Karamelodiktstipendiet
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
|
|
|
|---|---|
| Beskrivning | Till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik |
| Utdelare | Mikael och Lotta Ramel (2007-) Povel Ramel (1983-2006) |
| Pris | Penningpris och en strut karameller |
| Plats | Vasateatern (2008) Hagaparken(1983-2007) |
| Period | 1983 - |
| Återkommande | Årligen |
| Tidpunkt | 1 juni (2008-) En måndagmorgon runt månadsskiftet maj/juni (1983-2007) |
| Tillkännagivande | utdelningstillfället |
Karamelodiktstipendiet är ett stipendium som årligen utdelas till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik.
Innehåll |
Historik
Priset instiftades av Povel Ramel år 1982 i samband med att han fyllde 60 år. Stipendiaten utses av en jury[1]. Fonden förvaltas av Kungliga Musikaliska Akademien.[2]
Varje år får en, eller flera, svenska kulturprofiler stipendiet bestående av en penningsumma (åren 1983-2006: 20 000 kr, 2007: 25 000 kr och 2008: 30 000 kr[1]) och en stor strut karameller. Enligt Povel blir man ekonomiskt oberoende resten av dagen. Priset delades under åren 1983-2007 ut en måndagmorgon runt månadsskiftet maj/juni (i anslutning till Ramels födelsedag den 1 juni) i Hagaparken då pristagaren doldes under ett polkagrisrandigt skynke som sedan avtäcktes. Det serveras alltid stekt duva, som dock flera (i vanlig ordning
) avstår ifrån.
Efter Povel Ramels död 2007 (dagen efter att priset delats ut) bestämde Lotta och Mikael Ramel att formen för utdelandet skulle ändras. 2008 delades priset ut på Povels födelsedag i samband med en hyllningskonsert på Vasateatern.
Stipendiater
Stipendiet har genom åren tilldelats:
| År | Stipendiat | Motivering[3] |
|---|---|---|
| 2008 | Babben Larsson | För att hon med humor och värme så giftigt och precist kan leverera - inte bara poänger och ”one-liners” – utan även ädel sång och text med träffsäker tajming. Från ”småtting i julottan” via ”3:a med pentry” och dessutom kvarnhjulsguide - har hon blivit en karismatisk ”stå-upp, relax, koppla-av” drottning i världsklass" |
| 2007 | Henrik Dorsin | För att han med kvicka slevslängar och andra yttringar av synnerligen godkänd kvalitetsunderhållning, så tydligt visar att en ny kreativ humorgeneration är på ”upp-sprattling” |
| 2006 | Kalle Moraeus | För ymnig musikalisk mångsidighet, total strängkontroll och imponerande stråk kunskaper men även för hans showmanskap, där han med karismatisk frodighet sätter kick i kadenserna och, inte minst, för hans riksomfattande spridning av en nära nog pandemisk musikantglädje |
| 2005 | Sissela Kyle | För hennes suveräna uppvisning i precis komik där träffsäkerheten är total och där satirkulor fyras av i exakt rätt nanosekund från en ramp kamouflerad till sanslös grannflicka. Här är en artist som överrumplar, som är roligt oroande och som kommer från många håll |
| 2004 | Lena Philipsson | För ett välutvecklat artisteri och ett skräddarsytt musiksinne – för en sprakande scennärvaro med hemliga underströmmar i sångleveransen – och för hennes förmåga att ge enkla texter karaktären av privilegierade privatbudskap |
| 2003 | Peter Carlsson | För ett unikt artisteri av hög värmegrad som i många skepnader, tillsynes förstrött, släntrar sig igenom en oemotståndlig blandning av filosofisk bondkomik, suggestiv blues, skrattskapande språkvolter, finstämda visor och ett enastående rytmiskt hålligång med diverse köksattiraljer – men också för att han lyckats upprätthålla något så ovanligt som en diskret pyramidal succé år efter år i alldeles egen Scala |
| 2002 | The Real Group | ”…för ett virtuost grupparbete där stämmor med raffinerad precision omfamnar och adlar kräset utvalda melodier och spännande nyskapelser med kick i texten |
