Nobelpalatset
Från Rilpedia
Nobelpalatsets placering syns i rött, mitt i Nobelparken. Öster om parken syns Diplomatstadens första planeringsetapp.
Nobelpalatset var en planerad byggnad till Alfred Nobels minne i nuvarande Nobelparken i stadsdelen Östermalm i Stockholm. Nobelpalatset hade ritats av arkitekten Ferdinand Boberg mellan åren 1906 och 1911. Byggnaden blev aldrig förverkligad.
När Nobelstiftelsen började dela ut Nobelpriset år 1901 ville man ha en värdig festsal för denna ceremoni och förslag väcktes att uppföra ett magnifikt palats inom Skogsinstitutets tomt på gamla Ladugårdsberget. År 1906 gick uppdraget till Ferdinand Boberg, en vid den tiden gärna anlitad arkitekt. I september 1907 hade Boberg utarbetat två perspektiv och en utredning med högtidssal för 1200 personer och förvaltningslokaler. Boberg var mycket road över uppdraget och till vännen Carl Milles skrev han bland annat: “…Du skall få se! Roligt har jag haft alldeles vansinnigt medan denna idé formades ut - dagar sådana som aldrig förr!”
Bobergs förslag var det djärvaste han ritat; Nobelpalatset skulle torna upp sig från en klippavsats i parken ungefär 20 meter över Djurgårdsbrunnsviken och Strandvägen skulle i fonden mot öst ha fått en siluett utan motstycke. [1] Byggnadsplanerna fick inte bara beröm utan även en hel del kritik och den så kallade Bobergfejden utbröt. Beställaren, Nobelinstitutet, blev osäker och sköt upp sitt beslut några år. Under tiden var Boberg sysselsatt som utställningsarkitekt med 1909 års Konstindustriutställning vid Biskopsudden på Djurgården.
I januari 1910 beslöts att en gipsmodell skulle tillverkas samt att Boberg skulle få utföra en del ändringar i förslaget, mot en höjning av arvodet från 8000 kr till 9000kr. Beställaren ville ha en större åhörarsal och Boberg presenterade olika förslagsalternativ med upp till 2000 platser. Samtidigt blev byggnaden ännu större och högre och de orientaliska inslagen blommade fritt.[2] I september samma år fick Boberg uppdraget att utarbeta detaljerade ritningar “…så samvetsgrant att så vidt möjligt alla detaljer finns antydda.“ Året därpå, i november 1911, visades resultatet för pressen och Svenska Dagbladets reporter kunde berätta att två salar var “fullhängda med planer, genomskärningar, detaljritningar och tre väldiga perspektiv i färg…”
Kritiken blev massiv, dagen efter visningen fann Svenska Dagbladets skribent, med tanke på de orientala inslagen, att denna arkitektur är oss främmande. Även Ragnar Östberg riktade hårda angrepp mot Bobergs förslag i Svensk Tidskrift och menade att Bobergs skapelse tedde sig som en blandning av en islamistisk moské, en italiensk villa och en amerikansk skyskrapa - ej lämpad att hedra Alfred Nobels minne. Utöver Östberg hade även debattören August Brunius och arkitekten Ivar Tengbom kallat Bobergs arkitektur för osund och osvensk. Nobelkommittén blev inbördes oenig och drog sig slutligen ur sitt stora projekt i december 1913.
Nobelprisets utdelning och Nobelfesten hamnade så småningom hos Bobergs kontrahenter, nämligen i Tengboms Konserthuset respektive i Östbergs Stadshuset. Idag påminner enbart namnen på parken (Nobelparken) och den intilliggande gatan (Nobelgatan) samt den idag fortfarande gällande stadsplanen från 1911 om Ferdinand Bobergs stora projekt.
Referenser
Tryckta källor
- Ulf Sörenson: Ferdinand Boberg, arkitekten som konstnär, Förlags AB Wiken, Höganäs 1992. ISBN 91 7024 721 8.
Åke Abrahamsson: Stockholm: en utopisk historia, Bokförlaget Prisma, Stockholm 2004. ISBN 91-518-4264-5. Libris 9604083.
