Bracka
Från Rilpedia
Bracka var namnet på en form av fattighus, eller "arbetsinrättningar" som de också kallades, i Göteborg. Den första inrättningen låg från tidigt 1700-tal vid Stampen och ända fram till sekelskiftet 1900. Inrättningar fanns även på 1770-talet vid Mellangatan 12-16 i Haga (Göteborgs arbets- och fattighus, genom donation av Niklas Sahlgren), för att 1806 flytta in i de tidigare garnisonsbarackerna på Smedjegatan 3 i Västra Nordstaden. Stenhuset hade skänkts av grosshandlare Martin Abraham Holterman (1766-1838) till "Götheborgs Arbetshus- och Fattigförsörjnings-Anstalt" (inrättad 1799)[1] och fick snabbt namnet "Holtermanska baracken", ett namn som snart förenklades till "Bracka". År 1832 inkluderades även grannhuset "trähuset i hörnet till Sillgatan" (nuvarande Postgatan 3 B) till fattigförsörjningen, genom ett köp från assessorn Carl Henrik Ewert (1802-1882).[2][3]
Namnet Bracka följde sedan med när verksamheten 1855[4] flyttade till tomten öster om Drottningtorget. Huset hade byggts på ravelinen Prins Fredrik, i närheten av Gullbergsvassarna "vilkas uttorkning och uppodling skulle bereda de arbetsföra understödstagarna sysselsättning". Detta fattighus var 104 meter långt, hade 128 rum och plats för cirka 1 100 personer.
Lokalerna ansågs snart otillräckliga, då antalet "fattighjon" växte, och i maj 1883 fattade stadsfullmäktige beslut om att flytta verksamheten till Gibraltarområdet i Johanneberg som under det officiella namnet "Gibraltar Fattigvårds- och Försörjningsanstalt" drevs i samma regi och även det gick under namnet Bracka. Flytten påbörjades 3 september 1888.[5] Staden hade även planer på att dra fram Norra Hamngatan över platsen för Bracka, och att Drottningtorget skulle utvidgas däröver. Norra Hamngatan skulle då bli 1 400 meter lång, men dessa planer förverkligades aldrig.[6]
År 1915 köpte poststyrelsen tomten och 1917 revs Bracka för att ge plats åt ett nytt posthus.
Göteborgshumorn på sin tid, döpte huset till Kexfabriken, eftersom de som (tvångs-)arbetade där utfordrades med bland annat hundkex.[7]
Källor
- Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E.Lindälv, utgiven av Göteborgs Hembygdsförbund 1982 s.29
- Göteborgska kraftuttryck, Ove Gustafsson, Göteborg Energi AB, ST Tryck, Göteborg 1996 ISBN 91-630-4879-5 s.43
- Från rådhus och fattigstuga till Traktören och Scandinavium, Gudrun Lönnroth, ur serien "Växlingar i västsvensk byggnadskultur (6), utgiven av Centrum för Byggnadskultur i västra Sverige, Göteborg 1981 ISBN 91-85620-06-8 s. 22-23
Noter
- ↑ Statistisk Årsbok för Göteborg 1923, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor, [Wald. Zachrissons Boktryckeri], Göteborg 1923 s. 65
- ↑ Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - den inre staden, Andra delen, C R A Fredberg (1921), Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s. 920
- ↑ Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum 2003 ISBN 91-89088-12-3 s. 479
- ↑ Rundqvist m.fl (1982), s. 52
- ↑ Vasa 100 år : 1888-1988, Gösta Carlsson, utgiven av Göteborgs Sjukvård, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1988ISBN: 91 85414 94 8 s. 20
- ↑ Göteborg : Skisserade skildringar af Sveriges andra stad i våra dagar, jämte en återblick på dess minnen för såväl turister som hemmavarande efter tryckta och otryckta källor, [Med en karta öfver Göteborg], Albert Cederblad, D. F. Bonniers Förlagsexpedition, Göteborg 1884 s. 205-206
- ↑ 1000 'tala ve Kal' 1968-1970, Sven Schånberg, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1984 ISBN 91-85414-28-X s. 49
