Fångstgrop

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fångstgrop på Långön i nordvästra Ångermanland (Jämtlands län)

Fångstgrop är ett äldre jaktredskap för fångst av varg, älg och ren samt, i mindre utsträckning, för räv och björn [1].

Innehåll

Konstruktion

Fångstgroparna består av grävda fallgropar med eller utan sparkkista av sten eller trä. Fångstgroparna var ca 3-4 meter i diameter och ca 2,5 m djupa. Fångstgroparna anlades vanligen i sand, eller annan lättgrävd mark. Groparna anlades oftast i sammanhängande radsystem med 30-50 meters mellanrum, men kunde även placeras ensamma och kompletteras med ett fållsystem som gjorde att viltet tvingades mot gropen. Groparna täcktes med ett icke bärande tak av grenar och mossa[2].

Datering

Fångstgroparna är svårdaterade, men torde utgöra ett av de äldsta jaktmetoderna och har använts sedan stenåldern. Jakt med fångstgrop förbjöds i lag 1864[3]. I Magnus Erikssons landslag stadgades att man skulle hålla fångstgrop för varg (eller annat jaktredskap för varg som till exempel vargnät).

Spridning

Fångstgropar tycks ha varit vanligt förekommande i norra Sverige, men mindre vanliga i södra delen av landet. Norr om Dalälven finns cirka 30 000 fångstgropar registrerade [4]. Fångstgropar för varg brukades mest i södra delen av Sverige. Dessa hade en diameter på 5-10 meter och väggarna var ofta kallmurade för att försvåra för vargen att komma upp.

Källor

Noter

  1. Fornminnesinformation från Riksantikvarieämbetet
  2. Skogsstyrelsen
  3. Baudou 1992, s. 24
  4. Baudou 1992, s. 14

Referenser

  • Baudou, Evert. 1992. Norrlands forntid. Ett historiskt perspektiv. Kungliga Skytteanska samfundets handlingar. Acta Regiæ Societatis Skytteanæ. No 45. Umeå.
  • Kulturmiljövård i skogen/ Skogsstyrelsens förlag/ 1992/ s.136, 137, 132-134, 239
  • Nationalencyklopedin/Sökord:Fångstgrop
Personliga verktyg