Estlandssvenska

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Maria Murman (född 9 mars 1911 på Broas-gården i Sviby på Ormsö, död 3 februari 2004 på ett äldreboende på Håkabackan på Ormsö), född Appelblom, spelar cittra och sjunger sin smått klassiska melodi "Du hemmets jord" på sin hemö Ormsö i Estland, lördagen den 14 augusti 1993. Bilden är tagen i Söderby på Ormsö, där hon bodde större delen av sitt liv.

Estlandssvenska betecknar de östsvenska dialekter som talats i Estlands svenskbygder Aiboland, på öarna Ormsö, Ösel, Dagö, Lilla och Stora Rågö, Nuckö, Nargö, Odensholm och Runö samt även i vissa mindre samhällen på estniska fastlandet, av de där boende estlandssvenskarna. Dialekterna har under århundraden utvecklats, i huvudsak oberoende av rikssvensk språkutveckling. I det estlandssvenska språket finns därför många både ålderdomliga och nybildade drag. Flera av dessa drag finns även i finlandssvenska.

Fram till evakueringen av estlandssvenskar under andra världskriget, var svenska tillsammans med estniska umgängesspråk på de nämnda öarna. Efter Estlands självständighet har estlandssvenskan fått en ny chans i och med kurser i estlandssvenska vid folkskolor på Dagö och Ösel.

Estlandssvenskan innefattar ett antal dialekter, till exempel rågömålet och nuckömålet.

Språkliga särdrag

De dialektgeografiska förhållandena till övriga svenska dialekter är ännu inte klarlagda. Anknytningar kan göras åt olika håll och sannolikt har olika svenska dialektområden påverkat det estlandssvenska områdets dialekter under en lång tid. Många ord från bland annat tyskan, ryskan och estniska har även spelat en stor roll i arbetet med att försöka hitta likheter mellan dialekterna.

Även i ljudlärans område finns många ålderdomliga drag; bland annat är de gamla fallande diftongerna ai, au och öy bevarade, men de har sedan omformats och reducerats till två. Estlandssvenskan visar även exempel på så kallade sekundära diftonger, till exempel i ord där stamstavelsen slutar på ett långt å som i till exempel strå, gå och så vidare.

Flera pronomen har initialt t istället för svenskans d, som till exempel tu för du, till följd av en annan behandling av äldre þ i början av ord. För övrigt utmärks de estlandssvenska dialekterna av oförmjukade k och g, konsonantgrupper innehållande dessa bokstäver (gj-, kj-, sk-) uttalas som de skrivs även om gj- på sina håll istället låtit som dj-.

Externa länkar

• Den Andra Stranden, med bland annat inspelningar med svenska dialekter från Estland.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).