Från Rilpedia

B-lymfocyter, B-cell, är en typ av vit blodkropp som bildas av hematopoetiska stamceller i benmärgen. På B-lymfocyternas yta finns speciella antikroppar av homogen specificitet, det vill säga alla antikroppar binder till samma typ av antigen. B-cellen kan även frisätta antikropparna som är bundna till ytan. Det humorala immunförsvaret som bekämpar främmande ämnen som befinner sig utanför cellen är baserat på B-cellerna.

När B-cellen binder det antigen som passar till cellens membranbundna antikroppar genomgår cellen klonal expansion. Det innebär att cellen multiplerar till många identiska B-celler som alla har förmåga att producera den specifika antikropp som bundit till antigenet. En plasmacell är en högspecialiserad B-lymfocyt med mycket effektiv produktion av antikroppar, och kan betraktas som ett slutstadium för B-cellens differentiering.

En B-cell som bundit till en främmande mikrob fungerar som en antigenpresenterande cell genom att den visar upp mikroben för T-hjälparceller som därmed aktiveras vilket innebär att fler CD40 ligander uttrycks på T-hjälparcellen och produktion av cytokiner. Detta i sin tur aktiverar B-cellen så att den förökar sig och frigör antikroppar.