| 2001 | Fredrik Lindström | …som med imponerande färdighet i komisk brisering och språkdissekering lämnat värdefulla stämplar i svensk underhållningsmylla – allt från den vassa Hassans kvicka stickspår till lackskoschlagerfjät av Harry Viktor |
| 2000 | Robyn | För att hon genom sitt skapande och framförande av närmast elektriskt laddade låtar, i förening med klokskap och tuff karisma, har satt spännande spår i musikmyllan – ”En den unga popens fixstjärna; rytmiskt svävande över mörka vatten” |
| 1999 | Viba Femba | För dessa kvintettingars suveränt sångliga stigfinneri med en förförisk blandning av precision i musik, kvickt provocemang i text och glad ödmjukhet vid leverans |
| 1998 | Hannes Holm Måns Herngren |
För deras framgångsrika vandring från fräcka förspel till huvudfilmer fyllda av skön komik och varm skarpsyn |
| 1997 | Wille Crafoord | För lekfull ordbehandling – oftast mitt i prick och för musik med ny typ av annorlunda kick |
| 1996 | Louise Hoffsten | En sjungande munspelande musikant som banat sin personliga väg genom pop-djungeln och landat i en explosion av het blond puls, tuffa tonslingor och ordkynniga texter – hela tiden med jazzen i ryggmärgen och med en östgöta-trygg distans till sig själv |
| 1995 | Peter Dalle | Dråplige Dalle är väl värd att prisa – ständigt han kunnat talangen bevisa. |
| 1994 | Killinggänget | För att dom, genom dessa ”Killings kätterier”, lyckats förläna ironin kultstatus, lossa den bisarra humorns skruvar bortom förväntan och suveränt utnyttja ”Theentertaining art of killing your neighbours babies” |
| 1993 | Marie Bergman | För hennes förmåga att under en lång karriär, fylld av framgångsrika skinnömsningar i populärmusikens labyrinter, förena djupt engagemang med hög kvalitet |
| 1992 | Tomas von Brömssen | För en utsökt framställningskonst där det absurda och det rörande förenas i tyngdlöst clowneri med trygg västkustförankring, födande såväl hejdlösa skratt som varma eftertankar |
| 1991 | Magnus Uggla | För ett spännande artisteri som väljer oväntade vägar, för slagkraftiga och fröjdefullt fräcka texter och för en musik som inte lämnar melodin i sticket |
| 1990 | Ulla Skoog | För att hon, djärvt och personligt, på ett enastående sätt och trotsande alla tillgängliga tabun, demonstrerar att humorn och allvaret har sinne för varandra |
| 1989 | Robert Broberg | För att han i decennier lyckats bana en ensamväg genom underhållningsdjungeln vid sidan av gängse röjare, ofta ett par takter före – och för att han, styrd av skärpt iakttagelseförmåga, lyhörd musikalitet och burlesk humor, framgångsrikt designat och solobefolkat sin alldeles personliga manege |
| 1988 | Ainbusk Singers | För att gruppen i sina musikal-presentationer framgångsrikt förenar komisk fränhet med allvar i folkton; aktuellt engagemang med tidlös enebuskis – alltsammans resultatet av en fräsch, gotländsk talangexplosion, lika uppskattad där i När som här i fjärran |
| 1987 | Claes Eriksson | En begåvad, kvick galenskapare av verbala och musikaliska krumsprång. Därmed en glimrande representant för den länge åstundande nya svenska humorböljan – vilket meddelas som en i högsta grad positiv efterrakning |
| 1986 | Mikael Ramel | För personligt artisteri, musikaliskt stigfinneri och klurigt textsnickeri |
| 1985 | Anne-Lie Rydé | För att hon med säker känsla, fin röstbehandling och tongivande fantasi låter sång och musik genomsyras av en spännande neosensualism med inbyggda klacksparkar |
| 1984 | Björn Skifs | För artistisk mångsidighet styrd av värme, humor och dille |
| 1983 | Totte Wallin | För originellt och spännande visskapande i oförutsägbar riktning |
