Spens
Från Rilpedia
Spens är namnet på två befryndade svenska adelsätter: en friherrlig (utdöd) och en grevlig (fortlevande).
Släkten stammar från Skottland och anses besläktad med klanen Macduff. Den inkom till Sverige 1606 med översten baron Jacob Spens (död 1632), vilken gick i tjänst hos Karl IX och bland annat blev svensk ambassadör i England. Denne erhöll den 23 april 1622 svenskt friherreskap och erhöll Orreholmen i förläning. Ätten introducerades 1635 på Riddarhuset genom Jacobs söner Axel (död 1656) och Jacob (1627-63) och erhöll nummer 9.
Den nämnde Axel Spens ende son, generallöjtnanten och presidenten i Bergskollegium Jacob Spens (1656-1721) upphöjdes den 20 februari 1712 till greve och introducerades 1719 som sådan under nummer 54. Därmed utgick den äldre friherrliga ätten Spens på svärdssidan (på spinnsidan utgick den troligen med Jacobs syster Sophia, död 1715). Jacob Spens blev år 1693 överste och chef för Livregementet till häst efter Fromhold Fägerskiöld. På överstebostället Arnö lät han år 1695 riva en utbyggnad från Philip von Scheidings tid. Han sårades flera gånger i Karl XII:s krig (övergången vid Düna, slaget vid Kliszow) och bad om entledigande år 1704, vilket beviljades.
Med Jacob Spens' son hovmarskalken Carl Gustaf Spens (1682-1751) söner uppdelades ätten på ett flertal grenar av vilka i dagsläget (2004) två fortlever: huvudmannagrenen och yngre grenen. Den äldre sonen, Axel Spens, var överste och chef för Livregementet till häst från 1737 till 1742. En senare ättling med samma namn blev landshövding i Jönköpings län, landshövding Jacob Spens. Nuvarande huvudman är den i Danmark bosatte sjökaptenen Barthold Spens (född 1927).
Bemärkta ättemedlemmar
- Gabriel Spens (1712-81), fältmarskalk
Källor
- Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, band 4 (Stockholm 1864)
- Sveriges Ridderskap och Adels kalender 2004 (Stockholm 2003)
