A 32

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Saab 32 Lansen
Saab A 32A Lansen
Beskrivning
Typ Attackplan
Besättning 2 (pilot+radaroperatör)
Första flygning 3 november 1952
I aktiv tjänst 1956-1978
Versioner J 32B, S 32C
Tillverkare Saab AB, Sverige
Data
Längd 14,94 m
Spännvidd 13,0 m
Höjd 4,65 m
Vingyta 37,4 m²
Tomvikt 7 438 kg
Max startvikt 13 600 kg
Motor 1x Svenska Flygmotor RM 5A (Rolls Royce Avon Mk.21)
Dragkraft 4 700 kp
Prestanda
Max hastighet 1 125 km/h (Mach 0,91)
Räckvidd med max bränsle 925 km
Transporträckvidd 1 850 km
Max flyghöjd 15 000 m
Stigförmåga 60 m/s
Lastförmåga
Lastförmåga 3 000 kg
Beväpning
Kanoner / kulsprutor 4x 20 mm Bofors akan m/49
Bomber 250 kg bomb m/50, 500 kg bomb m/56, 600 kg minbomb m/50
Robotar Rb 04
Raketer 15 cm spängraket m/51, 18 cm pansarraket m/49
Övrigt Totalt tillverkades 449 st Saab 32
Elektronik
Elektronik PS-431/A

A 32A Lansen är ett stridsflygplan tillverkat av Saab Aerosystems och var den första modellen i Saab 32 Lansen familjen.

De första skisserna på Saab 32 ritades på SAAB under 1948, under arbetsnamnet 1150. I december 1948 efter att flygvapnet utvärderat skisserna gav flygvapnet klarsignal till SAAB att påbörja projekteringsarbetet. Flygvapnet ställde kravet att flygplanet skulle kunna bära sin beväpning från en centralt belägen bas till varje del av Sveriges 2 000 km långa kust på mindre än en timme i alla väder


Innehåll

Egenskaper

Elektroniken i A 32A var för sin tid mycket omfattande och den gav besättningen möjlighet att flyga och navigera i alla vädersituationer. Flygplanet var utrustat med navigeringsradarn PN-50/A som kunde känna av riktning och avstånd till markradarstationer, samt en radarhöjdmätare som kunde känna av den underliggande terrängens topografi. För att lokalisera mål till sjöss och på land användes spaningsradarn PS-431/A som på en indikator gav en kartliknande bild som visade fartyg, kustlinjer och öar.


Beväpning

Den fasta beväpningen bestod av fyra fasta 20-millimeters automatkanoner m/49, tillverkade av Bofors. Varje kanon kunde laddas med 180 skott. Övrig beväpning bestod av raketer, bomber eller robotar som hängdes upp i balkar under vingarna eller flygkroppen. Totalt kunde sex balkar fästas under varje vinge samt en balk i flygkroppen. Med full last och beväpning räckte kraften i motorn knappt till för att starta, därför och av säkerhetsskäl genomfördes normalt start med tänd efterbrännkammare (ebk) som stängdes av när hastigheten nått 400 km/h. Som vapenbärare var A 32A mångsidig; balktyp A kunde bära lätta bomber på 15, 50, 80, eller 120 kg, eller olika attackraketer, som 6,3 cm övningsraket, 13,5 respektive 15 cm sprängraket eller 14,5 respektive 18 cm pansarraketer. Balktyp B användes för tunga bomber på 250 respektive 500 kg eller en 600 kg minbomb. En modifierad B-balk användes även som bärare av en kapsel med motmedel i form av remsfällare. Balktyp D placerades mitt under kroppen och kunde bära en tung bomb på 500 eller 600 kg. Balktyp G användes för sjöroboten Rb 04. Normalt flög A 32A med en kombination av 8 stycken A-balkar och 4 stycken B-balkar.


A 32A på förband

Vid inflygning på Lansen använde man inte någon skolversion, utan utrustade tillfälligt några vanliga A 32A med dubbelkommando. För att utbilda navigatörpersonal utrustades några Tp 83 med samma spaningsradar och pejlutrustning som fanns i A 32A, i en specialbyggd noskon. Fördelen var att flera navigatörer kunde utbildas samtidigt i en flygande lektionssal.

F 17 Kallinge

Första flottilj som ombeväpnade till A 32A blev F 17, som tillfördes sin första A 32A den 24 maj 1956. Hösten 1956 gjordes den sista flygningen med T 18B på F 17 och samtliga tre divisioner var därmed ombeväpnade till A 32A. Totalt 90 A 32A kom att baseras på F 17 under de 19 år det var aktivt.


F 7 Såtenäs

F 7 kom att bli den andra flottiljen som ombeväpnade till A 32A. Övergången till A 32A kom att gå lite smidigare än vid F 17, eftersom F 7 tidigare använt A 29, även om steget mellan Tunnan och Lansen ansågs som större än mellan tidigare flygplanstyper. De första flygplanen levererades till F 7 under hösten 1956 och hela flottiljen var ombeväpnad våren 1957. F 7 kom att använda A 32A till 1974, då det ersattes av AJ 37 Viggen.


F 14 Halmstad

F 14 ombeväpnade från J 28 till A 32A under 1957. På grund av minskade anslag till flygvapnet bestämdes 1958 att två flottiljer skulle läggas ner. Valet kom att falla på F 8 Barkarby och F 14 där flottiljen var placerad nära stadens sjukhus, vilket skapade buller och vibrationsproblem som störde verksamheten. Redan hösten 1959 överfördes de första flygplanen till F 15 och 26 spril 1961 lämnade det sista A 32A F 14 Halmstad.


F 6 Karlsborg

F 6 tillfördes sina första A 32A som ersättning för A 29 år 1957. Omskolningen av hela flottiljen var klar 1958, men på grund av platsbrist förrådsplacerades några flygplan på F 9 i Säve. Sista flygningen med A 32A vid F 6 genomfördes den 15 februari 1978 då den ersattes med AJ 37. Totalt kom F 6 att disponera 116 flygplansindivider under de 21 år som A 32A var aktivt vid F 6.


F 15 Söderhamn

Sedan F 15 bildades 1945 har den varit en jaktflottilj med flygplan som J 21, J 28 och J 29. I och med att de första A 32A överfördes från F 14 år 1959, blev F 15 ett attackförband. Eftersom A 32 var det flygplan inom flygvapnet som krävde de längsta flygfälten, tvingades man att förlänga banorna vid F 15 för att få tillfredsställande marginaler vid start av fullastade A 32:or. Man inledde flygning med A 32A vid flottiljen våren 1960 och samtliga tre divisioner var klara med omskolningen 1961. Eftersom flygvapnet tvingades att minska ner antalet divisioner på grund av minskade anslag 1967 drogs den tredje divisionen vid F 15 in. De två återstående divisionerna flög med A 32A fram till 1974, då första divisionen ombeväpnade till AJ 37 och 1975 då andra divisionen ombeväpnade till AJ 37 och SK 37.


Personliga verktyg