Rovvattenloppa
Från Rilpedia
| ?Rovvattenloppa | |
|---|---|
 Rovvattenloppa syns i bildens övre del, det andra djuret är hinnkräftan som nämns i artikeln
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Leddjur Arthropoda |
| Understam: | Invertebrata |
| Klass: | Kräftdjur Crustacea, (Brünnich 1772) Lamarck 1801 |
| Underklass: | Bladfotingar Branchiopoda |
| Ordning: | Cladocera, Calman 1909 |
| Underordning: | Eucladocera, Eriksson 1934 |
| Överfamilj: | Polyphemoidea, (Onychopoda, Sars 1865) Brooks 1959 |
| Familj: | Cercopagididae, Morduchai-Boltovskoi 1968 |
| Släkte: | Cercopagis Sars 1897 |
| Art: | Rovvattenloppa C. pengoi |
|
|
|
| §Cercopagis pengoi Auktor: Ostroumov, 1891 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Rovvattenloppa (Cercopagis pengoi) är ett litet kräftdjur i undergruppen bladfotingar. Ursprunget ligger i Svarta havet och Kaspiska havet.
Innehåll |
Utseende och habitat
Själva kroppen är bara någon mm, men den fortsätter i en cm-lång svans, som är försedd med krökar och taggar. Den är gråvit, nästan genomskinlig, har fyra par ben och ett enda stort, svart öga.
Rovvattenloppan trivs i sötvatten och brackvatten med salthalt upp till 15…17 ‰ och temperatur +3 °C…+38 °C.
Förväxlingsart
Rovvattenloppan liknar Bythotrephes cederstroemii, en hinnkräfta som finns i svenska sjöar, men som saknar svenskt trivialnamn. (På tyska Blattfusskrebs, på engelska Eurasian spiny water flea.)
Historia
Arten har tidigare inte varit känd i Östersjön, men upptäcktes 1992 i Rigabukten, i svenska vatten 1997, och sedan 1999 finns den i större delen av Östersjön. I USA/Kanada finns den i de Stora sjöarna, där den är invasiv.
I Östersjön sprider sig rovvattenloppan i början på 2000-talet med en hastighet omkring 100 km/år. [1]
Troligen har den införts genom fartygs barlastvatten.
Skador
Rovvattenloppan konkurrerar med småfisk om djurplankton och kan på sikt bli ett hot mot dessa fiskar, som förlorar föda. Rovvattenloppan har inga naturliga fiender i svenska vatten, och har den väl etablerat sig är det så gott som omöjligt att bli av med den. Ett förslag är att med olika medel gynna strömmingen, som möjligen skulle kunna svälta ut rovvattenloppan.
Vattenloppans långa svans gör att djuren lätt hakar i varandra och bildar stora hopar, ungefär som tapetklister. Den i Östersjön högsta uppmätta koncentrationen var på ca 2 000 individer per m3 vatten. Smeten smutsar ner och täpper igen fiskeredskap. Rapporter finns att fiskare, som rensat redskap från smörjan drabbats av allergiska reaktioner.
Rovvattenloppan är upptagen på en lista över världens 100 mest invasiva arter (Global Invasive Species Database).
Källor
- Faktablad från Informationscentralerna för Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västerhavet
- Noter
- ↑ Artikel från Baltic Sea Alien Species Database. Innehåller även flera detaljbilder av rovvattenloppan.
