Tony Olsson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Tony Olsson
Född 8 december 1972 (51 år)
Flemingsberg, Stockholm, Sverige
Alias Tony Byström
Dom Mord, försök till mord, grovt rån
Straff Livstids fängelse
Status Inlåst på Kumlaanstalten sedan 2004
Föräldrar mor: Britt-Inger Olsson
far: ?
Ej att förväxla med speedwayföraren John Tony Olsson, född 1965.

Tony Olsson (alias Tony Åke Byström), född 8 december 1972 i Flemingsberg, Stockholm, är en svensk brottsling, tidigare ledare för nynazistiska Riksfronten i Örebro och känd för att ha blivit dömd till livstids fängelse för Malexandermorden. Olsson avtjänar sedan 1998 livstids fängelse för polismorden i Malexander och sitter omväxlande i bunkern på Hall och Kumla.[1]

Innehåll

Biografi

Uppväxt och ungdomsåren

Tony Olsson föddes den 8 december 1972 i Flemingsberg söder om Stockholm. Han var bara några månader gammal när hans föräldrar skilde sig och barndomen blev kaotisk med en ständigt rullande flyttkarusell och skolbyten.[2] Mamma Britt-Inger träffade en ny make och familjen slog sig ner på en gård i Örebrotrakten med hunduppfödning och hästar.[2]

Olsson började stjäla redan som trettonåring. Han stal bilar, gjorde inbrott, köpte och sålde allt från falska sedlar till vapen, rånade. Hans skolgång var stökig, han hoppade av nionde klass, började på SJ som sprutlackerare.[3] Han arbetade också på Scan samtidigt som han fortsatte på sin brottsliga bana. Han började också plugga på en folkhögskola för att ta igen det han hade missat på högstadiet.[3] Tony Olsson dömdes första gången till fängelse som artonåringåring för stöld 1991 och kom där i kontakt med nazismen för första gången. Han återföll i brott redan under första permissionen och dömdes till 34 månaders fängelse.[3]

I fängelset skolades han till militant nazist[4] och 1993 blev han upptagen som aspirant i Riksfronten.[5] Det så kallade aspirantintyget har undertecknats både av Tony Olsson och distriktsledaren. Olsson steg snabbt i graderna inom nazistorganisationen och han utsågs till distriktsledare i Örebro.[5] I mars 1995 greps Olsson och en kumpan i en stulen bil utanför en kvinnas hus. De var beväpnade med hagelgevär och kniv. Olsson hade hyrts av kvinnans före detta make för att mörda henne. Göta hovrätt dömde honom till sex års fängelse för stämpling till mord och rån.[6] När han 1995 dömdes för att ha planerat ett mord på fembarnsmamman hade han redan utsetts till distriktsledare för den nazistiska gruppen riksfronten.[4] I mitten av 1990-talet bildade han tillsammans med Mats Nilsson den nynazistiska organisationen NRA (troligtvis "Nationella Revolutionära Armén").[3]

Under tiden i fängelse våren 1998 kontaktade han och två andra interner (Carl Thunberg ur Militärligan och högerextremisten Mats Nilsson) dramatikern Lars Norén med en idé om en pjäs. Resultatet blev "7:3", döpt efter paragrafen om särskilt utskrivningsprövning.[6] Även den kände skådespelaren Reine Brynolfsson var med i pjäsen, som blev mycket omdiskuterad då rollfigurerna framförde nazistiska åsikter.[7] Den sista föreställningen hölls den 27 maj 1999. Tony Olsson hade permission från Österåkeranstalten.[6] Följande dag rånades banken i Kisa och Malexandermorden inträffade.

Malexandermorden

Huvudartikel: Malexandermorden

Den 28 maj 1999 rånades Östgöta Enskilda Bank i Kisa av tre maskerade och beväpnade män - Tony Olsson, den före detta legosoldaten Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Bytet blev 2,6 miljoner kronor.[6] Polismännen Olle Borén (42) och Robert Karlström (30) sköts ihjäl med nackskott[8] med sina egna tjänstevapen när de på en landsväg i Malexander försökte stoppa rånarna.[9] Axelsson skadades i samband med skottlossningen och greps på vårdcentralen i Boxholm strax efter morden. Jackie Arklöv greps tre dagar senare av polis i Tyresö söder om Stockholm. Olsson lyckades ta sig ur landet efter att ha fått hjälp av sin fästmö. Han greps efter en dryg vecka i Costa Rica, där en miljon kronor från rånet återfanns.[6] Olsson gick med på att låta sig utlämnas från Costa Rica och återbördades efter diverse byråkratiskt krångel till Sverige efter några veckor.[9] På plats med Olsson i Costa Rica fanns även hans mamma som hade fått sin flygbiljett betald av kvällstidningen Aftonbladet och hade åkt samma plan som tidningens journalister samt de två poliser som skulle föra Olsson tillbaka till Sverige. Enligt Aftonbladet var hennes syfte med resan att åka dit för att övertala sin son om att ge upp, samtidigt som tidningen skulle kunde ha möjligheten att rapportera om händelsen på plats.[10]

