Tredje ståndpunkten
Från Rilpedia
Tredje ståndpunkten, åsiktsinriktning inom svensk debatt under 1950-talet som innebar att man inte ville ta ställning
för USA under det kalla kriget.
Innehåll |
Bakgrund
Rörelsen hade en bakgrund i debatten efter Pragkuppen, det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948. Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg och andra ansåg att de svenska författarna borde uttala sitt stöd för demokratin i Tjeckoslovakien, men Författareföreningen (numera Sveriges Författarförbund) ställde sig tveksamt och menade att man inte brukade uttala sig i utrikespolitiska frågor. Styrelsen blev beskylld för att ha kommunistiska sympatier, och flera av dess ledamöter fick avgå.
Överhuvudtaget utgjorde internationella händelser, särskilt det begynnande kalla kriget, den viktiga bakgrunden till debatten. 1949 utsattes Västberlin för en blockad. Ännu viktigare i sammanhanget var Koreakriget, som startade 1950. Händelserna tolkades av många som ett uttryck för kommunistisk expansion. Sedan Herbert Tingsten blivit chefredaktör på Dagens Nyheter propagerade tidningen för ett svenskt Natomedlemskap.
Debattens start
Startskotten till debatten 1951 var Eyvind Johnsons vårtal till studenter i Uppsala, där han angrep Sovjet liksom svenska kommunister och Sovjetsympatiörer. Johnson fick stöd av Tingsten, som skrev ledarartiklar om ämnet i Dagens Nyheter. Tingstens inlägg samlades i skriften Tredje ståndpunkten - en orimlighet.
Samma år utgav ett antal skribenter, bland andra Karl Vennberg, Artur Lundkvist, Werner Aspenström, Folke Isaksson och Sivar Arnér, skriften Tredje ståndpunkten. Vennberg, Lundkvist och Aspenström hade 1947, till 30-årsminnet av ryska revolutionen, skrivit under en hyllning till Josef Stalins Sovjetunionen. Anhängarna till tredje ståndpunkten var inte organiserade kommunister, men det var ingen tvekan om vilken av stormakterna de föredrog.
Tonläget i debatten var hårt. Vennberg menade att Johnson givit en nidbild av Sovjet. I antologin beskrev han Johnsons vårtal som en "spark med SA-stövel", trots att Johnson varit en av de författare som tydligast tagit ställning mot nazismen. Vennberg å sin sida hade långt tidigare gjort tämligen nazivänliga uttalanden.[1]
Efterdyningar
Trots att det handlade om en relativt kort tidningsdebatt, har den blivit mycket omdiskutererad och omskriven. Då och då har debatten blossat upp på nytt. Detta skedde till exempel i samband med firandet av Eyvind Johnsons 100-årsdag år 2000. Vennberg tryckte om sina inlägg i essäsamlingen På mitt samvete (1987). Tingstens inlägg finns med i boken Tyranniet begär förtroende, som Per Ahlmark utgav 1992, medan Johnsons vårtal och andra inlägg finns i boken Personligt politiskt estetiskt, som Örjan Lindberger utgav 1992. Detta vittnar kanske om vilken betydelse inläggen hade för de olika skribenterna.
Källor
- Forser Tomas och Tjäder Per Arne Tredje ståndpunkten Kristianstad 1972
- Skott Staffan Aldrig mer! Stockholm 2004
- Vennberg Karl (m fl) Den tredje ståndpunkten, Stockholm 1951
- Johnson Eyvind Personligt politiskt estetiskt, Stockholm 1992
- Tingsten Herbert Tyranniet begär förtroende, Stockholm 1992
