Porsche 917

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Porsche 917
Porsche 917C.jpg

Fabrikat: Porsche
Tillverkning: 1969-1973
Efterträdare: Porsche 936
Motor: 12-cyl boxermotor
Drivning: Mittmotor
Besläktade: Porsche 908

Porsche 917 är en sportvagn, tillverkad av den tyska biltillverkaren Porsche mellan 1969 och 1973. Bilen har gått till sportvagnshistorien som en av de mest framgångsrika modellerna någonsin. Under de tre officiella säsongerna startade den i 21 tävlingar och vann inte mindre än 14 av dessa. Utöver tävlingsresultaten är bilen också känd för sitt, till dags dato, oslagna hastighetsrekord som sattes vid Le Mans 24-timmars 1971 på L´Hunnadieresrakan. Med Jackie Oliver vid ratten nådde den vid en nattligt test 396 km/h.

Innehåll

Bakgrund

Porsche 917 skapades till följd av förändringar i FIA:s reglemente för sportvagnsprototyper inför 1969. De nya reglerna tillät bland annat en motorvolym på upp till 5 liter för bilar byggda i 50 exemplar. FIA sänkte inför 1969 kravet på antalet byggda bilar till 25 exemplar, vilket fick Porsche att bygga en efterföljare till 904, 907 och 908-modellerna.

Utveckling

917

Den nya modellen presenterades i mars 1969Internationella bilsalongen i Genève och den kördes parallellt med föregångaren 908. Ferdinand Piëch visade upp 25 färdigbyggda bilar för FIA:s funktionärer i april 1969 och snart därefter fick man klartecken att börja tävla.

För att hålla nere kostnader och utvecklingstid var motorn i Porsche 917 en utveckling av föregångarna. Motorn hade tolv cylindrar och kraften togs ut i mitten av motorn, liksom drivningen av kamaxlarna, istället för som normalt i svänghjulsänden. Den uppfattas därför som två sammankopplade sexcylindriga motorer. Trots att motorn var platt, som hos föregångarna, var det ingen ”äkta” boxermotor, utan snarare en V-motor med 180° mellan cylinderbankarna. Boxermotorn har en egen vevaxelbult för varje vevstake, men i V-motorer delar två vevstakar på samma vevaxelbult. Vevaxeln hade åtta ramlager. Motorvolymen var i sitt ursprungliga utförande på 4,5 liter, men till den andra tävlingssäsongen förstorades den till 5 liter.

Bilen har ett rörramschassi i lättmetall och en kaross i glasfiber vilket gjorde den mycket lätt, endast 800 kg fulltankad. Tack vare den låga vikten och den kraftfulla motorn var 917 mycket snabb, men problem med aerodynamiken gjorde bilen instabil i hög fart. Under den första tiden ville Porsches bästa förare hellre köra 908:an som var mer lättkörd och förutsägbar i kritiska situationer. Porsche löste snart problemen, bland annat genom att införa en spoilervinge bak som följde fjädringsrörelserna. Karossens bakdel byttes ut efter banans utformning. På snabba, långsträckta banor som Le Mans användes en lång, slank variant (Langheck) som gav hög toppfart. På långsamma, kurviga banor som Nürburgring användes en kort variant (Kurzheck) som gav högt marktryck.

Porsche hade byggt 917-modellen, fullt medvetna om att femlitersbilarna skulle förbjudas efter 1971. Efter denna sista säsong lade Porsche ned sin satsning på sportvagns-VM och flyttade sitt intresse till Nordamerika.

917/10

USA-marknaden blev allt mer viktig för Porsche och sedan man vunnit sportvagns-VM tre år i rad i tävlingar som huvudsakligen gick i Europa satsade man på den nordamerikanska CanAm-serien istället. Porsche utvecklade 917-modellen tillsammans med Penske Racing.

Medan FIA införde nya begränsningar av motorstorleken i sportvagns-VM, var reglerna i CanAm mycket liberala. Porschemotorn var liten i jämförelse med de inhemska V8-motorer som vanligtvis användes, men man valde att kompensera för detta med hjälp av turboladdning. Porsche började med att använda den ursprungliga 4,5-litersmotorn, men gick snart upp till fem liter. Chassit förstärktes för att klara av den extra kraften, liksom växellådan.

917/30

Till 1973 ökade Porsche på slagvolymen ytterligare. Under kvalen ökade man laddtrycket så att effekten översteg 1500 hk, men under tävlingarna ”nöjde” man sig med 1100 hk, för att motorn skulle hålla distansen ut. Detta är den starkaste sportvagn som använts i tävlingar och bilen står omnämnd i Guinness Rekordbok som den accelerationssnabbaste tävlingsbilen någonsin.

