Från Rilpedia

Johan Peringskiöld, fram till adlandet 1693 Peringer, född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.

Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till "ämnesven" vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.

Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ("Bullarium", m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.

1697 utgav P. Snorre Sturlassons "Heimskringla" med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.

Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bland annat sin ännu alltjämt brukbara samling "Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica" (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.

Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.

Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Publicerade arbeten (urval)

• Bautil, en förteckning över fornminnen i Sverige
• Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumenturum sveo-gothicurom liber primus etc., 1710
• Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala, 1719
• En book af menniskionen slächt och Jesu Christi börd, 1713
• Ättar-tal för Svea och Götha konunga-hus, 1725
• Snorres Heimskringla i svensk och latinsk översättning, 1697

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).