Från Rilpedia

Johan Gustaf Ek, född 1808 i Skede socken, Jönköpings län, död 1862 i Lund, var en svensk filolog.

Ek blev vid Lunds universitet filosofie magister (primus) 1832, docent i romerska litteraturen 1833, adjunkt i samma ämne 1836, lektor i latinska språket vid Göteborgs gymnasium 1837 och professor i romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet 1842. Han prästvigdes 1848 och tillträdde året därpå Hardeberga prebendepastorat. Åren 1853-54 var han rektor för universitetet och 1859-60 ordförande i Akademiska Föreningen.

Ek var en de främsta professorerna i Lund och hade stort inflytande på latinstudiets utveckling. Bland Eks skrifter märks en översättning till latin av sju sånger ur Fritiofs saga (1850), tolkningar på svenska av Horatius, Ovidius med flera, en akademisk avhandling om en handskrift av Vergilius som förvaras på Lunds universitetsbibliotek samt flera mindre skrifter.

Företrädare: Hans Magnus Melin	Rektor för Lunds universitet 1853-1854	Efterträdare: Nils Johan Berlin
Företrädare: Carl August Hagberg	Inspektor vid Smålands Nation i Lund 1852-1862	Efterträdare: Carl August Hagberg (proinspektor)

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ek, Johan Gustaf, 1904–1926 ^(Not).