Från Rilpedia

Nils Johan Berlin, född 18 februari 1812 i Härnösand, död i Stockholm 27 december 1891, professor i kemi m.m., ämbetsman. Son till Nils Magnus Berlin (1771-1853) och Anna Sofia Gustafva Kjernander (1791-1868).

Berlin blev filosofie magister 1833 vid Uppsala universitet och sedan han vintern 1833-34 åtnjutit Jöns Jacob Berzelius personliga handledning samt arbetat på hans laboratorium, blev han sistnämnda år docent i kemi, varefter han studerade medicin och promoverades till medicine doktor 1837. Två år därefter förordnades han till farmacie adjunkt vid Karolinska institutet och samma år till lärare vid Apotekarsocietetens farmaceutiska institut. År 1842 tackade han nej till en professur i kemi vid Helsingfors universitet, då kung Karl XIV Johan, på Sundhetskollegiums framställning, tilldelade honom ett årligt anslag vilket utgick tills han kunde erhålla en professur inom Sverige. Detta skedde 1845, då han förordnades till e.o. professor i farmakologi vid Lunds universitet, där han 1847 utnämndes till professor i kemi och mineralogi. Åren 1854-55 var han rektor för universitetet.

År 1862, då en nyupprättad professur i medicinsk och fysiologisk kemi skulle tillsättas, kallades Berlin till denna plats. År 1864 utnämndes han till generaldirektör och t.f. ordförande i Sundhetskollegium och var 1873-83 ordförande därstädes. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1844. Han var även direktionsledamot eller ordförande i åtskilliga allmännyttiga inrättningar samt användes ofta i offentliga uppdrag. Åren 1867-73 var han ledamot av riksdagens första kammare som representant för Malmöhus län.

Berlin var en framstående akademisk föreläsare och som författare av läroböcker främjade han i hög grad den kemiska, mineralogiska och farmakologiska bildningen i Sverige. Genom sina för folkundervisningen avsedda skrifter gjorde han sitt namn känt i en stor del av Europa. Han publicerade även en rad vetenskapliga artiklar i in- och utländska tidskrifter. Mineralet berlinit är uppkallat efter honom.

Bibliografi i urval

• Lärobok i naturläran för folkskolor och folkskollärareseminarier (1852, en mängd upplagor)
• Läsebok i naturläran för Sveriges allmoge (1852, en rad upplagor på svenska, norska, danska, tyska, finska och delvis även på grönländska)
• Anvisning till de allmännaste gifters upptäckande på kemisk väg (1845)
• In pharmacopæam suecicam commentarius medico-practicus (1846; fjärde upplagan 1869)
• Den svenska pharmacopéen öfversatt och kommenterad (1849-51)
• Elementarlärobok i oorganisk kemi (1857; tredje upplagan, bearbetad av Christian Wilhelm Blomstrand, 1870)

Företrädare: Johan Gustaf Ek

Rektor för Lunds universitet 1854-1855

Efterträdare: John Mortimer Agardh

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).