Dom

Vid förhör var Olsson kortfattad och upprepade gång på gång att han förnekade brott utan att svara på frågor. I tingsrätten erkände han dock rånet i Kisa, men hävdade fortfarande att han aldrig avfyrat något skott i Malexander. Domen blev omdiskuterad eftersom alla tre gärningsmännen ansågs skyldiga till mord då de agerat tillsammans och i samförstånd, trots att tingsrätten inte lyckades klargöra vem av de tre som sköt de dödande skotten. Den 18 januari 2000 dömdes tillslut Tony Olsson och Andreas Axelsson i Linköpings tingsrätt:

  • Tony Olsson dömdes till livstids fängelse och skyldig till mord, mordförsök och grovt rån.[11][12]
  • Andreas Axelsson dömdes till livstids fängelse och skyldig till mord, mordförsök, grovt rån i fyra fall, försök till grovt rån och brott mot vapenlagen.[11][12]

För den tredje huvudåtalade, Jackie Arklöv, dröjde beslutet till den 2 februari 2000 då han dömdes av Linköpings tingsrätt till livstids fängelse för grovt rån, mord och mordförsök. Göta hovrätt fastställde livstidsdomarna den 7 juni 2000. Den 8 juni 2001 erkände Jackie Arklöv att det var han som sköt polismännen till döds. I samband med Arklövs erkännande ansökte Tony Olsson och Andreas Axelsson om resning hos Högsta domstolen. Den 29 juni 2001 beslutade riksåklagaren att förundersökningen inte skulle återupptas efter erkännandet.[6]

Rymningen 2004

Olsson avtjänade livstidsstraffet på Hallanstalten, när han strax efter midnatt 28 juli 2004 lyckades rymma med tre andra intagna, Daniel Maiorana, Alfred Sansiviero och Mahmoud Amaya.[13] Olsson hade tagit sig ur sin isoleringscell som hade lämnats öppen av en korrupt vakt.[14] Med hjälp av skjutvapen hade han lyckades frita tre andra intagna, ta sig förbi centralvakten med hjälp av gisslan, för att sedan försvinna i en bil som Maiorana hade ordnat som väntade utanför murarna.[14] Den bilen påträffades senare på en liten parkväg alldeles i närheten av Grindsjön norr om Sorunda. Planen hade sedan varit enligt Olsson att "de skulle ligga och trycka i skogen några mil från Hallfängelset och, när polisens eftersökningar mattats en aning, skulle vi ringa efter hämtning."[14] Meningen sedan var att rymlingarna skulle övernatta i två olika lägenheter som skulle fungera som flyktbostäder den första månaden. De skulle sedan dela på sig och ta sig till Tyskland för att sedan ta sig vidare till slutdestinationerna Brasilien eller Argentina.[14]

Rymmarna hann dock inte långt. Alfred Sansiviero var den första som greps av piketstyrkorna klockan 17.32 på onsdagen den 28 juli efter att ha upptäckts av en skyddsvakt som patrullerat Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI:s, inhägnade område vid Grindsjön i Sorunda.[15] Mahmoud Amaya grips klockan 09.58 på morgonen den 29 juli i området kring Grindsjön.[15] Vid en busshållplats längs länsväg 225 på torsdagen den 29 juli grips Daniel Maiorana klockan 13.53 när en polispatrull ser honom.[15] Strax före klockan nio på kvällen får en kvinna som är ute och rider i skogen syn på en utmattad man. Hon inser att det är Tony Olsson och kontaktar polisen. Ett stort antal poliser, uppbackade av Nationella Insatsstyrkan och polishelikoptrar försöker nu driva Olsson ur skogen. Han grips tillslut klockan 09.45 på morgonen den 30 juli i en lada i området kring Tegelvretens gård.[15]

I fängelset

Tony Olsson sitter på Kumlaanstalten - och är samtidigt inskriven på Högskolan i Gävle, där han läser historia. Han lämnade naziströrelsen år 2000 och har i dag inte kontakt med någon ur sin tidigare bekantskapskrets.[12] I fängelset har han också författat två böcker; Chockvågor (2005) och Utbrytare - Så lyckades Sveriges mest kända fångar fly (2009).

