Ovikens gamla kyrka
Från Rilpedia
Ovikens gamla kyrka är faktisk församlingskyrka för Ovikens församling i Härnösands stift, Bergs kommun, Jämtland.
Innehåll |
Kyrkobyggnad
Kyrkan byggdes på medeltiden. Det är oklart när den byggdes, men en större nybyggnad ägde rum med påföljande återinvigning år 1503 av ärkebiskop Jakob Ulvsson.
En större ombyggnad, under Per Olofsson i Dillne, ägde rum 1758-63. Klockstapeln byggdes av Jonas Granberg 1751 - 52.
Efter ombyggnaden på 1700-talet har Ovikens gamla kyrka ett rektangulärt långhus med valmat tak. Mot norr ligger sakristian. Runt kyrkogården löper en bogårdsmur från samma tid.
Vid restaureringar har det påträffats rester av två äldre kyrkor.
Interiör
Kyrkan har en predikstol, gjord år 1760 av Johan Edler d.ä.. Den pryds av ett timglas med en dödskalle. Kyrkans altarring samt pyramider gjordes år 1737-38 och altaruppsatsen tillverkades år 1759 av Jonas Granberg. Dörren till sakristian framställdes 1750 av Olof Månberg. År 1933 tog man fram kalkmålningar från 1500-talets mitt. De är av uppländsk typ.
Kyrkans märkligaste föremål är det gamla altarskåpet av Peder Olofsson. Skåpet är en kopia av altarskåpet i Ljusdals kyrka, vilket kommer från Antwerpen.
Enligt en noggrann utredning av Eva Höglund i arbetet "Ljusdal-Oviken..."(se litteratur nedan) beställdes ursprungligen ett mycket dyrbart flandriskt altarskåp av Ovikens församling. Skåpet tillverkades i Antwerpen. Oviken var vid denna tid ett centrum för kyrkan i Jämtland. Det flandriska altarskåpet invigdes år 1503. I samband med reformationen beslutade den nitiske landsprosten Erik Andersson att alla katolska inventarier skulle avlägsnas från Ovikens kyrka. Hans ekonomiska sinne hindrade att han lät förstöra skåpet, utan det såldes omkring 1530 till Ljusdals kyrka, där man inte tog reformationen lika bokstavligt. Det påpekas att Martin Luther själv (till skillnad från Jean Calvin) inte var bildfientlig. Ovikens kyrka lär efter Erik Anderssons rensning ha "sett ut som ett kalhygge".
På 1650-talet gjorde Peder Olofsson i Ljusdal en kopia av detta skåp. Kopian hade beställts av Ovikens församling. Den blev inte lika förfinad som originalet. Det lades större vikt vid det evangeliska budskapet än vid den konstnärliga kvalitén. Peder Olofsson var snickare, inte skulptör.
Skåpen i Ljusdal och Oviken har utförligt skildrats av Eva Höglund, Lennart Karlsson och Maj Nodermann i boken Ljusdal-Oviken - ett flandriskt altarskåp och dess svenska efterbild.
Altaruppsatsen har treenigheten som teologiskt innehåll. Själva altaruppsättningen och troligen även altartavlan förgylldes och målades 1759 av Carl Hofverberg.
Bland inventarierna finns vidare en dopängel, utförd 1760 av Johan Edler d.ä. samt en mässhake från 1668. På södra väggen hänger ett epitafium över kapten Erik Gustaf Lilieskiöld
Till nya kyrkan - och åter
Ovikens gamla kyrka övergavs i samband med att Ovikens nya kyrka invigdes 1905. Efter en större restaurering togs den gamla kyrkan dock åter i bruk år 1935 och är sedan dess faktisk församlingskyrka.
Pastoratet
Ovikens pastorat var under medeltiden ett av de viktigaste i Jämtland. Detta framgår inte minst av att Ovikens kyrkoherde (1525-1563), Erik Andersson, blev anlitad som reformator av Gustav Vasa. Pastoratet omfattde då hela södra Jämtland, inklusive Klövsjö och Åsarna.
Referenser
Tryckta källor
- Söderholm, Gunnar; Ovikens kyrkor, Jämtlands kyrkor 17, särtr. ur Jämten 1967, 1984, ISBN 91-85390-69-0
- Cedenhag, Birgitta; Våra kyrkor, Jämtlands läns museum 1998, ISBN 91-7948-134-5
- Höglund, Karlsson, Nodermann; Ljusdal-Oviken, ett flandriskt altarskåp och dess svenska efterbild, Statens Historiska museum, 1999, ISBN 91-89176-07-3
