Bernard-Henri Lévy

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Bernard-Henri Lévy.

Bernard-Henri Lévy, född 5 november 1948 i Béni-Saf, Algeriet, fransk företagare, politiker, författare och filosof.

Innehåll

Biografi

Lévy, ofta kallad enbart BHL, föddes 1948 i Algeriet. Hans familj flyttade till Paris när han var fem månader. Hans far André Lévy var multimiljonär och grundare av ett trävaruföretag.

1968 inskrevs han vid elituniversitetet École Normale Supérieure, där han bland andra undervisades av Jacques Derrida och Louis Althusser. Han tog examen där i filosofi. Under början av sin karriär var han verksam som krigskorrespondent vid Combat som Albert Camus grundat när nazisterna ockuperade Frankrike. 1971 var han i Indien och Bangladesh varunder han bevakade kriget mot Pakistan. Detta blev ämnet för hans första bok, Bangla-Desh, Nationalisme dans la révolution (Bangladesh, nationalismen i revolutionen) som gavs ut 1973.

Återkommen till Paris, var han med och grundade Nouveaux Philosophes, Nya filosofin, en grupp intellektuella som vände sig emot marxisternas och socialisternas reaktion på studentrevolten maj 1968. Nya filosofin artikulerade en grundlig kritik mot marxismen och socialismen långt före Sovjets fall. [1] Under 1970-talet undervisade han i epistemologi vid universitetet i Strasbourg och filosofi vid École Normale Supérieure. 1977 framträdde han för första gången offentligt som representant för Nya filosofin tillsammans med André Glucksmann, och samma år gav han ut La barbarie à visage humain (Barbarism med mänskligt ansikte) i vilken han framhärdade att marxismen på djupet var omoralisk.

1981 gav han ut L'Idéologie française (Den franska ideologin) som anses vara hans viktigaste bok.

Han är gift med skådespelerskan Arielle Dombasle. Hans dotter i sitt första äktenskap, Justine Lévy, är en bästsäljande författare.När fadern avled 1995 ärvde han företaget, och var chef där till han sålde det 1997 till François Pinault för 750 miljoner franc.

Gärningar

Lévy var en av de första intellektuella att kräva ett ingripande i Bosnien på 1990-talet, och var av de första som uttalade sig om koncentrationslägren i Serbien. 2003 skrev han en uppfordrande sammanställning av sina försök att finna dm som mördade Wall Street Journals reporter Daniel Pearl, som avrättades av islamiska extremister föregående år. Vid tidpunkten för Pearls död var Lévi i Afghanistan som president Jacques Chiracs envoyé. [2] Under 2003 befann han sig i Pakistan, Indien, Europa och USA för att utforska orsaken till att Pearl fångats och dödats. I boken, Who Killed Daniel Pearl?, driver Lévy tesen att mordet berodde på att Pearl vetat för mycket om sambanden mellan Pakistans säkerhetsorganisation, atomfysiker, och Al-Qaida.

BHL är känd för sina sakfel. I boken Le Testament de Dieu, från 1979, åberopar han en text som anges vara från Romarrikets nedgång (400e.kr.) men egentligen skrevs under den första kejsarperioden. Vidare citerar han Himmlers tal från Nürnbergrättegången, trots att Himmler tog sitt liv sex månader innan rättegången påbörjades. I en intervju beträffande sin reseskildring från Amerika, American Vertigo (2006), angav han att den skrivits i skuggan av orkanen Katrina, när intervjuaren påpekade att orkanen inträffade efter BHL vistelse i USA ändrade han sig och sa ”i skuggan av förväntan av Katrina”. [3]

I Frankrike florerar Lévy ofta med sin hustru i tidskrifter, och han porträtteras ibland som en narcissistisk dandy. Han påstås till exempel ha sagt ”Gud är död men mitt hår är perfekt”. [4] 1997 regisserade han en film med hustrun i huvudrollen med Alain Delon som motspelare.

I mars 2006 skrev Lévy under MANIFESTO: Together facing the new totalitarianism i protest mot den muslimska världens respons på Muhammedbilderna i Jyllands-Posten.

Under början av januari gav han ut American Vertigo : Traveling America in the Footsteps of Tocqueville [5]

Bibliografi

På franska

  • Bangla-Desh, Nationalisme dans la révolution, 1973.
  • La barbarie à visage humain, 1977.
  • Le testament de Dieu, 1978.
  • Idéologie française, 1981.
  • Le diable en tête, 1984.
  • Eloge des intellectuels, 1988.
  • Les derniers jours de Charles Baudelaire, 1988.
  • Les aventures de la liberté, 1991.
  • Le jugement dernier, 1992
  • Les hommes et les femmes, 1994.
  • La pureté dangereuse, 1994.
  • Le siècle de Sartre, 2000.
  • Réflexions sur la Guerre, le Mal et la fin de l’Histoire, 2002.
  • Qui a tué Daniel Pearl ?, 2003.
  • Récidives, 2004.

På engelska

Referenser

  1. ↑ Beth R. Alexander, "Commentary: Bernard Henri-Levy takes heat", Washington Times, 10 November 2004 [1]
  2. ↑ " James Graff, "The Engaged Intellect", TIME Europe, Vol. 161, No. 19, 12 May 2003[2]
  3. ↑ Doug Ireland "The Lies of Bernard-Henri Lévy"(2006)[3]
  4. ↑ Michael O'Donnell, "Another Frenchman assesses our democracy", San Francisco Chronicle, 29 January 2006[4]
  5. ↑ Ruth Lötmarker, ” Filosof på drift i Amerika” SvD Under strecket 1.4.2006


Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Bernard-Henri_L%C3%A9vy"
Personliga verktyg