Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

Simo Häyhä, 17 december 1905–1 april 2002, var en finländsk soldat i finska vinterkriget, och anses allmänt vara världshistoriens mest framgångsrika prickskytt. Han kallades för "Belaja Smert" ("den Vita Döden") av Röda Armens soldater.

Simo Häyhä, med "Simuna" som smeknamn, föddes i Rautjärvi nära den nuvarande gränsen till Ryssland. Han var den näst yngsta i en syskonskara på åtta barn. Han gick i folkskolan i byn Miettilä, och senare idkade han jordbruk på hemgården tillsammans med sin äldsta bror. I familjen sysslade man också flitigt med fiske och jakt.

Som 17-åring gick han med i skyddskåren i Rautjärvi, där han övade sina skyttekunskaper och nådde framgångar i Viborgs Skyddskårsområdes tävling.

Sin 15 månader långa militärtjänst började han 1925 i Raivola, och efter underofficersskolan tjänstegjorde han som korpral i Terijoki. Själva prickskytteutbildningen fick han inte förrän 9 år senare, i Uttis.

Under vinterkriget inledde han sin verksamhet som prickskytt. Han utförde sina uppdrag i temperaturer från -20° till -40° Celsius, och var klädd i en helt vit kamouflageklädsel. Häyhä noterades för 505 dödade sovjetiska soldater enligt vissa källor.

Häyhä - som användes flitigt av den finländska krigspropagandan - orsakade så stora förluster för motståndaren att de lovade en stor belöning till den som kunde ta hans liv. Röda armén skickade också egna prickskyttar med enda uppdrag att bli av med Häyhä. Ofta hände det dock att de röda prickskyttarna själva miste livet under uppdraget. Inte sällan kom Häyhä själv tillbaka från sina uppdrag med flera kulhål i sin vita, tjocka kamouflageklädsel.

En inofficiell siffra från slagfältet vid Kollaa anger antalet av Häyhäs prickskyttedödanden till 542. Antalet av de finska prickskyttarna skjutna fiender noterades varje dag vid Kollaa av särskilda observatörer.

Häyhä använde den finländska varianten M/28 (kallad "Pystykorva" vilket ungefär innebär "Spets"-geväret), serienummer 60974, av det sovjetiska Mosin-Nagant-geväret, eftersom det passade hans lilla storlek (han var 1,52 m lång). I motsats till de ryska opponenterna föredrog Häyhä att använda öppna riktmedel hellre än kikarsikte för att själv vara ett mindre mål (skytten måste höja sitt huvud några centimeter högre vid användandet av ett kikarsikte). Kikarsiktet i övrigt hade också tendens att bli immigt i kylan, dessutom kunde reflekterande sol från kikarsiktets lins avslöja skyttens position. Det var också snabbare och bättre att få en översiktsbild genom en öppen siktskåra jämfört med kikarsikte.

Häyha utvecklade också diverse metoder och tekniker som passade till de arktiska förhållanden. Exempelvis brukade han frysa snön framför sitt gömställe genom att hälla vatten på den för att undvika att mynningsflamman skulle kasta upp ett snömoln vid skottet och därmed avslöja skytten. Tjock klädsel under kamouflage sänkte puls och bidrog till bättre siktning. Den längsta distansen han sköt en fiende på var ca 450 meter.

Förutom dem han dödade som prickskytt, dödade Simo Häyhä också ett antal fiender med kulspruta och kpist. Allt som Häyhä åstadkom gjorde han inom tre månader, innan han skadades av en exploderande fiendekula.

Den 6 mars 1940, vid reträtt och kaotiskt läge, träffades Häyhä i vänstra sidan av ansiktet med vad som sannolikt var en explosiv kula av en sovjetisk soldat, skjuten från nära håll. Han lyckades med bedriften att döda den sovjetiske soldat^{[källa behövs]} som hade lyckats träffa honom. Skadan var så svår att han sedermera hamnade i koma och svävade mellan liv och död innan han återfick medvetandet den 13 mars, samma dag som kriget tog slut. Krigskadan krävde långvarig vård och flera operationer, även efter vinterkriget. Käken formades och byggdes upp igen med bendelar från hans höft. På grund av sin skada fick han inte delta i fortsättningskriget (1941-44), mot sin vilja och anhållan.

Kort efter kriget befordrades Häyhä direkt från undersergeant till fänrik av fältmarskalk Gustaf Mannerheim. Varken förr eller senare i finländsk militärhistoria har någon befordrats så snabbt.^{[källa behövs]}

När Häyhä 1998 tillfrågades hur han hade kunnat bli en så bra skytt, sade han bara "Övning." Häyha var en anspråklös person som inte gjorde nummer av sitt rekord, och gav sällan intervjuer. Beträffande frågan som han blev ställd strax innan hans 96-årsdag, om han har haft några samvetsskal efteråt, svarade han negativt "Jag bara gjorde min plikt och vad jag blev tillsagd, så bra som jag kunde."