Privatliv

På rymmen i Costa Rica efter Malexander gifte sig Olsson med sin flickvän som han hade träffat våren 1999. Hon var löjtnant och reservofficer i marinen och dömdes till ett års fängelse för brott mot vapenlagen och skyddande av brottsling i samband med polismorden i Malexander. Hon hade hämtat Olsson där han höll sig gömd och körde honom till Hamburg varifrån han flydde till Costa Rica.[16] Tony har en bror vid namn Björn Olsson.[2]

Kriminell översikt

Olssons kriminella bana kan beskrivas som följer:

Bibliografi

  • Chockvågor (2005)
  • Utbrytare - Så lyckades Sveriges mest kända fångar fly (2009)

Referenser

  1. ↑ ”Utbrytare - Så lyckades Sveriges mest kända fångar fly”. bokia.se. Bokia. http://www.bokia.se/utbrytningar-om-kanda-rymningar-i-sverige-tony-olsson-9172240377/bok/9789172240377/. Läst 18 februari 2009. 
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 2,9 Petersson, Claes. ”Ett liv bakom lås och bom”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article225740.ab. Läst 20 februari 2009. 
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 Hansén, Stig. ”Tony Olsson – ett liv, en tid, livstid”. voltaire.se. Voltaire. http://www.voltaire.se/index.php?p=9&page=article&article=128. Läst 20 februari 2009. 
  4. ↑ 4,0 4,1 Achberg, Richard & Wallin, Ulf (14 november 1999). ”Breven gjorde Tony Olsson till nazist”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/14/breven.html. Läst 20 februari 2009. 
  5. ↑ 5,0 5,1 Achberg, Richard & Wallin, Ulf (15 november 1999). ”Här blir Olsson nazistmedlem”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/15/tony.html. Läst 20 februari 2009. 
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 6,5 Lindstrand, Niclas (28 juli 2004). ”Fick livstid för morden i Malexander”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/fick-livstid-for-morden-i-malexander-1.292374. Läst 20 februari 2009. 
  7. ↑ Harne, Andreas & Johansson, Anders (31 juli 1999). ”Skådespelaren Mats Nilsson misstänks för grovt häleri”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9907/31/polismord.html. Läst 20 februari 2009. 
  8. ↑ Tures, Ewa (4 november 2006). ”Jackie Arklöv mötte polisstudenter”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jackie-arklov-motte-polisstudenter-1.506718. Läst 11 mars 20009. 
  9. ↑ 9,0 9,1 Lindström, P O (28 juli 2004). ”Bakgrund: Polismorden i Malexander”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_156474.svd. Läst 20 februari 2009. 
  10. ↑ Johansson, Anders (5 juni 1999). ”Därför betalade vi mammans biljett”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9906/05/gerdin.html. Läst 20 mars 2009. 
  11. ↑ 11,0 11,1 Harne, Andreas & Salomonsson, Claes (18 januari 2000). ”Livstids fängelse för polismorden”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/18/dom.html. Läst 20 februari 2009. 
  12. ↑ 12,0 12,1 12,2 Hellberg, Magnus (6 februari 2009). ”Tony Olsson: Ge mig 35 år”. Expressen. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1457023/tony-olsson-ge-mig-35-ar. Läst 20 februari 2009. 
  13. ↑ Elfström, Josefine (20 augusti 2008). ”Vårdare på Hall avskedas efter Tony Olssons rymning”. Expressen. http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1272349/vardare-pa-hall-avskedas-efter-tony-olssons-rymning. Läst 20 februari 2009. 
  14. ↑ 14,0 14,1 14,2 14,3 Stig Hansén. ”Tony Olsson – ett liv, en tid, livstid”. voltaire.se. Voltaire. http://www.voltaire.se/index.php?p=6&page=article&article=128. Läst 20 februari 2009. 
  15. ↑ 15,0 15,1 15,2 15,3 Engström, Fredrik & Kristensen, Johan (1 augusti 2004). ”Därför gick den geniala rymningen fel”. Expressen. http://www.expressen.se/1.120820. Läst 20 februari 2009. 
  16. ↑ Kasvi, Leif & Svärdkrona, Zendry (21 oktober 2000). ”Tony Olsson vägrar ta emot sin fru”. Aftonbladet. http://deliveryc.aftonbladet.se/nyheter/0010/21/olsson.html. Läst 20 februari 2009. 
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Tony_Olsson"
Personliga verktyg