Från Rilpedia

?Gråval Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Valar Cetacea
Underordning:	Bardvalar Mysticeti
Familj:	Eschrichtiidae Ellerman & Morrison-Scott, 1951
Släkte:	Eschrichtius Gray, 1864
Art:	Gråval
Vetenskapligt namn
§Eschrichtius robustus Auktor: Lilljeborg, 1861
Gråvalens utbredning
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gråvalen (Eschrichtius robustus) är enda arten i familjen gråvalar (Eschrichtiidae). Den förekommer i arktiska och tempererade havsområden av Stilla havet.

Innehåll 1 Kännetecken 2 Utbredning och habitat 3 Levnadssätt 3.1 Föda 3.2 Fortplantning 4 Hot 5 Källor 6 Noter 7 Externa länkar

Kännetecken

Kroppsfärgen är skiffergrå eller mörkgrå. Gråvalen saknar ryggfena men har på ryggen flera knölar. Vid ansiktets undersida förekommer två till sju rännor. I varje käke finns cirka 150 barder som är ungefär 40 centimeter långa.

Gråvalen har två näsöppningar och andningsångan skjuter ibland 2 meter upp. Djuret blir cirka 16 meter, väger omkring 36 ton och blir 50–60 år gammal. Huden är vanligen täckt av vita ärr efter parasiter som rankfotingar eller vallöss. Särskild ofta finns långhals (Pollicipes pollicipes) på valens huvud och stjärtfena.

Utbredning och habitat

Det finns två bestånd av gråvalar i Stilla havet; ett mindre bestånd som vandrar mellan Ochotska havet och södra Korea och ett större bestånd som vandrar mellan vattnen utanför Alaska och Baja California. Tidigare fanns ett bestånd i norra Atlanten, men detta utrotades av alltför högt jakttryck för cirka 300 år sedan.

Levnadssätt

Gråvalen simmar långsamt med en maximal hastighet på åtta kilometer per timme. Den dyker vanligen fyra till fem minuter innan den kommer upp till vattenytan. Vid vattenytan utför de ofta hopp så att huvudet och främre kroppen kommer upp i luften.

Föda

Bägge populationer av gråval tillbringar sommaren i näringsrika havsområden. Den amerikanska populationen vistas i Berings hav och den asiatiska i Ochotska havet. Artens föda utgörs huvudsakligen av märlor (Amphipoda), men även av hoppkräftor och fiskar. Som enda art i gruppen bardvalar filtrar den även havets bottensediment för att komma åt födan.^[2] Vanligtvis simmar valen med sin högra kroppssida nedåt när den äter vid havets botten. Därför är barderna på denna sida mera sliten än på vänstra sidan.

Fortplantning

Den kaliforniska gråvalen påbörjar en två till tre månaders vandring på hösten och färdas 8-11 000 km söderut längs Nordamerikas västkust. Djuren färdas i små grupper och målet är kustvattnen utanför Baja California och Californiaviken. Väl framme parar sig djuren och ungarna föds. Parningsbeteendet är komplext och omfattar ofta tre eller flera djur. Honan är dräktig cirka ett år och hon föder en unge vartannat år. Ungen föds med stjärten först och är cirka 4 meter lång. Det antas att gråvalarna föredrar att föda ungarna i grunt vatten i laguner då det där är lättare att skydda ungarna mot hajar.

Efter flera veckor börjar så återresan. Gråvalens årliga tur och returresa på 16-22 000 km med en genomsnittlig hastighet av 10 km/h anses vara den längsta vandringen något däggdjur genomför. Det har växt upp en turistnäring runt valvandringarna.

Hot

Den amerikanska beståndet är relativt välmående, men det asiatiska beståndet är närmast utrotat. Det asiatiska beståndet har jagats intensivt, och har inte visat några tecken på återhämtning, och innehåller troligen färre än 50 individer som kan reproducera sig, vilket är gränsen för IUCN:s klassifikation som CR - Critically endangered/Akut hotad. Det amerikanska beståndet har på senare år haft ett ovanligt stort antal individer som dukat under vandringen och det har fötts färre ungar än vanligt.

Källor

• Delar av denna artikel är baserad på en översättning av Engelska Wikipedias artikel Gray Whale

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 november 2008.

Noter

1. ↑ Eschrichtius robustus på IUCN:s rödlista, auktor: Reilly, S.B. et. al. (2008), besökt 26 november 2006
2. ↑ WDCS - gråval (tyska)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Gråval
  Bilder & media