Modern asatro
Från Rilpedia
Modern asatro är yttringar av fornnordisk religion och folktro från slutet av 1960-talet[1] fram till idag. Den gamla hedniska tron som i dag kallas omväxlande asatro och forn sed levde länge kvar även sedan kristendomen infördes i Sverige och Norden. Hedniska föreställningar, traditioner och föreställningar levde kvar i århundrade och faktiskt även in i våra dagar. De tydligaste exemplen är veckodagarnas namn där gudarna Tyr (tisdag), Oden (onsdag) Tor (torsdag) och Freja (fredag) fortfarande möter oss varje dag. Men även två av de större högtiderna i Sverige, midsommar och jul, har inslag som kan spåras tillbaka till seder från "hednisk tid". Ebbe Schön skriver i sin bok Asa-Tors hammare om hur rester av asatron levde kvar i folksagor ännu i början av 1900-talet. Det rör sig inte om någon obruten tradition från förkristen tid, utan om fragment som överlevt i mer eller mindre förändrad form.
Dessa seder och bruk tillsammans med nordisk mytologi är grunden för den moderna asatron, den forna seden, i Sverige och Norden. Många betraktar också forn sed som en naturreligion eftersom de högtider man firar hänger samman med årstidernas växlingar och gudar och makter kan ses som manifestationer av naturkrafter.
Den forna seden är en modern religion som växt fram i nutid, men med historiska rötter. De flesta fornsedare ser det alltså inte som ett försök att återskapa en vikingatida religion, utan som om de återupptäcker ett andligt arv som förändrat sig under århundradens lopp. En sed i ständig förändring.
Innehåll |
Olika sorters asatro
Om grunden för den Svenska och Nordiska asatron är seder och traditioner så finns det även andra tolkningar och förhållningssätt i den moderna asatron. Rasistiska och nationalsocialistiska grupperingar har använt sig av asatron och dess symboler i politiska syften, oftast utan att ha någon religiös anledning (även om exempel finns på kombinationer av religiösa och rasistiska föreställningar). Det finns också grupper som använder asatron eller delar av den i ett större neopaganistiskt eller magiskt sammanhang. Forskare brukar göra en uppdelning av de asatroendes förhållningssätt till ras och etnicitet i tre kategorier. Lägger man till två kategorier till får man en ganska heltäckande bild av den moderna asatron.[2] [3]
- Rasideologisk asatro: de grupper som fokuserar på rastillhörighet och blodmystik. Dessa grupper är ovanliga i Sverige. Tidigare fanns Svensk Hednisk Front.
- Etnisk asatro: grupper som anser att asatro handlar om etnisk tillhörighet. De ser sig inte som rasister men talar om ”folksjäl” och att olika etniciteter är genetiskt betingade för olika gudar. Ovanliga i Sverige, men det avsomnade Norröna Samfundet brukar räknas dit.
- Kulturell asatro: anser att asatro handlar om seder och historia. Fokuserar även på naturromantik. Dessa grupper har ofta en antirasistisk inställning och tar starkt avstånd från rasistisk och etnisk asatro. Huvudspåret i Sverige och Norden. I denna grupp ingår Sveriges Asatrosamfund och Nätverket Forn Sed.
- Paganistisk asatro: grupper som införlivar fornnordiska föreställningar i trossystem som inte har något med asatro att göra, som till exempel nordiska häxor (wicca) och sejdare.
- Magisk asatro: grupper som integrerar fornnordisk symbolik och runmagi i sin praxis, men där elementen av asatron bara är en del av dessa rörelser tro och där det infogas i ett nytt sammanhang. Här kan man egentligen inte tala om vare sig asatro eller forn sed. Exempel i Sverige är Dragon Rouge, Temple of Set och Svenska Satanistkyrkan.
Sedfolk kontra sejdfolk
En skiljelinje i svensk asatro går mellan sedfolk och sejdfolk. Sedfolk betonar folktro, traditioner och sedvänjor med anknytning till forn sed. Sejdfolk använder shamanistiska tekniker som trumresor. Den förkristna magiska traditionen sejd har i moderna asatro tolkats som en speciell nordisk shamanism. Bland annat har man hämtat inspiration från nåjder – de samiska shamanerna och deras trolltrummor (ringtrumma.)
Sejdfolket utövar i regel forn sed precis som sedfolk, men använder sig också av shamanism. Men för en del sedfolk upplevs shamismen som något som är oförenligt med forn sed, antingen med argumentet att denna moderna sejd inte har något med den förkristna varianten av sejd att göra, eller kanske vanligare med argumentet att shamanism inte ingår i de traditioner och sedvänjor som stammar från folktron.
Organisationer inom modern asatro
Norden
Danmark
Island
Norge
Sverige
Övriga Europa
Frankrike
Nederländerna
Spanien
Storbritannien
Tyskland
Övriga världen
Australien
Canada
USA
Litteratur
- Mattias Gardell, Rasrisk (1998)
- Fredrik Skott, Asatro i tiden (2000)
- Gudrun Victoria Godtved, Asatro: De gamle guder i moderne tid (2001)
- Fredrik Gregorius, "Modern asatro och dess historia" ur Hedendomen i historiens spegel - bilder av det förkristna Norden (2005)
- Fredrik Gregorius, "The 'Allgermanische Heidnische Front' and Old Norse religion" ur Old Norse religion in long-term perspectives : Origins, changes, and interactions (2006)
- Fredrik Gregorius, Modern asatro: att konstruera etnisk och kulturell identitet (2008) ISBN 978-91-977212-6-4
- Michael Kamp, Moderne Asetro (2008)
- Sveriges Asatrosamfund, Forn sed i nutid (2008)
