Från Rilpedia

Icing är en regel som tillämpas i ishockey, som kortfattat går ut på att ett av lagen skjuter pucken över halva rinken förbi motståndarnas förlängda mållinje.

Icing infördes under 1930-talet för att förhindra lag som tagit ledningen i matchen att enbart inrikta sig på försvarsspel och slå iväg pucken för att få speltiden att gå. Under 1980- och 1990-talet så krävdes att en försvarande utespelare var först att vidröra pucken efter att den passerat den förlängda mållinjen för att icing skulle dömas.

Utförlig beskrivning av regeln

• För användning av denna regel delar mittlinjen planen i två halvor. Punkten där laget, som innehar pucken, sist varit i kontakt med pucken skall användas för att avgöra om icing uppstått eller ej.
• Skulle någon spelare i ett lag, som är lika många eller numerärt flera än motståndaren, skjuta, slå eller returnera pucken från sin egen planhalva över motståndarnas förlängda mållinje, skall spelet stoppas för icing.
• Nedsläppet skall ske på den tekningspunkt, i det felande lagets försvarszon, som är närmast där de senast rörde pucken.
• Ingen icing skall dömas:
  • om pucken går i mål – målet är godkänt,
  • om det felande laget är underlägset i spelarantal när pucken skjuts,
  • om pucken nuddar en motståndare, inklusive målvakten, innan den passerar den förlängda mållinjen,
  • om pucken går till icing direkt från en spelare som deltager i ett nedsläpp, eller
  • om, enligt linjemannens bedömning, någon spelare i det andra laget, utom målvakten, kan spela pucken innan den passerar den förlängda mållinjen.