Nereid
Från Rilpedia
- Denna artikel behandlar månen. För de mytologiska varelserna, se nereider.
 Nereid |
|
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckt av: | Gerard P. Kuiper [1] |
| Upptäcksår: | 1 maj, 1949 |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Avstånd från planeten: | 5,513,400 km |
| Excentricitet: | 0.7512 |
| Omloppstid: | 360.1362 d |
| Medelbanhastighet: | 1.12 km/s |
| Inklination: | 5.07° |
| Satellit till: | Neptunus |
| Fysiska egenskaper | |
| Diameter: | 340 km |
| Massa: | 3.1×1019 kg |
| Densitet: | 1.5 g/cm³ |
| Rotationstid: | 0.48 d (11 h 31 min) [2] |
| Albedo: | 0.14 |
| Temperatur: | ~51 K |
| Skenbar magnitud: | +19.7 |
Nereid (grekiska: Νηρηΐδα) är en av planeten Neptunus månar. Den upptäcktes 1 maj 1949 av Gerard Kuiper och är uppkallad efter nereiderna, havsnymferna från den grekiska mytologin. Månen Nereid var tidigare också känd under beteckningen Neptun II.
Fram till man 2002 och 2003 upptäckte fem nya månar kring Neptunus hade Nereid den största banradien bland de kända månarna. Genomsnittsavstånden mellan Nereid och Neptunus är omkring 5,5 miljoner kilometer, men då dess omloppsbana är starkt excentrisk, dvs. mycket "långstark", varierar detta avstånd mellan 1,35 och 9,6 miljoner kilometer – det är den största omloppsbanan för någon naturlig måne i Solsystemet.
Nereids osedvanliga omloppsbana gör att man kan tro att månen möjligtvis är en småplanet eller et legem från Kuiperbältet där den en gång blev "infångad" i Neptunus kretslopp. En annan möjlighet är att Nereid blev kraftigt förstörd då Neptunus största måne Triton fångades in i ett stängt kretslopp om Neptunus.
Då rymdsonden Voyager 2 flög förbi Neptunus och dess månar 1989 kom den aldrig tätt nog för att kunna ta detaljerade bilder på Nereid; bilderna av Nereid visar inga överdelsdetaljer, endast att det är tal om ett irreguljärt ("potatisformat") klot.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från danskspråkiga Wikipedia.
- ↑ Gerard P. Kuiper, The second satellite of Neptune (1949) Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 61. sid. 175–176.
- ↑ T. Grav, M. Holman, J.J. Kavelaars, The Short Rotation Period of Nereid (2003) The Astrophysical Journal. 591. sid. 71–74.
Externa länkar
|
||||||||
