte deltar. Många ger därför detta mästerskap ett lågt betyg. Fram till 1976 fick bara amatörer spela i världsmästerskapet. Sovjetunionen hade fördel av detta då deras spelare på pappret var amatörer; de var anställda av militären. På grund av världsmästerskapets låga status kom segraren i NHL under många år att kallas "World Champion". På grund av denna brist skapades 1996 en World Cup of Hockey. Den arrangeras i samarbete mellan IIHF och NHL och spelas innan den nordamerikanska ligasäsongen startar.

I Europa finns också mästerskap för ishockeyklubbar. Mästarlagen från Europas sex bästa ishockeynationer spelar mot varandra i IIHF European Champions Cup. Turneringens första upplaga spelades i januari 2005 i St. Petersburg. European Champions Cup är en efterföljare till European Hockey League som spelades mellan 1996 och 2004. Innan dess hade liknande mästerskap arrangerats varje år sedan 1965.

National Hockey League

National Hockey League, NHL, är en professionell ishockeyliga i USA och Kanada och anses vara den liga för klubblag som är den bästa i världen. Ligan grundades 1917 och har idag 30 lag.

Kända nu aktiva NHL-spelare

För fler spelare, se Lista över ishockeyspelare.

Spelare i Trippelguldklubben

Spelare som vunnit OS-guld, VM-guld och Stanley Cup.

Registrerade spelare per land

  • Kanada har totalt 574 125 registrerade spelare (1,76% av landets folkmängd)
  • USA har totalt 485 017 registrerade spelare (0,16% av landets folkmängd)
  • Ryssland har totalt 77 702 registrerade spelare (0,05% av landets folkmängd)
  • Tjeckien har totalt 72 075 regisrterade spelare (0,7% av landets folkmängd)
  • Sverige har totalt 67 585 registrerade spelare (0,74% av landets folkmängd)
  • Finland har totalt 52 597 registrerade spelare (1,0% av landets folkmängd)
  • Tyskland har totalt 25 934 registrerade spelare (0,03% av landets folkmängd)
  • Frankrike har totalt 17 056 registrerade spelare (0,028% av landets folkmängd)
  • Slovakien har totalt 12 375 registrerade spelare (0,23% av landets folkmängd)
  • Danmark har totalt 4 255 registrerade spelare (0,07 av landets folkmängd)
  • Vitryssland har totalt 2 850 registrerade spelare (0,02% av landets folkmängd)
  • Lettland har totalt 2 740 registrerade spelare (0,12% av landets folkmängd)
  • Kazakhstan har totalt 1 800 registrerade spelare (0,01% av landets folkmängd)
  • Ukraina har totalt 1 728 registrerade spelare (0,003% av landets folkmängd)
  • Slovenien har totalt 980 registrerade spelare (0,05% av landets folkmängd)

Externa länkar

Se även

Källor

  1. Lars Wiklund (2007-12-20). ”Fyra domare i elitserien - redan nu”. http://www.expressen.se/sport/ishockey/1.975537/fyra-domare-i-elitserien-redan-nu. Läst 2008-01-08. 
  2. http://www.swehockey.se/files/%7B4168DFC6-8F50-461A-BCE0-EF995D02D91E%7D.pdf, §1:5
  3. http://www.swehockey.se/files/%7B3F7E05E3-D993-4479-A225-0EB3115C952E%7D.pdf, Seriebestämmelser 2008/2009
  4. http://www.swehockey.se/files/%7B4168DFC6-8F50-461A-BCE0-EF995D02D91E%7D.pdf §5.7D
  5. Svenska Ishockeyförbundet (2008-03-16). ”Längsta matcherna i Elitseriens SM-slutspel”. http://www.swehockey.se/files/%7B08CCD8CF-1050-45B9-A300-180594B0A4C4%7D.pdf. 

Personliga verktyg