Fenicien

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Detaljerad karta över Fenicien (till höger) under grekisk-romersk tid, Palestina (mitten) och gamla Egypten (vänster).
Detaljerad karta över grekiska och feniciska kolonier omkring 550 f.Kr. - 500 e.Kr.

Fenicien var ett historiskt landskap bestående av stadsstater i sydöstra medelhavsområdet vid nuvarande Libanons och Syriens kuster. De feniciska stadsstaterna existerade från cirka 3 000 före kristus fram till tiden för Romarriket.

Innehåll

Folk & språk

Invånarna i Fenicien kallades fenicier (eller feniker) och de talade fenikiska. De var ett semitiskt folk och deras språk tillhörde de västsemitiska dialekterna. I Ugarit utvecklades ett eget alfabet under bronsåldern och stadsstatens dialekt kallas därför ugaritiska. Denna dialekt försvann omkring 1200 f.Kr.. Feniciernas språk ersattes gradvis med arameiska från persisk tid och framåt.

Historia

De första feniciska städerna uppstod under det tredje årtusendet f. Kr. Byblos blev tidigt en viktig handelskontakt för det forntida Egypten genom sin export av timmer från cederskogarna i Libanons berg. Maktcentrum skiftade mellan städerna. Tidigt dominerade Byblos, senare Tyrus, som nämns i Gamla Testamentet som en handelspartner till kung Salomo. Feniciens stadsstater lydde tidvis under andra stormakter. Det forntida Egypten dominerade mer eller mindre landskapet under den sena bronsåldern. Senare underkuvades Fenicien av Assyrien som därifrån mottog tributer av enormt värde. Under 500-talet f. Kr erövrades Fenicien av först Babylonien och därefter av Perserriket. Alexander den store intog Tyrus år 331 f. Kr. och Fenicien tillföll efter hans död Seleukiderriket. Seleukiderna tävlade med den Ptolemaiska dynastin i Egypten över kontrollen av området fram till den romerska erövringen under det första århundradet f. Kr.

Handel och kolonisation

En teori är att Assyriens expansion berövade fenicierna så mycket land att det som fanns kvar inte utgjorde tillräcklig odlingsjord för att försörja befolkningen och att fenicierna därmed tvingades till att grundlägga kolonier på andra sidan Medelhavet.

Fenicierna dominerade handeln i Medelhavet i början av det första årtusendet före vår tideräkning. Karthago, romerska rikets medtävlare redan tidigt, var en fenicisk koloni; likaså Kityon på Cypern, Cadiz och Tarsis i Spanien liksom kolonier längs Nordafrikas kust och på medelhavsöarna Ibiza, Malta, Sardinien och Sicilien. Teorier finns om att fenicier skall ha sökt sig så långt bort som till Skandinavien, eftersom samtida avbildningar av skepp mycket liknar de som ses på hällristningar i Norge, Sverige och Danmark. Det anses emellertid inte belagt att de besökt platser längre norrut än Bretagne och Cornwall i södra England.

Fenicierna handlade främst med metaller som koppar, silver, tenn. Fenicierna hade även med sig en ny handelsvara som var ny för folket kring medelhavet. Det var järn. Nu började järnåldern i Europa. Deras mest kända handelvara var emellertid den röda purpurfärgen som framställdes av snäckor. Byblos fick sitt grekiska namn av handeln med papyrus från Egypten till Grekland.

Feniciernas betydelse

Historiskt var fenicierna kända för att vara framstående båtbyggare och sjöfarare. De uppfann det vi idag kallar köl på en båt. De kunde till och med kryssa sig fram i motvind. De kunde även navigera efter stjärnorna på öppet hav. Polstjärnan kallades på vissa språk den feniciska stjärnan. Det anses belagt att feniciska sjömän rundade Afrika ca 600 f.kr.

De tros också ha uppfunnit ett alfabet, som sedan blev upphovet till det grekiska alfabetet och därmed också till vårt latinska.

Fenicierna lär även ha uppfunnit mynt och det genomskinliga glaset.

Feniciska städer

  • Ammiya
  • Arvad (Arwada, Aradus)
  • Batroun (Batruna)
  • Beirut (Biruta)
  • Bitarha
  • Byblos (Gubla, nuv. Jubayl)
  • Shigata

Se även

Referenser

Personliga verktyg