Fångstgrop
Från Rilpedia
Fångstgrop är ett äldre jaktredskap för fångst av varg, älg och ren samt, i mindre utsträckning, för räv och björn [1].
Innehåll |
Konstruktion
Fångstgroparna består av grävda fallgropar med eller utan sparkkista av sten eller trä. Fångstgroparna var ca 3-4 meter i diameter och ca 2,5 m djupa. Fångstgroparna anlades vanligen i sand, eller annan lättgrävd mark. Groparna anlades oftast i sammanhängande radsystem med 30-50 meters mellanrum, men kunde även placeras ensamma och kompletteras med ett fållsystem som gjorde att viltet tvingades mot gropen. Groparna täcktes med ett icke bärande tak av grenar och mossa[2].
Datering
Fångstgroparna är svårdaterade, men torde utgöra ett av de äldsta jaktmetoderna och har använts sedan stenåldern. Jakt med fångstgrop förbjöds i lag 1864[3]. I Magnus Erikssons landslag stadgades att man skulle hålla fångstgrop för varg (eller annat jaktredskap för varg som till exempel vargnät).
Spridning
Fångstgropar tycks ha varit vanligt förekommande i norra Sverige, men mindre vanliga i södra delen av landet. Norr om Dalälven finns cirka 30 000 fångstgropar registrerade [4]. Fångstgropar för varg brukades mest i södra delen av Sverige. Dessa hade en diameter på 5-10 meter och väggarna var ofta kallmurade för att försvåra för vargen att komma upp.
Källor
Noter
- ↑ Fornminnesinformation från Riksantikvarieämbetet
- ↑ Skogsstyrelsen
- ↑ Baudou 1992, s. 24
- ↑ Baudou 1992, s. 14
Referenser
- Baudou, Evert. 1992. Norrlands forntid. Ett historiskt perspektiv. Kungliga Skytteanska samfundets handlingar. Acta Regiæ Societatis Skytteanæ. No 45. Umeå.
- Kulturmiljövård i skogen/ Skogsstyrelsens förlag/ 1992/ s.136, 137, 132-134, 239
- Nationalencyklopedin/Sökord:Fångstgrop