Porsche dominerade CanAm-serien totalt under 1972-73 och till 1974 infördes begränsningar av bränsleförbrukningen, med hänvisning till oljekrisen. Detta drabbade främst Porsches turbomotorer, som drog kopiösa mängder bränsle. Efter att ha kört säsongen 1974 med sugmotorer drog sig Porsche tillbaka från CanAm. Som ett sista bevis på bilens potential passade Mark Donohue på att slå hastighetsrekordet för tävlingsbilar på bana på Talladega Superspeedway i augusti 1975, med en snitthastighet på 355,9 km/h.

Tekniska data[1]

Tekniska data 917 (1969) 917 (1970-71) 917/10 (1971) 917/10 (1972) 917/30
Motor:  12-cylindrig boxermotor 12-cylindrig boxermotor med turbo
Kylning:  Luftkylning
Cylindervolym 4494 cm³ 4907 cm³ 4494 cm³ 4907 cm³ 5374 cm³
Borrning x slaglängd:  85,0 x 66,0 mm 86,8 x 70,4 mm 85,0 x 66,0 mm 86,8 x 70,4 mm 90,0 x 70,4 mm
Max effekt vid varvtal:  520 hk vid 8000 v/min 600 hk vid 8400 v/min 850 hk vid 8000 v/min 1000 hk vid 8000 v/min 1100 hk vid 7800 v/min
Max vridmoment vid varvtal:  460 Nm vid 6800 v/min 600 Nm vid 6500 v/min 931 Nm vid 4600 v/min 1098 Nm vid 6400 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad, 2 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Bosch bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell 4-växlad manuell
Hjulupphängning fram & bak:  Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Bromsar Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross Rörram av aluminium med plastkaross Rörram av magnesium med plastkaross
Hjulbas 230 cm 250 cm
Torrvikt 800 kg 885 kg 780 kg 800 kg
Toppfart:  320 km/h 360 km/h 343 km/h 385-409 km/h
Acc. 0 – 100 km/h:  2,1 s
Acc. 0 – 200 km/h:  5,3 s
Acc. 0 – 300 km/h:  11,3 s


Tävlingsresultat[2]

Sportvagns-VM 1969

Bilen debuterade i sportvagns-VM en bit in på säsongen 1969, vid Spa 1000 km. Inkörningsproblemen tog lite tid att rätta till, men 917-modellen tog till slut sin första seger i säsongens sista lopp vid Zeltweg 1000 km genom Jo Siffert och Kurt Ahrens.

Tillsammans med segrarna för den mindre 908-modellen tog Porsche sin första totalseger i världsmästerskapet 1969.

Sportvagns-VM 1970

Säsongen 1970 koncentrerade sig Porsche på utvecklingen av bilarna och överlät tävlandet på privata stall, som John Wyer Automotive och Martini Racing. 917-modellen vann sju av säsongens tio tävlingar, däribland Porsches första totalseger på Le Mans 24-timmars, med Richard Attwood och Hans Herrmann på första plats, följda av Gérard Larrousse och Willy Kauhsen på andra plats. Mest framgångsrika var dock förarparet Pedro Rodriguez och Leo Kinnunen som stod för fyra av säsongens segrar.

908-modellen vann dessutom två tävlingar 1970 och Porsche vann världsmästerskapet överlägset.

Sportvagns-VM 1971

Säsongen 1971 vann Porsche sju av elva tävlingar med 917-modellen, däribland en andra raka Le Mans-seger. Pedro Rodriguez var mest framgångsrik, med fyra segrar före Jackie Oliver med tre segrar.

I VM tog 908-modellen en seger och Porsche tog sin tredje raka mästerskapstitel.

CanAm 1972

Penskes förare Mark Donohue hade varit med och testat ut 917-modellen för CanAm-serien 1972, men skadades allvarligt på försäsongen. Hans efterträdare George Follmer tog vid och vann sex av nio lopp och vann mästerskapet överlägset.

CanAm 1973

Till säsongen 1973 var Mark Donohue tillbaka hos Penske efter sin konvalescens. Donohue vann sex av åtta lopp och tog hem mästerskapet, före George Follmer och ytterligare två Porsche-förare.

CanAm 1974

1974 lämnade regeländringarna Porsche-bilarna utan vinstchanser. Bästa Porsche-förare i mästerskapet blev Dennis Aase, med en åttondeplats i en 908. Bäste 917-förare blev Brian Redman på en tiondeplats.

Källor

Noter

  1. Tyska Wikipedia, hämtad 2008-09-05
  2. www.wspr-racing.com, hämtad 2008-09-05

Externa länkar


Personliga verktyg