Bagge

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Hanfåret bagge återfinns under får

Bagge är ett släktnamn. Namnet Bagge har inte en absolut härledning från djuret bagge. Namnet användes under medeltiden ibland som en antydan om norskt påbrå eller släktanknytning, utan att det för den skull skulle ha inneburit något negativt för vederbörande. Det var alltså (i alla fall då) inte nödvändigtvis ett skällsord.

En frälsesläkt Bagge från medeltiden var till exempel Bagge av Botorp. Det finns också flera borgerliga släkter Bagge i Sverige. Flera kända människor har burit namnet, bland annat amiralen Jakob Bagge och högerpolitikern Gösta Bagge

Innehåll

Personer med efternamnet Bagge

Bagge-släkter

  1. Bagge - från Marstrand. En gammal släkt från Bohuslän, där den äldst kände stamfadern var kyrkoherden i Krokstad i Göteborgs stift, Nils Bagge, född cirka 1540 - död 17 januari 1586 (gift med Anna Fredriksdotter). Av hans fem barn blev sonen Fredrik Nilsson Bagge, född omkring 1580 i Krokstad - död 17 februari 1647 i Marstrand, handlande och borgmästare i Marstrand. Hans son var Nils Fredriksson Bagge, handlande, redare och borgmästare i Marstrand. Född den 12 juni 1610 - död 15 augusti 1668. Gift med Malin Burgesdotter. De fick sönerna Johan, Fredrik och Börje, som bildade släktens tre huvudgrenar.[1][2]
  2. Bagge - från Västergötland. Stamfadern Per Olofsson Bagge, var byggmästare och timmerman på Karlegården under Gräfsnäs i Västergötland. Hans sonson Petter Bagge, född 1679 - död 1754, var inspektor vid Öveds kloster i Skåne. Gift med Benedicta Sörensdotter Sture, född 1686 - död 1743. De fick sonen Carl Gustaf (1718-1762), kyrkoherde i Balkåkra och Snårestad.[3]
  3. Bagge av Botorp

Se även

Källor och noter

  1. Svenska släktkalendern 1914, Gustaf Elgenstierna, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1913 s.54>
  2. Släkten Bagge
  3. Svenska släktkalendern 1914, Gustaf Elgenstierna, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1913 s.54-69
Personliga verktyg