Tröglori
Från Rilpedia
| ?Tröglori Status i världen: Sårbar[1] |
|
|---|---|
.png) Nycticebus coucang
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Primater Primates |
| Underordning: | Strepsirrhini |
| Familj: | Lorier Loridae |
| Släkte: | Tröglorier Nycticebus |
| Art: | Tröglori N. coucang |
|
|
|
| §Nycticebus coucang Auktor: Boddaert, 1785 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Tröglori (Nycticebus coucang) är en art i släktet tröglorier. Den är nattaktiv och kännetecknas, liksom andra arter i samma släkte, av stora, nästan lysande ögon som till synes verkar höra samman med ett mycket större djur. Tröglorin blir ungefär lika stor som en mindre katt. Kroppslängden ligger mellan 26 och 38 cm och vikten mellan 0,8 och 1,6 kg.
Innehåll |
Utbredning
Tröglorin förekommer i Indiens och Sundaöarnas skogar samt Sydostasien; Indonesien, Filippinerna och på Indokinahalvön.
I flertalet djurparker världen över kan man hitta tröglorin, bland annat i Kolmårdens Tropicarium. I Sverige är det dock olagligt att hålla någon form av privat hushållning av primater,[källa behövs] till vilka tröglorin räknas.
Levnadssätt
Om dagarna sover tröglorin ihoprullad och på natten är den aktiv. Under den tiden på dygnet letar den insekter, ägg, ödlor och fåglar samt olika frukter och blad. Normalt rör sig djuret långsamt, men den är snabb med händerna när den fångar insekter. I det vilda har tröglorin skrämt många nattvandrare på grund av de stora ögonen som är starkt reflekterande. Tack vare ögonens otroliga förmåga att samla in ljus lyser de i skenet av ficklampor och får då ett skräckinjagande utseende.
Tröglorins gift
Från en körtel i armbågen för tröglorin in gift i munnen. Betten är giftiga och otrevliga symptom som infektioner och svullna kroppsdelar kan uppstå. I avsaknad av hjälp kan det vara livshotande.
Referenser
- ↑ Nycticebus coucang på IUCN:s rödlista, auktor: Nekaris, A. & Streicher, U. 2008, besökt 10 maj 2009.
