Transplantation

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Transplantation är flytt av organ eller vävnad från en kropp till en annan i syfte att ersätta mottagarens skadade eller sviktande organ med donatorns fungerande. Donatorer kan vara levande eller avlidna personer.

Blodtransfusion och benmärgstransplantation är speciella fall av transplantation där den transplanterade delen av kroppen är förnybar; i andra fall gäller att den levande organdonatorn antingen har ett till av samma organ (som lungor eller njurar) eller kan donera delar av ett organ (som delad lever, delar av bukspottkörtel och tarmar). Majoriteten av döda donatorer de senaste 20 åren är hjärndöda. Med den fortsatt växande efterfrågan på transplanterade organ finns ett ökande behov av icke hjärtlevande donatorer.

Innehåll

1 Historik
2 Typer av transplantation
- 2.1 Organ
- 2.2 Vävnad m.m.
3 Klassifikation och terminologi
- 3.1 Autolog transplantation
- 3.2 Kedjetransplantation
4 Komplikationer
5 Transplantationer i Sverige 1964-2004

Historik

I Sverige utfördes den första njurtransplantationen i april 1964, på Serafimerlasarettet av professor Curt Franksson. Den första levertransplantationen utfördes på Huddinge sjukhus av professor Carl-Gustav Groth.

Typer av transplantation

Organ

Vävnad m.m.

Blodtransfusion

Klassifikation och terminologi

Autolog transplantation

Transplantation kan ske genom att använda patientens egen vävnad eller celler. Detta kallas autolog transplantation och används bl.a. vid behandling av vitiligo och piebaldism, där man kan flytta pigmentceller (melanocyter) från normalpigmenterad hud till de drabbade opigmenterade områdena. Eftersom materialet är patientens eget så föreligger inte avstötningsrisk. Metoder för att behandla pigmentförluster genom autolog pigmentcellstransplantationer är utvecklade av Dr. Mats J. Olsson, vid Akademiska universitetssjukhuset i Uppsala. Pionjärarbetet inom detta område var publicerat år 1992 i The Lancet av Dr. Olsson. Sedan dess har ett stort antal vetenskapliga studier publicerats och metoderna etablerats på ett flertal platser i världen.

Kedjetransplantation

Hjärta och lungor är ibland transplanterade tillsammans, i en hjärt–lung-transplantation. Den operationen var tidigare vanlig för patienter med cystisk fibros eftersom båda lungorna måste bytas ut samtidigt. Det är en tekniskt lättare operation att byta ut hjärta och lunga tillsammans, men idag har forskning och teknik kommit så pass långt att detta inte längre är nödvändigt. I de fall både hjärta och lungor transplanteras kan det i mottagaren i sin tur donera hjärtat till den som behöver en hjärttransplantation; detta kallas kedjetransplantation.

Komplikationer

Det vanligaste problemet med transplantationer är avstötningsreaktioner, där mottagarens immunförsvar stöter bort det främmande organet. Sådana reaktioner beror på att immunförsvaret hos mottagaren uppfattar MHC-komplexen på transplantatet som främmande, vilket i sin tur leder till en kraftig immunologisk reaktion som innefattar både T-celler och B-celler. Avstötningsreaktioner kan minimeras genom att använda donatorer med MHC-komplex så lika mottagrens som möjligt. I transplantationer mellan enäggstvillingar förekommer ingen avstötningsreaktion eftersom de har samma MHC-komplex på sina celler. I många fall tvingas transplanterade individer till livslång behandling med immunosuprimerande läkemedel som hämmar immunförsvaret, vilket i sin tur ökar känsligheten för infektioner (särskilt ovanliga bakterie- och svampinfektioner).